The Ultimate Matrix Collection

(Såg filmerna för ett tag sedan men fastnade i det digra extramaterialet. Har därför bestämt mig för att bara ta del av valda delar av denna oöverstigliga mängd av bonusar och gå vidare.)

Just Matrix är såna filmer som man verkligen ser fram emot att se i HD så jag blev väldigt besviken när det visade sig att filmerna i Norden släpptes i separata fula utgåvor. Tack och lov är den amerikanska utgåvan regionsfri så jag importerade den. Riktigt snygg är den även om den inte är lika snygg som DVD-boxen som är bland de snyggaste boxar som finns (se slutet av detta inlägg)! Innehållet är dock detsamma vilket kanske är lite trist, å andra sidan är det viktigaste att få se filmerna i HD.

Tillsammans med Lord of the Rings var Matrix något som gav mig tillbaka hoppet när det gäller cinéma fantastique. Kring millennieskiftet hade jag fått för mig att jag blivit för gammal för denna sorts film eftersom jag inte längre verkade känna den där gamla entusiasmen. Dom här två trilogierna visade dock att det inte alls var så att jag blivit för gammal utan att det snarare handlade helt enkelt om att det under en tid gjordes för dåliga filmer. Som helhet har Matrix i och för sig en hel del svagheter men det är inte poängen. Poängen är att det var kul med spektakulära sviter där man gick och längtade efter och spekulerade om nästa kapitel.


Matrix

När jag ser om den första filmen blir jag förbluffad, av flera skäl. Till att börja med över hur pass bra den är! Matrix (1999) har drabbats lite av det där vanliga symptomet som kan uppstå när man bjuder på något helt nytt och unikt. Det förvandlas till klyschor och det blir svårt att förhålla sig till grunden. Lite så är det med Matrix men lyckas man bortse från det finns en grymt bra film i botten! Snygg, smart, bra action, unik!

Det är helt otroligt vad mycket bröderna Wachowski lyckades få igenom. Jag begriper fortfarande inte hur dom sålde in idén och fick grönt ljus? För på pappret är Matrix en riktigt knepig film som borde skrämma bort rädda producenter. Jag menar: ”Vi ska göra en film som går ut på att hela världen egentligen är en datorsimulation och alla människor är dataprogram. Filmen ska innehålla lika delar ultravåld, existentiella frågeställningar, kung-fu och serietidningsdialog. Jo förresten, vi ska även filma med en helt ny kamerateknik som gör att vi kan panorera stillbilder. Till detta behöver vi en stor budget. Och, jo vi tänker oss att det här är fösta filmen i en svit så den får inget riktigt slut.” Bravo!

:-D


Matrix Reloaded

Där de flesta som uppskattar den här typen av film enas om att den första filmen är riktigt bra är enigheten till uppföljaren Matrix reloaded (2003) inte lika stor. Själv tillhör jag dom som gillar den! Det betyder dock inte att jag är omedveten om dess svagheter. Första halvan är rätt seg med på tok för mycket kung-fu och fula dataanimationer (Neo vs. Smiths). Och även episoden i Zion är lite seg om än nödvändig.

Men sen händer något. Scenen med Merovingian är lysande och på den följer den mest spektakulära biljakt som någonsin filmats. Diggar den skarpt! Sen fortsätter det med inbrottet i Källan och en välbehövlig temposänkning med den intressanta scenen med Arkitekten. Riktigt bra!

:-)


Matrix Revolutions

Den tredje akten i trilogin, Matrix revolutions (2003) börjar bra med Tågmästaren och klubben Hell. Men sen går det utför. Det finns en hel del bra grejer i den men det hela förvandlas till en soppa. Scenen när maskinerna anfaller Zion misslyckas totalt då den i och för sig är spektakulär men samtidigt är mördande tråkig. Precis samma sak gäller Neos slutliga uppgörelse med Smith.

Sen kan jag inte låta bli att irriteras över en sån sak som att en Sentinel i första Matrix är ett livsfarligt hot mot ett skepp, ett faktum som är grunden till ett antal bra och spännande scener i den filmen. Vid det här laget har man dock struntat i detta och helt plötsligt är hundratals Sentinels på jakt efter ett skepp på sin höjd bara lite svettigt.

