Carlito's Way

Carlito’s way har alltid kommit lite i skymundan av De Palmas / Pacinos stora, lite överskattade, framgång Scarface. Vilket är lite orättvist eftersom Carlito’s way varken är sämre eller bättre än den filmen. Pacino (över)spelar Carlito Brigante, en latino-förbrytare som just blivit släppt ur fängelse pga. en teknikalitet och nu bestämt sig för att lämna brottets bana. Han måste bara utföra en sista tjänst… Storyn är med andra ord väldigt basic men det hela är faktiskt väl utfört och Sean Penns insats som Carlitos kokainsniffande advokat är riktigt bra. Det funkar, man hoppas att Carlito ska lyckas ta sig ur situationen och man känner medlidande när saker och ting hela tiden verkar motverka honom. Och den utdragna slutscenen på tågstationen är fenomenal.

En 30-minuters retrospektiv dokumentär ingår som extramaterial och den känns som att den får med det väsentliga vad gäller tillblivelsen av filmen.

:-)

The Dark Knight

Var ska man börja? Jag tror att jag börjar sommaren 2005, när jag klev ur biosalongen efter att ha blivit knockad av den suveräna Batman Begins. Äntligen hade någon skapat en Batman och ett Gotham City så som jag ville ha det! Men den starkaste bilden i min hjärna då var i slutscenen, inzoomningen på jokerkortet. Jokern är i min bok en av de absolut bästa fiktiva karaktärer som någonsin har skapats alla medier inräknade. Jag började direkt längta efter att få se vad Nolan och co. skulle göra med honom. Det där var tre år sedan och sedan dess har jag slukat all information om uppföljaren som jag kunnat komma över. Första åren var det lite skralt men förra våren tog det fart med marknadsföringskampanjerna och man fick se Jokerns utseende för första gången. Den senaste månaden har det givetvis exploderat med information och jag har inte kunnat låta bli att överkonsumera.

Situationen är precis som 2001 inför Sagan om Ringen. Även då hade jag väntat i flera år och dammsugit nätet efter info och då som nu var mina förväntningar vansinnigt högt uppskruvade. Problemet är att man inte ska ha förväntningar, det optimala är att se en film nollställd. Men så funkar det ju inte, det är omöjligt. Och då är det ärligaste att redogöra för sina förväntningar istället för att inte låtsas om dom. Problemet med höga förväntningar är att dom aldrig kan uppfyllas och när jag gick ut från biosalongen från Sagan om Ringen var det med en känsla av lätt besvikelse. Inte för att filmen var dålig, det var den inte. Snarare för att jag inte blev helt tagen. Delvis berodde detta på de omöjliga förväntningarna och det tog ett bra tag innan jag verkligen kunde uppskatta filmen på det vis jag gör nu (en inte helt oviktig bit i sammanhanget är att den förlängda versionen som släpptes på DVD var klart överlägsen den lite för actionstinna bioversionen). Att jag tjatar så mycket om detta är för att när jag klev in i biosalongen till The Dark Knight var jag väl medveten om problematiken, att jag kanske skulle bli lite besviken, att det kanske måste gå en viss tid innan jag på ett rimligt vis kan bedöma filmen.

Men det blev jag inte! Besviken alltså. Att jag inte blev överraskad eller överväldigad hör inte hit. Saken är att jag hade orimligt högt ställda förväntningar och den här filmen levde upp till dessa. Att det i sig innebär att jag mer drar en suck av lättnad är mitt fel snarare än något filmen rimligen kan klandras för. The Dark Knight ÄR nämligen en jävligt, jävligt bra film! Do believe the hype! Hur bra den i själva verket är beror på. Det krävs tid och omtittningar och vi måste även få veta om den version vi sett på bio är den version som kommer att leva vidare på DVD (eller snarare Blu-ray). Vad jag kan säga i det här läget är att The Dark Knight är klart bättre än Batman Begins, en film som jag som sagt avgudar.

