Brother's War

Som sagt, har varit sugen på andra världskriget ett tag... Hade köpt på mig Brother’s war (2009) för några månader sen vilket visade sig vara ett stort misstag! Filmen är en helt osannolik soppa. Det börjar med den obligatoriska scenen när en gubbe står och ser plågad ut. Eftersom man har sett Rädda menige Ryan förstår man att han varit med om något fasansfullt på just denna plats. Ett klipp senare är man tillbaka på platsen fast 70 år tidigare.

Såna här lågbudgetfilmer innehåller nästan alltid dataanimerade fordon men jag har aldrig sett det göras så dåligt som i Brother’s war. Jag har själv reflekterat över att eftersom det är så svårt att ha med riktiga stridsvagnar av rätt modell så borde dataanimationer kunna fylla den luckan. Vilket jag vidhåller även om dom i Brother’s war ser ut som ett dataspel. Jag överdriver inte. (Men dom har faktiskt fått igång en äkta Hetzer vilket är coolt och det enda undantaget.)

Skådespeleriet är överlag nästan parodiskt dåligt. Trovärdigheten är noll förutom i några få fall. Alla pratar engelska. Sen undrar man lite över den som skrev manus? Ok för att det är kul med nya grepp men... Brittisk förbindelseofficer hos ryssarna hamnar i trubbel och flyr. Han stöter ihop med en tysk soldat även han på flykt och eftersom min fiendes fiende är min vän slår dom följe och enas MOT ryssarna! Som är jätteelaka! Vilket dom på många sätt och vis var... Men att skildra britter OCH tyskar som goda och ryssarna som onda blir lite märkligt. Det låter som en av den där drömmarna som både Hitler och engelska fascister hade. Men för att komma runt det bruna har man kommit på att dom båda är frimurare, att det är därför som dom kommer överens så bra. Och då hajar man ju att tysken inte är nazist eftersom nazisterna ju förtryckte frimurare så alltså måste han vara en snäll tysk. Herre gud! Och ovan på allt detta får man även en totalt onödig och osannolik kärlekshistoria (inte mellan frimurarna alltså för det hade faktiskt varit underhållande).

Bildkvaliteten är väldigt märklig. Bilden i sig är väldigt detaljerad men bildkällan är otroligt suddig. Alltså får man skarp suddighet. Plus att den hackar konstant. Nu är såna effekter oftast något som beror på hårdvaran och inte på filmen. Men jag har aldrig sett en film hacka så mycket på min tv så jag är övertygad om att problemet i det här fallet ligger hos filmen. Avslutningsvis ska jag dock nämna en positiv sak: Ljudet. Ljudeffekterna är rätt bra och musiken faktiskt riktigt bra!

Jag gillar krigsfilm men det finns ingenting över huvudtaget som man kan få ut av Brother’s war.

:-=

Solens rike - två discar - specialutgåva

Det senaste halvåret har jag förbjudit mig själv att se filmer som utspelas under det andra världskriget för att istället fokusera på det första. Så jag får lov att erkänna att jag upparbetat ett visst sug...

Spielbergs Empire of the sun (1987) är en film jag ser för första gången. En mycket ung Chistian Bale spelar en brittisk överklasspojke boendes i Shanghai. När japanerna invaderar kommer han dock ifrån sina föräldrar och tvingas klara sig själv genom fångläger och annat elände. Tydligen är det hela löst baserat på ett verkligt personöde. Bale var riktigt bra redan som ung (även om hans insats i Mio min Mio kanske inte visar det...) och är knappt irriterande trots att han är rätt lillgammal. John Malkovich gör förresten en roll som kringdragande amerikan som blir en slags fadersgestalt för Bale. Det är bara att konstatera att Spielberg har en unik talang, att det är något med hans filmer som suger tag om en. Som så ofta lyckas han blanda det personliga med det storslagna.

Extramaterialet består av en lång dokumentär producerad under inspelningen av filmen. Ganska intressant även om nyproducerat material brukar vara att föredra.

:-)

Valhalla Rising

När någon som ligger bakom fenomenala filmer såsom Pusher-trilogin och Bronson kommer med en ny film blir man nyfiken. Nicolas Winding Refns Valhalla rising (2009) har mötts av en del kalkonkuckel men talet om extremt mörk, våldsam och tillknäppt historia tyckte jag lät som något som hade potential, särskilt mot bakgrund av hans tidigare filmer.