:-I


Animatrix

Wachowskis gillar anime och en stor del av bildspråket i Matrix har tagits från den världen. Så dom tyckte att det var en bra idé att efter framgången med den första filmen låta ett antal stora namn göra små kortfilmer som utspelas i Matrix-världen och ge ut dem under namnet Animatrix (2003). Dessa kortfilmer samlas på en (DVD) skiva och resultatet är oerhört blandat både vad gäller kvalitet och stil. Själv är jag kanske inte så road och tyckte nog att bonusmaterialet om anime som fenomen samt bakgrunden till de olika konstnärerna var mer intressant än kortfilmerna i sig.

:-I


Det känns kul att konstatera att både bild- och ljudkvalitet är i absolut toppklass! Matrix i HD är en fröjd för ögat! Och förpackningen är riktigt snygg. Stilren, lite lyxig och de där tunna omslagen som amerikanska Blu-ray ibland har som gör att boxen inte blir klumpigt tjock.

När det gäller extramaterial finns en hel del att säga. Det är mycket men tyvärr är det ojämnt. Jag vet inte hur man räknat men någonstans läste jag att det är mer än 30 timmars extramaterial som ingår. Jag är beredd att tro det. De tre filmerna innehåller två kommentarspår var, ett med två filosofer som gillar filmerna och ett med två kritiker som ogillar dom. Originellt! Första filmen har dessutom ytterligare två spår. Sen följer en galen mängd dokumentärer som fördelas dels på skivorna med filmerna och dels på de bonusskivor som följer med. Det är rent vansinne. Det lite tråkiga är att när jag plöjde detta (för några år sedan) var att det är så ojämn kvalitet. Det finns massor av intressant men det finns även oändliga mängder scener med folk som hänger i sele utförandes spektakulära kung-fu hopp. Lite redigering hade varit på sin plats.

Visst är det lite synd att det inte ingår något nyproducerat extramaterial. Men bortser man från det och bara tittar rakt upp och ned på den här boxen är det tummen upp! Precis så här ska man göra! Ta några filmer som hänger ihop, fixa en utgåva med ypperlig prestanda, krydda med en massa extramaterial och förpacka det snyggt. Här kan man snacka om att helheten är större än summan av beståndsdelarna!

:-D



Passar på en liten bonusbild på DVD-boxen. Har man inte Blu-ray är det här något man bör skaffa. Inte bara för att den är galet snygg. (Innehållet är detsamma som i Blu-ray-boxen.)

Fanny & Alexander

Vissa recensioner känns oöverstigligt jobbiga att skriva. Den om Ingmar Bergmans ”sista film” Fanny och Alexander (1982) är en sådan. Det handlar om en av mina absoluta absoluta favoritfilmer så uppgiften känns monumental. Tror en strategi kanske kan vara att fokusera på min relation till filmen istället för filmen i sig?

Första gången jag såg Fanny och Alexander var jag runt 12 år gammal och den skrämde skiten ur mig. Det handlade om tv-versionen och jag kan förstå den som undrar varför en 12-åring sitter och tittar på nåt sånt? Det här lär ha varit i samma veva som vi fick kabel-tv men haken är att om man bara har en tv i hemmet spelar det liksom ingen roll då man ändå inte innehar positionen att få välja... Nåväl, jag plågade mig igenom serien och den gjorde intryck. Ibland finns tendenser att tänka att Fanny och Alexander handlar om överdådiga julbord och släktkalas. Det gör den ju också men det var inte dom sidorna som skrämde mig. Det var Bergmans skildring av död och döendet som gav mig svåra mardrömmar. På riktigt. Då kändes det som att det här var en värld som jag var för ung för betrakta, som om jag tjuvkikade på något som inte ännu var ämnat för mina ögon. Men å andra sidan kan jag så här i efterhand vara rätt glad för upplevelsen, för hur den präglade mig. Obehag kan ju ha en funktion.

Fanny och Alexander har behållit greppet om mig genom livet och jag har sett om den många gånger, främst på tv. För det knepiga har varit att få tag på vettiga utgåvor och skamligt nog är det ett problem som ännu inte är löst. Var på vippen att köpa den på dubbel-VHS i mitten på 90-talet men avstod eftersom den endast innehöll den ”korta” bio-versionen på dryga tre timmar istället för den förlängda tv-versionen som är på dryga fem. Detta förhållande kvarstod när filmen släpptes på DVD. Det handlade om den korta versionen och dessutom var det usel kvalitet.

