Fas tre av Marvel Cinematic Universe inleddes stark med Captain America – Civil War. Dr. Strange (2016) står för del två och faktum är att jag hade lite halvhöga förhoppningar på den. Marvelfilmerna lider generellt av en viss fantasilöshet men förhandssnacket kring Dr. Strange talade för att vi skulle bjudas på något väldigt udda och flummigt.
Filmen håller dock inte vad som utlovas utan resultatet känns tyvärr rätt fantasilöst. Visst förekommer en del interdimensionellt flum men inte alls i den utsträckning man hade kunnat hoppas på. Dr. Strange känns som ett plagiat av ett antal tidigare filmer och är dessutom försedd med ett slut där en mörk kraft för jag vet inte vilken gång I ordningen försöker förinta jorden. Snark.
Dokumentärerna på en dryg timme är nästan olidliga att se. Medverkande efter medverkande hyllar Dr. Strange som det med originella, välgjorda och unika som gjorts. Kommentarspåret med regissören skippade jag.
:-(