Mads Mikkelsen spelar en stum och enögd viking med konstig frisyr som är fjättrad vid en påle. Inte ens mitt biosällskap ABR, som normalt anser att Mads är Guds gåva till kvinnligheten, kunde påstå att han är attraktiv. Däremot är han stenhård! I inledningen får man se Mads som gladiator som mosar sina motståndare. Det hela utspelas i regn och lera och är totalt grått förutom när lite rött blod bryter av. Refn har bestämt sig för att skildra den mest brutala och hårda jävel man kan tänka sig. Det är totalt poänglöst men på sitt sätt underhållande. Efter ett tag flyr Mads och slår följde med en pojke som talar för honom. Dom ger sig i lag med några korsfarare och det mesta går åt helvete.

Jag kan förstå varför man hatar Valhalla rising. Den är extremt långsam och bitvis väldigt våldsam. Man ställer sig frågan om det verkligen är en bra idé att för 43:e gången ha en närbild på Mads stela ansikte i 15 sekunder, eller vad poängen är med de röda bilderna som helt plötsligt klippts in? Allt med suggestiv elektronisk musik i bakgrunden. Tempot påminner om en film av Terrence Malick men utseendet och naturskildringen påminner mer om Antichrist. Även om bitvis är lite tradigt är det samtidigt skönt med en film som är helt befriad från förutsägbarhet. Refn har bestämt sig för att göra en rejält karg historia och strunta i allt annat!

Bioåret 2010 rullar på, det här var femte filmen för i år!

:-)

Dags att överge skyttegravarna!

För ganska precis ett halvår sedan konstaterade jag att det var Dags att besätta skyttegravarna! och fördjupa mig i det första världskriget. På filmfronten har jag sett filmer som utspelats på marken, i luften och helt eller delvis i skyttegravar. Jag har sett två versioner av På västfronten intet nytt , filmer från Östeuropa, en klassiker av Kubrick och annan klassiker, som utspelas i Mellanöstern.

Jag har även tagit mig igenom ett gäng dokumentärserier: En lysande, en godkänd, ännu en godkänd samt en usel.

13 filmer och fyra dokumentärserier. Inte allt som finns, men det mesta av det bästa. Pust!

På bokfronten har jag tagit mig igenom Peter Englunds intressanta Stridens skönhet och sorg samt en bok om uniformer: World war I infantry in colour photographs. Är man intresserad av militärhistoria är man bekant med Osprey och från dom har jag tagit mig igenom titlarna World war I trench warfare (1) & (2) samt German Stormtrooper 1914-1918. Är just nu mitt uppe i Ernst Jüngers mycket fascinerande I stålstormen och har för avsikt att avsluta med John Keegans standardverk Det första världskriget.

Det här har varit kul! I viss mån har det varit repetition men framförallt har jag lärt mig mycket om en konflikt som har haft enorm betydelse men som hamnat något i skuggan. Nu är det dock dags att överge skyttegravarna för den här gången!

Lawrence av Arabien - restored version

Lawrence of Arabia (1962) ser jag inte bara för att den utspelas under första världskriget utan även för att det är en klassiker som jag tycker att jag borde ha sett. Tidigare har jag bara sett delar av den.

”Storfilm” är väl ett begrepp som inte längre är relevant på samma sätt som förr? Hur som helst är den här filmen själva definitionen av begreppet. Historiskt, bra skådisar, massor av statister och oändligt lång! Just det, även pampig musik! T.E. Lawrence är en komplex figur ur historien som det dessutom råder olika uppfattning om. Den här versionen kan säkert anklagas för att vara glorifierande och det är den. Samtidigt ställer filmen frågor om rätt och fel och Lawrence själv framstår inte särskilt sympatisk.

Vad handlar det om? I korthet: Första världskriget, den brittiske officeren T.E. Lawrence organiserar och uppviglar arabiska stammar mot Turkiet, som Storbritannien var i krig med. Gör han detta med syftet att ena och stärka araberna eller handlar det om brittiska imperialistiska syften? Frågan är komplex och något entydigt svar varken ges eller finns.

Som nämnts är det riktigt storslaget med hundratals statister i vissa krigsscener. Och jag gillar att filmen är så lång och att det blir en paus mitt i med svart bild och musik!

Lawrence av Arabien är en av de där klassikerna man bör ha sett. Underhållande är den dessutom och den här restaurerade utgåvan har väldigt bra bildkvalitet!