Det hela avhjälptes först år 2004 då Criterion släppte en suverän box med en restaurerad version, vilken givetvis finns i min hylla. En perfekt produkt! Att det sen ska till ett amerikanskt företag för att producera detta och att SF fortfarande inte har behandlat Fanny och Alexander med den respekt den förtjänar är ju bara tragiskt. Vill man se filmen på DVD är det med andra ord import som gäller. (Mer om denna box längre fram.)

Men nu har det ju hunnit bli 2009 så det är Blu-ray som gäller. SF har släppt en restaurerad version av filmen och givit ut den både på DVD och Blu-ray och det är ju bra! Men det är bara halva jobbet eftersom det fortfarande endast rör sig om den korta versionen. Å ena sidan känns det fantastiskt att den släpps i HD, å andra sidan bittert att det inte handlar om den förlängda. (Ska sluta tjata om detta nu. )

För några år sedan vigde jag och PL en eftermiddag/kväll åt filmen. Vi hade väl inga direkta planer men faktumet att det äts och dricks så mycket gjorde att vi var tvungna att bryta för att gå och handla plockmat. Nu när vi skulle se om filmen i Blu-ray hade jag förutseende nog redan laddat upp med sill, lax, skinka, kalkon, nubbe, öl m.m. och det hela var mycket trevligt.

Trevligt var även att se Fanny och Alexander i HD. Restaureringen och överföringen är nämligen väldigt lyckade! Det är otroligt kul att se alla detaljer! Ljudet är i mono DTS vilket det inte finns så mycket att säga om. Ljudspåret har helt enkelt aldrig mixats i surround och det får man leva med.

Filmen då? Tja, det finns ju hur mycket som helst att säga (se boken lite längre fram). Har du inte sett Fanny och Alexander så ska du se den nu. Punkt! Regi, foto, dekor, kostym, skådespeleriet, skildringen av Sverige för 100 år sedan, dramat, persongalleriet. ALLT är perfekt och löjligt fängslande. Fanny och Alexander är en rent magisk upplevelse!

Därför smärtar det oerhört att jag inte kan med att ge den här utgåvan full pott. Å ena sidan är det galet eftersom även den korta versionen sopar brädet med de flesta filmer. Men å andra sidan är det här faktiskt en bristfällig utgåva och något som irriterar. Att ge den högsta betyg vore att ge upp så nej, jag sparar det till den förlängda versionen som bara måste komma, någon gång...

:-)


Fanny och Alexander – Ur Bergmans arkiv och hemliga gömmor


I samband med att jag ser om Fanny och Alexander passade jag på att läsa den här boken av Maaret Koskinen och Mats Rohdin som stått oläst ett tag i bokhyllan.

Det handlar om en gedigen genomgång av produktionen kring Fanny och Alexander. Generellt är det intressant att lära sig mer och komma bakom och dessutom är den rikt illustrerad med foton. Möjligen går den ibland vilse och fastnar lite för länge med utdrag ur Bergmans dagbok som ska visa på hans hypokondri, eller på en lång utläggning om pruttens roll inom konsten... Men gillar man Fanny och Alexander (vilket man givetvis gör) är det här ett bra komplement som absolut rekommenderas!

:-)


När jag ändå håller på kan jag ju passa på att visa upp Criterions strålande DVD-utgåva. I vanlig ordning har Criterion valt udda men väldigt smakfulla omslag. Titta bara, först har vi själva boxen:


Sen har vi den korta versionen (som inkluderar ett kommentarspår av en anglosaxisk filmvetare):


Och så har vi den förlängda:


Slutligen ingår en skiva med bonusmaterial:

Star Trek - 2-disc special ed.

Låt mig berätta hur pass nördig jag är. Jag är så nördig att jag tillhör den falangen som tycker att Star trek i jämförelse med Star wars är nördigt. Vågar inte ens tänka på vad det egentligen säger om mig? Grunden är att man som liten var besatt av Star wars och då råkade få se lite Star trek med sin usla budget, fula dräkter och löjliga specialeffekter. Då kunde man inte göra annat än hånle. Men egentligen finns väl ingen poäng att ens jämföra de olika fenomenen? Nog för att Star trek alltid har lidit av en för låg budget men i övrigt har den ju aldrig försökt vara svulstig rymdopera såsom Star wars. Star trek har alltid varit genuin sci-fi, en perfekt underhållning för den som studerar till ingenjör.