Det inledande bankrånet som bara sprutar Heat är supercoolt i sig och extra coolt för att Willam Fichtner från just Heat har fått en roll i den scenen. Nu ska jag inte prata mer om Heat och Michael Mann, men jag vill ändå nämna att biljaktsscenen en bit in i filmen har väldigt mycket gemensamt med Heat i det att den involverar tunga lastbilar som välter transporter ackompanjerat av en avsaknad av musik. (Samt att jag tycker att Gary Oldmans version av Lt. Gordon bitvis är kusligt lik Ciaran Hinds roll Fujima i Miami Vice, men det kanske bara är jag med för många sena kvällar med den filmen som tänker så.)

Heath Ledger är precis så bra som det påstås som Jokern! Helt fenomenal och allt jag hade hoppats på! Otroligt! Han ÄR Jokern på ett vis ingen någonsin varit eller kommer kunna bli och att hans insats lever upp till mina omöjliga förväntningar är rätt galet bara det. Men faktum är att alla är bra. Låter nästan banalt men så är det faktiskt. Bale, Freeman, Caine och Oldman är precis som i den förra filmen helt rätt. Till det har man här korrigerat en tidigare svaghet i och med att man bytt ut Katie Holmes mot Maggie Gyllenhaal och förutom Jokern har man lagt till Aaron Eckhart som på ett ypperligt sätt spelar Harvey Dent/Two face. Men filmens verkliga storhet ligger inte i någons individuella prestation utan hur den syr ihop olika historier och livsöden mot en väldigt mörk fondvägg. The Dark Knight håller vad den lovar och jag längtar redan efter att se om den i Blu-ray!

Och titta på den bilden, på postern. Vilken attityd!

:-D

Jackie Brown

Även om man tyckte Jackie Brown var bra när den kom var det väl inte bara jag som blev lite besviken på Tarantinos första (riktiga) film efter Pulp fiction. Har väl sett om den någon gång även om det var länge sen och tänkte att nu var det dags igen och hoppades samtidigt att den skulle ha vuxit med tiden. Till en början kändes det faktiskt så. Första timmen eller så är faktiskt riktigt bra och underhållande. Lite mer nedtonad än Pulp fiction men ändå med väldigt skön dialog, scener, karaktärer och situationer. Och överlag håller filmen bra kvalitet och är helt klart sevärd! Däremot lider den av att vara för lång och händelsefattig mot slutet. Fortfarande.

Tycker bilden kanske är lite grynig emellanåt men överlag ser skivan bra ut. Men vad gäller extramaterial har jag gjort det igen. Trots att det finns en fullmatad utgåva valde jag att (omedvetet) spara en tia och istället få en med endast en kort dokumentär. Har inget att skylla på...

:-)

Casino - 10th anniversary ed.

Såg Casino när den gick upp på bio i mitten av 90-talet, dels för att jag såg fram emot en bra film, dels för att jag var nyfiken på hela censurgrejen. Casino var väl en av dom sista, eller den allra sista, vanliga spelfilm som censuren utsatte för sin sax och det var lite cirkus kring det där. Scorsese var upprörd och hotade med att inte visa den i Sverige men det slutade med att filmen inleddes med en protest från honom. Allt detta enligt mitt minne men jag kan ju komma ihåg fel.

Hur som helst verkar Casino alltid komma i skuggan av Maffiabröder vilket är orättvist om än inte svårt att förstå. På sätt och vis känns det lite som en upprepning med De Niro som boss och Joe Pesci som extremt våldsam bråkmakare. Och det finns många fler beröringspunkter. Men Casino är inte ”bara Maffiabröder i Las Vegas”. Filmen står på egna ben, dels i skildringen av Las Vegas som är något helt annat än New York och dels i relationsdramat och det är detta som Casino egentligen handlar om. Neonljusen, spelandet, pengatvätten, våldet är bara ramen till filmens kärna vilken består av De Niros (Sam Rothstein) och Sharon Stones (Ginger) karaktärers dysfunktionella äktenskap som inte är någon vacker syn. Det är något väldigt sorgligt över Rothsteins oförmåga över att få Ginger att älska honom, något som mannen med 100% kontroll över allt annat inte kan begripa. Och Stone gör en fantastisk roll som missbrukande hysterika som av någon anledning inte kunnat släppa sin ungdomskärlek spelad av James Woods och som verkar vara den enda personen som behandlar henne illa. Detta är som sagt vad Casino främst handlar om men utöver det får man en klassisk Scorsese med allt vad det innebär. Casino är en riktigt bra film som borde få ett större erkännande!