:-)

The Lord of the Rings

Lord of the Rings-trilogin tillhör mina absoluta favoritfilmer någonsin! Utöver att filmerna var totalt fantastiska i sig så var dessutom de förlängda utgåvorna på DVD bland det maffigaste som gjorts. Filmerna förlängdes med massor av bra scener och extramaterialet tillhör bland det mest omfattande och intressanta som gjorts. Ribban lades väldigt högt. Vilket t.ex. en senare release på DVD misslyckades att nå upp till.

Lord of the Rings på Blu-ray tillhör ett av de där släppen man allra mest sett fram emot... varför det känns så ruttet att behöva bli besviken. För av någon outgrundlig anledning är det bioversionerna som släpps nu, de förlängda får vänta. Surt! Samtidigt är det såklart underbart att se filmerna i HD! Angående det har bildkvaliteten på framförallt den första filmen fått viss kritik och visst, den är lite svajig ibland. Samma sak gäller även på film två och tre men inte alls i samma utsträckning. Sen får man komma ihåg att förväntningarna är så uppskruvade att det är lätt att bli för kritisk. Det är som sagt kul att se filmerna i HD och överlag är det bra!

Extramaterialet... är samma som ingår i de första DVD-släppen av bioversionerna dvs. ointressanta ”first look”, trailers etc.

Nähä. En Lord of the Rings box i Blu-ray ska betinga högsta betyg. Gör den inte det är det något som gått snett.

:-I

The Hurt Locker

The Hurt locker är 2009 års bästa film om man får tro Oscarsjuryn. Gör inte det, den utmärkelsen borde gått till Watchmen. Och håller man sig till de som faktiskt var nominerade faller min röst på District 9. Bortsett från det ÄR The Hurt locker en bra film och det känns ändå skönt att den knep utmärkelsen från den träiga Avatar.

Men nog namedroppat. The Hurt locker utspelas i början av det andra Irakkriget och man får följa ett team bombtekniker och jag gillar att man får se en sida av kriget som inte visats upp på vita duken förut. Bombtekniker alltså. Givetvis har den kritiserats för att inte stämma med verkligheten och på det kan man väl svara: 1) Nej, det är en film, det brukar vara så med film. 2) I extramaterialet påstås att situationen för bombteknikerna var något kaotisk i början av kriget eftersom det handlade om ett delvis nytt fenomen vilket är ett påstående jag inte är 100% insatt i om det stämmer, men det låter ju någorlunda trovärdigt. 3) Som OM något som handlar om Irak inte anses vara kontroversiellt från åtminstone något håll.

Som krigsfilm fungerar The Hurt locker bra! Det är rejäl känsla och nerv i stridsscenerna! Plus att det är realistiskt skildrat, t.ex. en scen där dom utsätts för ett eldöverfall och sen ligger i flera timmar och bara spanar.

Men tyvärr har jag lite svårt att engagera mig i karaktärerna. Det blir lite ryckligt och man får ingen riktig chans att lära känna dom och därmed få förklaring till vissa handlingar dom begår. Ibland, men bara ibland, märks den låga budgeten av, det handlar trots allt om en independent-film. Men det är inget stort problem.

Annars får man inte någon ”ny blick” på Irakkriget eller så utan det handlar mest om en välgjord krigsfilm som inte säger så mycket mer än att leverera den där gamla påminnelsen om krigets vansinne.

Det är klockren kvalitet på ljud och bild! Extramaterialet består av ett kommentarspår med manusförfattaren och regissören Kathryn Bigelow. Utöver det en kort dokumentär. Omslaget är dock ett rent hån. Här har man verkligen jobbat med att skapa en film med realistiska effekter, där en bomb som utlöses mer än något annat ser ut som ett grått dammoln. Så vad gör man på omslaget? Jo, klämmer in en klassisk Hollywoodexplosion med extra mycket coola eldflammor... Fail!

Låt er inte luras av omslaget. The Hurt locker är inte en dum actionfilm utan en bra krigsfilm.

:-)

The Great War - World War I

The Great War är en amerikansk dokumentärserie i sju delar om första världskriget. Det är lite oklart när den är producerad men innehållet känns daterat. Hajade till vid baksidetexten som deklarerar att ”De flesta historiker är överens om att A.E.F vände på striden, från ett möjligt nederlag till de allierades seger på västfronten.” Njaha? Jänkarnas ankomst var absolut en av flera viktiga orsaker till att det slutade som det gjorde. Den ökade moralen hos de allierade och tog ut fördelen som Tyskland vann i och med att Ryssland drog sig ur kriget. Men utöver det spelade USA inte alls den framträdande roll i det första världskriget som de gjorde i det andra. Nåväl.