Hur som helst har jag aldrig gillat Star trek. Har pendlat mellan förakt och totalt ointresse. Nu när filmen med namnet Star trek (2009) släpps handlar det om en sorts ”Star trek begins” såsom vi sett med så många andra filmserier på senare år. Dvs. ta ett koncept som spårat ur och gör en nystart med en snygg och hyfsat seriös film som visar ”hur allt började”. Som med Bond och Batman.

Trekkies verkar vara i upplösningstillstånd över hur bra den idén var men jag misstänker att det mest beror på att det är första gången dom får se en ordentlig vision av sina favoriter. Lite som 1989 när Tim Burtons Batman dök upp och eftersom den var så långt från den dynga som tidigare varit Batman så blev man blind för den filmens svagheter. Och svagheter är något som även Star trek kryllar av.

Det här är varken en hyllning eller sågning men jag vet inte om jag ska börja med det positiva eller det negativa? Jag tar det positiva. Star trek ser riktigt bra ut! Då menar jag inte bara i jämförelse med något dåligt utan jag menar i absolut mening. Den lite färgglada (i brist på bättre ord) rymden med alla ljusfenomen är riktigt läcker. Specialeffekterna är inte överdrivna utan balanserade och miljöerna både vad gäller byggnader, skepp och för den delen landskap är fängslande. Tänk att Star trek lyckats skapa en värld som jag diggar!

Men sen finns som sagt en hel del svagheter: Dom ”roliga” buskisscenerna är på tok för många till antalet. Det är fortfarande lite jönsigt med de fula tröjorna, löjiga ordspråken och handgesterna. Star trek som fenomen kan liksom inte göras coolt och även om man töjt fenomenet till att vara så lite töntigt som möjligt är det fortfarande... rätt töntigt. Eric Banas filmskurk ät totalt ointressant och dessutom lider manus av en räcka logiska luckor. Scenerna när Kirk hamnar på isplaneten är groteska. Som exempel.

Bild och ljud är tipp-topp. Extramaterialet har fått mycket beröm men jag orkade mig inte igenom det. Men det jag väl såg verkade vara bra. Det är kommentarspår, massa dokumentärer i HD och annat smått och gott. Sen kan man ju undra över det faktum att när man nu har gjort en film som inte ser billig ut varför man har valt ett omslag som skriker billig tv-serie? Vissa ränder går aldrig ur?

Men tänk att det har kommit en Star trek film som jag inte avskyr och som ser bra ut! Det trodde jag aldrig skulle hända.

:-I

Brüno

Det är inte ett dugg svårt för mig att utse Borat till 00-talets roligaste film, har skrattat galet mycket åt den! Så när Sacha Baron Cohen återkommer med en ny film i samma stil är man givetvis nyfiken.

Mina åsikter sammanfaller väl med det konsensus som verkar råda kring Brüno (2009): Det är inte lika kul och smart som Borat och det känns lite mer regisserat. Men å andra sidan finns ett antal riktigt roliga och intressanta episoder. Men den är lite ojämn.

Däremot ser extramaterialet till att rätta till ett och annat. De bortklippta och förlängda scenerna är såklart av blandad kvalitet, vissa är fantastiska medan andra är rätt poänglösa. Det som dock är riktigt kul är kommentarspåret som består av någon slags pic in pic variant där Cohen och regissören Larry Charles dyker upp i en liten ruta i filmen och babblar. Det som är bra är att när dom har lite för mycket att säga om en viss scen så pausar dom filmen så att dom får tid att berätta. Dels är dom mycket roliga och dels är det intressant att få höra bakgrunden till scenerna. Vissa saker som kändes väldigt regisserade visade sig inte vara det. Var du lite besviken på Brüno är detta spår ett måste.

:-)

Léon

Léon (1994) var en sån där film som gjorde ett stort intryck när den kom och som jag sett många gånger. Det var något tilltalande med den professionelle men smått korkade lönnmördaren som råkar få en 12-årg flicka på halsen som sin kompanjon. På senare år har jag kanske fått för sig att filmen antagligen är helt ok men att tiden antagligen har sprungit ifrån dess kvaliteter. Skaffade den faktiskt aldrig på DVD men det berodde delvis på att det var svårt att få tag på en bra utgåva. När jag nu lite oinspirerat satte mig ner med den nya Blu-ray utgåvan blev jag dock glatt överraskad över att filmen inte alls har tappat. För Léon håller!

Förresten får jag nog backa lite. Denna utgåva är alltså egentligen den förlängda versionen av filmen som väl gick under benämningen director’s cut men som jag nu antar anses vara den ”officiella” utgåvan av Léon. Det som skiljer denna från den kortare versionen är ett antal scener där den laddning mellan Natalie Portman och Jean Reno som bara antyddes nu breds ut i ett antal scener. Portman som var 12-13 år när filmen spelades in är fullständigt fantastisk! Samtidigt är det precis som med Jodie Foster i Taxi driver: Det blir väldigt konstigt när dom säger såna saker som dom säger. Det är väldigt fel och det är inget som lämnar en oberörd.

Gary Oldman är fortfarande riktigt underhållande när han spelar över i rollen som filmens skurk. Léon kanske börjar lite trevande men hela slutet är riktigt tajt. Och finalen är fortfarande så sorglig och brutalt vacker som man minns. Eller, i HD är den ännu vackrare!

Léon ser så bra ut i HD som man kan förvänta sig. Det som saknas är extramaterial vilket känns tråkigt. Det vore väldigt intressant att höra kanske framförallt från Portman om hur hon så här i efterhand ser på sin debutfilm.

Léon ÄR faktiskt en cool, snygg och kontroversiell actionrulle. Fortfarande!

:-D

Collateral - two disc special ed.

Köpte ju fel utgåva av Collateral (2004) men det är numera åtgärdat.

När jag nu ser om filmen förstärks det jag var inne på då: Collateral är en riktigt bra film och jag tycker ännu mer om den nu! Däremot stör jag mig ännu mer på det fula, platta digitala fotot.

Kommentarspåret ingick ju även i den förra utgåvan av filmen. Det som tillkommer här är en bonusskiva med några korta dokumentärer samt en bortklippt scen. Lite väl snålt.

:-)

The Age of Innocence - special ed.

Lite konstigt val kanske? Men så är det när lördagsfilmen ska jämkas fram. Förslag fram och tillbaka och ofta blir det en oväntad minsta gemensamma nämnare.

Scorseses Age of innocence (1993) (Oskuldens tid) såg jag faktiskt på bio första gången. Hade just gått ut gymnasiet, börjat inse att mitt intresse för film sträckte sig längre än bara sci-fi och action, hade gått med i Cinemateket och var svårt förälskad i Winona Ryder. Vilken upplevelse det var att sitta och kolla drama i en knäpptyst halvfull salong ute vid Filmhuset!

Filmen tillhör väl inte Scorseses mästerverk och storyn är oerhört enkelt och rätt ointressant: Klassiskt triangeldrama som utspelas i New Yorks överklass under andra halvan av 1800-talet. Det som gör filmen är dess utseende som är ett fyrverkeri av färger, kostymer, inredning och kameraåkningar. Age of innocence är en brutalt vacker film!

Finns inget att gnälla på när det gäller kvalitet på bild och ljud men givetvis vill man egentligen se såna här filmer i HD. Extramaterial saknas.

:-)

Clash of the Titans

Nyligen släpptes trailern för nyinspelningen av Clash of the titans. Själv köpte jag originalet från 1981 för ett tag sen efter en rekommendation men som så mycket annat har den stått osedd i hyllan. Men när nu nyinspelningen närmar sig lär det komma en restaurerad nyutgåva av originalet och då skulle det kännas surt om jag inte ens hunnit se mitt ex.

Det görs ju en del sandalfilmer och fantasy nu för tiden men jag har länge efterlyst filmer baserade på den grekiska mytologin. Jag menar, den är väl helt perfekt för ändamålet? Clash of the titans är en av få filmer i genren som faktiskt gjorts. Man får följa hjälten Perseus i sin strävan att rädda den fagra Andromeda undan Kraken och under sin färd stöter han på Pegasus, Medusa mfl. Samtidigt som gudarna blandar sig i händelserna. Precis som det ska vara och en perfekt story till en äventyrsfilm!

Det handlar om Ray Harryhousens sista film så det figurerar en hel del stop motion. Å ena sidan är jag svag för den tekniken, det är något charmigt med de ryckiga dockorna. Å andra sidan är det väldigt långt ifrån vad man kan göra idag. Det går inte att komma runt att Clash of the titans har en väldigt daterad look.