Men det dröjer inte långt in på första skivan innan man får bekräftat att något är riktigt snett med den här serien. Den ska handla om situationen inför kriget och på kort tid betas förhållandet mellan Österrike/Ungern, Serbien, Tyskland, Frankrike osv av. Detta följs av ett långt inslag om det inrikes förhållandet i USA som mest slutar med ”USA var inte så intresserad av att kriga”. Va? Nej, vi vet. Varför ägna så stort utrymme åt det? Och så håller det på. Del tre ska t.ex. avhandla ”Military command” och det är samma sak där. På kort tid presenterar man de mest kända tyska, brittiska och franska generalerna som styrde kriget på västfronten. Men sen kommer ett absurt långt avsnitt som i tur och ordning presenterar de amerikanska generalerna och om West point. Det blir absurt.

Alltså, det kan absolut vara relevant att berätta om ett krig ur en viss nations perspektiv. Sveriges roll under andra världskriget är t.ex. ett väldigt intressant ämne. Det gäller bara att man är tydlig med vilken historia man ska berätta. Det är inte den här skitserien. Den framstår som att den ska berätta historien om första världskriget men vad den gör i praktiken är att berätta historien om en av de deltagande nationerna. Som knappast tillhör de fem viktigaste i DEN HÄR konflikten men ändå presenteras det så. Den historiker de anlitat sköter sig dock rätt bra när det gäller att för en amerikansk publik förklara läget i Europa och hur européerna såg på USA. Men den som skrivit manuset är en ren och skär katastrof. Det är otroligt taffligt och i många avseenden handlar det om ren och skär propaganda. Superlativen haglar så fort amerikanska presidenter och generaler ska beskrivas. Det känns som dom där journalfilmerna från 40-talet.

Det här är en otroligt korkad serie om man är ute efter perspektiv på det första världskriget. Tur att det finns alternativ! Och även om man just är ute efter det amerikanska är det innehållsmässigt ändå en soppa.

:-=

Rocky - 13 Kortfilmer

Läser Rocky varje morgon i DN och tycker den pendlar mellan sådär och rent genial. Att göra en dataanimerad film med titeln Rocky (2008) är dock framförallt bisarrt. Ett antal seriestrippar har överförts till digital 3D-animation och resultatet är sådär (men funkar bättre än pjäsen Rocky med Jonas Karlsson och Tuva Nuvotny som sattes upp på Stadsteatern för några år sedan). Rocky gör sig bäst på papper. Däremot är om inte annat otroligt kul att av alla serier har just den fått bli 3D-animation. Helt sanslöst.

Extramaterialet består av en intervju med Martin Kellerman ute på sin sommarstuga där han sitter och dricker öl. Precis som man kunde vänta sig med andra ord.

:-I

Elephant

Fortsätter att beta av vad som påståtts varit 00-talets bästa filmer. Efter att ha sett Elephant (2003) är jag dock inte övertygad om att den tillhör den skaran? Fast nu blev det möjligen lite snett eftersom Elephant faktiskt är en bra film!

Man får följa en till synes vanlig dag på ett college som kulminerar i en skolmassaker. Gus Van Sant regisserar i dokumentär stil och kameran sveper över korridorerna. Där väljer den att följa olika personer och bara ibland råkar det vara de blivande förövarna. Vissa scener återkommer även ur olika perspektiv.

Man får ingen förklaring till vad som händer utan bara korta inblickar. Vet inte om bristen på förklaring handlar om att ämnet i sig, skolmassakrer, är så svårförklarliga? Hur som helst är det mycket obehagligt.

:-)

Into the Wild - 2 disc collector's ed.

Into the wild (2007) är baserad på en verklig historia om en kille som efter att han tagit sin examen får för sig att han ska lämna sitt materialistiska liv och... typ ge sig ut i skogen. Fast inte i den utsträckning som jag trodde för det är först i filmens slut som han är totalt isolerad i skogen. Större delen av filmen spenderar han som en luffare som tar sig fram på landsbygden, träffar folk och till och med skaffar jobb.