Bildkvaliteten är faktiskt helt ok. Ibland ser det grynigt ut men ofta är det en väldigt fin bild. Och plus för omslagets motiv! Fångar det inte allt man skulle tänkas vilja se i en film?

Här finns en bra grund men det är utfört med undermålig teknik. Vad kul det vore om man inte tramsar bort nyinspelningen som ska komma nästa år 2010.

:-I

Antichrist

Undrar när jag senaste gången köpte ett nysläpp av en ny film på DVD? Kan inte minnas när det skulle ha varit? Vad jag menar? Jo, nu för tiden släpps de nya filmer som jag vill ha på Blu-ray så på DVD köper jag bara gamla filmer. Med undantag för Antichrist (2009) då den bara släpps på DVD…

Har varit sugen på Lars von Triers naturskräckis ända sen jag först hörde talas om den och blev ytterligare lite sugen när den hätska debatten dök upp i kultursidorna i samband med biopremiären. Folk har på riktigt varit upprörda över att filmen, och/eller Lars von Trier själv är ”kvinnohatande”. Normalt brukar jag inte orka kommentera när folk istället för att konsumera ett konstverk för vad det är filtrerar det genom sin egen världsbild och strävanden. Jag tycker ofta att så är fallet när något utnämns som ”kontroversiellt”. Att påstå att Undergången ”glamoriserar Hitler” eller att 300 skulle vara ett ”amerikanskt rasistiskt slagträ mot Iran” säger ofta mer om dig och dina utgångspunkter i någon slags kultur- eller politisk debatt och handlar mer om positionering än om filmen i sig. Så jag brukar avfärda sånt nonsens.

Men i just Antichrist är det dock inte riktigt lika lätt att vifta bort eftersom den medvetet undersöker kvinnoförtryck ur ett historiskt perspektiv samtidigt som den behandlar frågan om ondska och det kvinnliga i en modern kontext. Ska ändå försöka orda så lite som möjligt om ”debatten” eftersom om man vill det kommer man att se Antichrist som ett konstverk som tar sin plats i en tusenårig tradition att demonisera kvinnor…

… eller så ser man den för vad det är. De flesta känner väl till storyn. Ett par förlorar sitt barn när det råkar ut för en olycka medan de är upptagna med att ha sex. Kvinnan (Charlotte Gainsbourg) faller in i en paralyserande depression fylld av smärta och ånger medan mannen (Willem Dafoe) kallsinnigt distanserar sig. Då han är terapeut får han för sig att han ska behandla Gainsbourg (rollerna har inga namn) vilket givetvis är en usel idé av så många olika skäl. Antingen är man i det här läget enkelspårig och ser en skildring av att det dåliga är det kvinnliga. Eller så ser man en kvinna som i en obeskrivlig och fruktansvärd livssituation tar på sig skuld, agerar irrationellt (vad det nu kan betyda i sammanhanget?) och en man som inte gör något bra för att hjälpa situationen. Och man måste väl kunna skildra även kvinnliga psykopater?

Ånej, nu är jag inne på ”debatten” igen. Svårt att låta bli när den varit så hätsk men nu ska jag verkligen göra det. Antichrist är en väldigt jobbig film rent känslomässigt. Samtidigt som det är en film som skickligt arbetar med konventionella skräckknep. Scener ur ett äktenskap möter The Shining är en gräslig liknelse inser alla som sett dessa tre filmer men jag kommer inte på något bättre. Men ska man försöka får man konstatera att det mer handlar om Bergman-relationsdrama än skräck, om det nu kan vara någon hjälp i kategoriseringen?

Antichrist innehåller i princip endast två skådespelare och med den bördan är det skönt att konstatera att dom gör det så bra. Gainsbourg och Defoe är kusligt fantastiska! Sex har en central roll och ger en hel del på den fronten. Den tredje närvaron är naturen själv och här lyckas von Trier på ett väldigt närvarande vis skildra det där som kan vara så obehagligt med skogen. Inte det spöklika med dimma och hoande ugglor som klichén kanske föreskriver utan snarare djurkadavret, fästingen, det ruttnande trädet. Nature is Satans church indeed.

När jag som nu tenderar att skriva och skriva och inte känna behov av att knyta ihop säcken betyder det att det handlar om något som påverkat en. Så där det med Antichrist. Den dröjer sig kvar, den ställer frågor. Klyschor, ja. Men så ligger det till.

Bildkvaliteten är överlag väldigt bra. Naturliga färger och bra skärpa! von Trier har jobbat mycket med ljudet och de fallande ekollonen som smattrar mot plåttaket är kusligt att höra. Långt från Dogma. Tyvärr saknas extramaterial.

:-)

NWA Wrestling Legends Fanfest 2009

Var på WWE Raw i London i onsdags och inför det var jag tvungen att ladda upp med lite wrestling. Och jag är medveten om att ingen är intresserad så jag ska fatta mig kort. Tidigare i år gick tydligen någon slags fanfest med fokus på gamla NWA-brottare. Ett inslag där var Q&A med några gamla legender och jag har kommit över två av dessa tvåtimmars-sejourer.


25 Years after Starrcade with Ric Flair & Harley Race

Ric Flair är alltid intressant att lyssna på och jag tycker att det börjar bra. Efter ett tag visar det sig tyvärr att Harley Race verkar lida av någon slags demens. Hans hyllingar av Flair som kändes så fina i början blir mest plågsamma mot slutet. För oavsett vilken fråga han får slutar det med att han berättar vilken talang Flair hade. Det är gräsligt.

:-(


Conversation with Cornette

Jim Cornette har både en massa intressanta saker att berätta, är en sådan som inte är rädd för att ha åsikter och som dessutom är rolig. Bra där! Å andra sidan är han fruktansvärt jobbig att lyssna på, han är superspeedad och skriker rakt ut många gånger. Står man ut med det är det sevärt.

:-I

En långvarig förlovning / The Lost battalion

Kör ju lite första världskrigstema nu så jag passar på att se om två filmer som jag faktiskt inte skrivit om tidigare.


En långvarig förlovning

Jean-Pierre Jeunet är väl mer känd för Amélie från Monmartre (2001), vilket var den filmen han regisserade innan En långvarig förlovning (2004). Precis som då innehavs huvudrollen av Audrey Tautou. En långvarig förlovning är ingen renodlad krigsfilm men de scener som väl utspelas i skyttegravarna är så fantastiska att den ändå platsar i det här sammanhanget.

Grejen med Jeunet är bildspråket som ju är helt enastående! Är man intresserad av film som medium bör man ha koll på hans filmer och En långvarig förlovning är inget undantag. Fotot, kameraåkningarna, rekvisitan, allt är så snyggt! Och eftersom jag pratar om skildringar av första världskriget måste scenerna därifrån i den här filmen tillhöra de absolut läckraste (men samtidigt de mest hemska) som någonsin framställts. Storyn? Tja… fransk pojke blir inkallad och hans flicka får besked om hans död. Hon vägrar acceptera och ger sig ut på en jakt på sanningen om vad som egentligen hände i skyttegraven den där dagen, träffar många vittnen och mystiken tätnar...

Bildkvaliteten är enastående för att vara DVD! Samt ljudet. Och extramaterialet skäms inte alls för sig: Kommentarspår (på franska, men textat), bortklippta scener och omfattande dokumentärer ingår.

:-)


The Lost battalion

The Lost battalion (2001) är dock inget annat än en total renodlad krigsfilm. Vi börjar med ordergivningen inför en operation och slutar när stridigheterna avblåses. Det är allt och det känns befriande. Filmen baserar sig på en verklig händelse när en amerikansk bataljon vid ett anfall tog och sedan heroiskt höll sitt mål när övriga trupper som ingick i anfallet hade fastnat. Med fruktansvärda förluster som följd.

Det märks att den gjordes strax efter den banbrytande Saving private Ryan vilket både är bra och dåligt. Bra för att stridsscenerna är riktigt nerviga. Man har helt enkelt kopierat det (då) banbrytande bildspråket med skakig kamera, svischande kulor och skrot som flyger hit och dit.

Det negativa är temat om att dom här jänkarna minsann slåss som få för dom består av en ohelig allians av micks, degos and jewish gangsters from Brooklyn. Varav alla är stentuffa och gillar att slänga käft. Ett intressant ämne som tyvärr ibland förvandlas till en farsartad buskis. Men bortser man från det är det alltså mest en väldigt kompakt krigsfilm som absolut är sevärd (minus det uselt dataanimerade flygplan som alla filmer med dålig budget måste slänga in då man tror att det ska ge en illusion om rymd men som i praktiken får motsatt effekt).