Sean Penn står för regin och resultatet är en vacker, väldigt sorglig samt tänkvärd film. Jag gillar att huvudpersonen presenteras som en komplex person som man inte alltid sympatiserar med.

Extramaterialet på skiva nummer två består av två dokumentärer, en om filminspelningen och en om den verklige personen som filmen handlar om.

:-)

King of Kong

King of Kong (2007) måste vara världens bästa dokumentär! Kan inte se den för många gånger. Har den redan på import men då den utgåvan saknar svensk text och det emellanåt är svårt att uppfatta vad som sägs har jag investerat i en nordisk utgåva.

Fullständigt brilliant!

:-D

Alice i Underlandet (3D)

Bioåret rullar på! Har tidigare konstaterat att Tim Burton aldrig har gjort någon riktig bra film men nu känns det dock tyvärr som att han inte längre ens gör ganska bra filmer. När man hörde talas om att han skulle göra Alice i Underlandet (2010) konstaterade TC: ”Har han inte redan gjort den?”. Det ligger mycket i den observationen. Läste förresten för några dagar sedan att han ska ta sig an Törnrosa… Burton har verkligen fastnat i ett fack och hans filmer är inte särskilt kul. Depp och Bonham-Carter, Danny Elfmans irriterande musik, mörkt, överspelat, osv.

Som de flesta andra har jag ingen direkt relation till Alice i underlandet annat än det massiva inflytande den haft på populärkulturen. Man känner igen de flesta karaktärer även om man aldrig läst boken. Så hur filmen förhåller sig till boken lämnar jag därhän.

Däremot kan jag konstatera att filmen mer än något annat är tråkig. Javisst, jätteläckra miljöer. Men det stannar där. Det är gapigt, tråkiga skämt, översållat med action och förvånansvärt dåligt dataanimerade djur. Så illa att det mer känns som att titta på typ Ice age.

Efter att först ha sett Avatar och nu den här i 3D börjar jag få känslan av att 3D inte är framtiden. Effekterna här var överlag rätt poänglösa och det är extra irriterande när scener dyker upp som känns som att de enbart är för 3D effekten. T.ex. en scen när det helt omotiverat flyger tekoppar mot kameran. Har vi inte kommit längre än så? Jag är helt enkelt inte längre sugen på att se film i 3D, det tillför inte den där extra dimensionen trots allt.

:-(

Flickan

Jag gillar Flickan (2009) av precis samma anledning som alla andra: För att den framgångsrikt skildrar händelser ur ett barns perspektiv, för det lågmälda skådespeleriet och för det vackra fotot. Punkt. Angående det sistnämnda så är Hoyte van Hoytemans foto precis sådär vackert som det påstås vilket gör att den usla bildkvaliteten på denna Blu-ray känns väldigt trist. Det känns inte ens som att man tittar på HD.

Men det är det enda negativa. I övrigt är det som sagt en fantastiskt välgjord skildring om hur det är att vara barn, att det inte är så himla kul alltid, att vuxna är bra märkliga. Filmen fångar exakt den där känslan av tristess på landet en sommar i början av 80-talet, innan mobiltelefoner och annat dök upp. Nu låter jag gammal men det är kanske för att jag börjar bli just det? Hur som helst är Blanca Engström i huvudrollen helt fenomenal! Det finns inget irriterande (som det annars lätt kan bli med barnskådisar) utan hon känns 100% naturlig.

Har ju pratats om att Flickan borde fått Guldbagge för bästa film 2009. Hur det förhåller sig med den saken kan jag inte uttala mig eftersom jag är totalt ointresserad av Millennium-trilogin... så vad vet jag?

:-)

The Box

Donnie Darko är en av 00-talets bästa filmer så när Richard Kelly kommer med något nytt blir man nyfiken. Hans förra, Southland tales, gjorde mig visserligen något förbryllad men jag var ändå lite nyfiken på The Box (2009).

En sak är i alla fall säker: Kelly är en väldigt skicklig regissör och en mästare på att bygga upp spänning. Ett par får hem en låda och instrueras att om dom trycker på en knapp på lådan så kommer dom få en miljon dollar samtidigt som någon dom inte känner kommer att dö. Klassisk moraliskt dilemma utspelas relativt lågmält. Men sen händer det igen, Kelly flippar… Det blir märkligheter och teleportering och annat övernaturligt. Vilket i sig inte behöver vara dåligt men haken är att filmen blir rätt rörig. Att den även innehåller ett antal dataanimerade effekter av tveksam kvalitet hjälper inte till att sälja historien. Och Cameron Diaz (som helt plötsligt ser ut som en sliten plastikopererad Hollywood-fru) är inte något vidare alls i sin roll. Men, som sagt, filmen innehåller faktiskt ett antal riktigt bra scener! Synd bara att resultatet blev så spretigt.

Extramaterial saknas.

:-I

Zombieland

Zombieland (2009) tillhör den tveksamma genren zombiekomedi. Hade det varit för mycket komedi hade det nog inte funkat men humorn ligger ungefär på samma nivå som i den lysande Shaun of the dead. Skillnaden är att där Shaun är lågmält brittisk är Zombieland högljutt amerikansk. Måste jag välja föredrar jag Shaun, vilket inte på något vis innebär att Zombieland inte är underhållande. För det är den! Ibland blir det lite gapigt men överlag är det riktigt roliga och absurda saker som pågår. Effekterna är väl utförda och emellanåt rätt grisiga. Och det kryllar av referenser till nördiga filmer vilket är kul! Scenen med cameon av en viss stor skådis är för övrigt fantastisk underhållande och skruvad. Nämner inte mer än så.

Handlingen? Tja, det har inträffat en zombie break out, det mesta har gått åt skogen och man får följa några människor som försöker överleva. Precis som vanligt alltså.

Bild och ljud är av toppklass på denna importerade Blu-ray. Extramaterialet består av det gamla vanliga dvs. ett kommentarspår, några dokumentärer samt bortklippta scener. Såg filmen hos TC och har inte tagit del av detta.

:-)

Fight Club

Fight club (1999) är en sån där stilbildande film som jag sett lite för många gånger lite för länge sen och som man därmed tänker att ”den är väl bra, men jag är inte så sugen...”. I såna lägen är det bra när den släpps på Blu-ray så man kan tvinga sig att se om den och därmed få påminnas om vilken fantastisk film det handlar om! Att den inte bara innehåller de där mer spektakulära scenerna som man aldrig glömmer utan att den är så komplett.

Tycker det ofta är löjligt med uppdelning av kill- och tjejfilm, i den mån sånt förekommer. Men OM man ska peka ut en riktig killfilm kommer Fight club ligga högt upp på den listan. Herregud, filmen bokstavligen dryper av testosteron. Den är stenhård. Dock hade jag lite glömt hur pass anarkistisk och konsumtionskritisk den är. Och det är kanske först nu som jag verkligen uppskattar det innovativa bildspråket som fortfarande faktiskt känns fräscht.

Bildkvaliteten på denna Blu-ray är tack och lov sylvass och ljudet är fantastiskt! Ljudeffekter och musik spelar en stor roll i filmen. Som bonusmaterial ingår fyra kommentarspår vilket är galet. Jag nöjde mig med två, ett med bara Fincher och ett med Fincher, Pitt, Norton och Bonham-Carter. Intressanta båda två. Sen ingår även en slags ”insomnia mode” där man via en lista på en massa ord och begrepp som man kan klicka på hamnar i olika delar av filmen. Lite svårt att förklara. Om man ska hitta en enda negativ sak med den här utgåvan så är det resterande extramaterial: En ny dokumentär i HD var kul men det övriga är taget från den gamla DVD-utgåvan och är av den där interaktiva typen, där man ska klicka och klicka och som man för tio år sedan trodde var framtiden. Det är det inte längre någon som tror så ordentliga dokumentärer hade varit att föredra. För övrigt gillar jag omslaget skarpt, stilrent och inte en massa plotter.

Måste förresten nämna en otroligt kul grej när menyn laddas. Istället för Fight club dyker det upp menyn till Never been kissed samtidigt som töntig musik spelas. Detta håller på tillräckligt länge för att jag skulle bli kallsvettig, svära över att man lagt i fel film i omslaget och bli extra irriterad över att det blivit en SÅ töntig film. Men precis när jag skulle trycka ut filmen för att kontrollera den byts bilden och ersätts av Fight clubs meny. Genialt!

Fight club, en av 90-talets absolut bästa filmer i en strålande utgåva i HD. Det är en väldigt god anledning att se om den!

:-D

Långfredag

Nähä. Efter fem långfredagar i rad med The Passion of the Christ tycker jag nog att det får räcka. Det är kul med traditioner men SÅ kul är det inte att se den där eländiga filmen om och om igen...