Det här är en tv-film och även om den urvattnade bildkvaliteten pendlar mellan riktigt bra och bra är den tyvärr i 4:3. Har dock läst någonstans att det ska finnas en widescreen-utgåva någonstans därute. Ljudet är i mono och extramaterial saknas.

:-I

The First World War

Den här relativt nyproducerade dokumentärserien (från 2008) skildrar det första världskriget i tio avsnitt på (cirkus) 50 minuter stycket. Tycker den är smått fantastisk! Man får inte bara västfronten utan serveras konflikten utifrån ett globalt perspektiv med striderna i all världens kolonier. Och framförallt för formen. Ja, det är kartor och arkivbilder, men dessa blandas med nytagna bilder från de aktuella platserna vilket faktiskt ger en extra dimension. Och vad gäller arkivbilderna är de få tillfällen som de upprepas och dessutom är många faktiskt i färg!

Kanske tar i lite nu men den är serien är något av ett måste. Man sitter verkligen och hungrar efter nästa avsnitt!

:-D

Frontier(s)

Jag vet att jag pratat om det första världskriget men nu har det varit Halloween så lite skräck har varit på sin plats. Frontier(s) (2007) är en fransk film på det gamla beprövade temat stadsbor åker ut på landet och blir mördade. Och eftersom jag gillar att bekräfta mina fördomar är det ett tema jag gillar! Storyn i sig är inte på något vis unik och det känns nästan i princip som en remake på The Texas chain saw massacre. Det som gör den här filmen lite speciell är snarare omständigheterna. Ungdomarna som massakreras är nämligen invandrare från Paris förorter och den inavlade familjen på landet bär på något slags nazibagage (titta noga i övre vänstra hörnet på omslaget).

Är det bra? Tja, om man har smak för riktigt bisarra scener och miljöer så blir man nöjd (även om ”varningen” på framsidan är lite överdriven för SÅ brutal är den inte). Stilistiskt är Frontier(s) helt klart en triumf! Det är verkligen smutsigt och de äckliga familjemedlemmarna är utmejslade på olika sjuka vis.

Bildkvaliteten är skarp och är av den där urvattnade gulaktiga sorten. Se omslaget. Extramaterial saknas.

:-)

Rec

Rec (2007) är en spansk docu-zombie-pic. Eller nåt. Bra är den då fan inte. Det man kan ge filmen är att den lyckas rätt väl i utförandet av vad den vill vara: Irriterande tv-reporter med kameraman följer med på en brandkårsutryckning till ett hus där det visar sig att en zombie breakout äger rum. Allt presenterat via kameror på plats. En timme och en kvart senare är det hela över. Snyggt och kompakt, ingen onödig utfyllnad.

Synd bara att det inte är någon vidare film. Precis som i Blair witch project används skakig kamera och även om dom lyckas med att få det kännas autentiskt är det ett stilistiskt grepp som är otroligt irriterande. Man sitter mest och hoppas på att det hela ska ta slut vilket med tanke på filmens längd inte är ett gott betyg.

Den digitala HD-bilden ser riktigt billig ut men någonstans är väl det tanken så det kanske inte är något att invända mot? Tydligen ingår en massa extramaterial.

:-(

Billy den tredje

Det kanske inte är vackert. Men till slut var jag tvungen att inse att samlingen har vuxit till sig lite väl mycket så lösningen var en tredje Billy från IKEA.

Sådär! Nu finns lite mer utrymme att visa upp de snygga boxarna samt möjlighet att krydda med lite samlarföremål.

Och detta var denna bloggs 400:e inlägg! Vet inte om detta jubileum är bättre eller sämre än det 300:e? Vad nu det skulle spela för roll?

Robot Chicken - Star Wars - Episode II - ltd. ed.

Robot chicken Star wars har fått en uppföljare! Lite längre, kanske inte riktigt lika rolig som originalet men å andra sidan bitvis fantastiskt kul! För inbitna Star wars nördar, andra göre sig icke besvär.

Med tanke på den här bloggens titel är det intressant att namnet Dengar faktiskt yttras flera gånger i den här parodin (vilket det inte görs i de riktiga Star wars filmerna). Det känns lite kul även om jag inte är helt nöjd med hur dom valt att porträttera honom...

Precis som i den förra Robot chicken ingår en hel del extramaterial. Den här förpackningen med pappomslag känns dessutom lite lyxig.

:-)