Bilden är helt ok och att den är lite mjuk beror inte på den tekniska kvaliteten utan på att den är filmad så. Det medföljer även ett gäng intressanta dokumentärer samt ett kommentarspår vilket tyvärr utgör den svaga länken. Minst hälften av vad som yttras på det är taget från intervjuerna som ingår i dokumentärerna så det blir mer upprepning än nytt. Vilket dessutom innebär att de som kommenterar inte gör det samtidigt som dom ser filmen. Jobbigast av alla är Sharon Stone som är så hög och/eller känslosam att hennes enorma hyllningar till allt och alla i princip inte går att lyssna på. Väldigt snyggt omslag för övrigt! Så ska det se ut, stilrent och utan en massa citat.

:-D

Children of Men

Vidhåller allt jag redan sagt om Children of men. Det är en lysande film som man kan se om och om igen! Och att se den i Blu-ray gör den bara ännu bättre! Det enda tråkiga är den fortsatta avsaknaden av extramaterial.

:-D

Sharkwater

I Sharkwater får man följa en snubbe vid namn Rob Stewart (inte Rod, trots att dom har samma frilla) på hans resor jorden runt med uppdrag att rädda samt dokumentera hajar. Jag vet inte vad det är med just hajar som gör att folk så passionerat känner att dom måste försvaras? Nu låter det som om filmens poäng har gått mig förbi men det har den inte alls. Jag vet att sälar är lika mycket rovdjur som hajar och att folks syn på de båda djuren är orättvis och jag vet mycket väl hur otroligt ovanligt det är med hajangrepp på människor. Jag veeet. Att någon återigen ska hamra in det budskapet är att slå in öppna dörrar och det känns nästan tjatigt. Vad jag dock fick lära mig i Sharkwater är mer om den osedvanligt råa, brutala och kortsiktiga jakten på dessa djur. Om hur fiskeindustrin fungerar och om varför ingen orkar bry sig om hajarnas väl och ve. Just den delen gör att filmen verkligen är sevärd, om än deprimerande.

Bildkvaliteten är väldigt skiftande då massor av olika typer av kameror har använts. Den pendlar allt mellan fantastiska högupplösta undervattensscener till skakiga dolda kameror.

:-)

No Country for Old Men

Bröderna Coen tillhör dom där regissörerna vars filmer man alltid kollar in när det kommer något nytt oavsett handling och förhandssnack. Men No country for old har ju blivit duktigt hyllad och detta med rätta för det är en väldigt bra film! På alla vis! Den är otroligt spännande och otroligt vacker, verkligen. Josh Brolin är fullständigt trovärdig som den lågmälde och jagade cowboykillen Llewelyn Moss som fått tag på pengar han borde lämna orörda. Men den man kommer minnas, som man aldrig kommer glömma, är Javier Bardem som lönnmördaren Chigurh. Bardems prestation är fullständigt makalös och Chigurh är verkligen en av dom bästa filmskurar jag sett, någonsin. Det vill inte säga lite men jag överdriver inte, den obeskrivligt obehaglige Chigurh är helt fantastisk! Många har uttryckt åsikten att filmen är väldigt bra men att den förstörs av slutet men jag håller inte med. Nog för att slutet var udda och att man blev paff men jag tycker inte alls att det förstör filmen.

Trots att No country for old men finns på Blu-ray i USA har den ännu inte kommit till Europa i det formatet. Vilket är väldigt synd för en så här pass snyggt fotad film är som gjord för HD. Hur som helst var bildkvaliteten på DVD dock väldigt bra och ljudspåret är även det klockrent och hjälper till att skapa den där spänningen. Som extramaterial medföljer tre korta dokumentärer om filmen som kanske inte når några högre höjder.

:-D

Thief

Tänkte jag skulle kolla av samtliga Michael Mann filmer, även såna från tidigt 80-tal med ostiga omslag... Thief handlar om hur den stenhårde kassaskåpstjuven Frank spelad av James Caan tar sig an rån och utför dom. Ganska rakt. Just kassaskåpstjuv låter lite tjusigt, man tänker liksom på stetoskop och vita bomullshandskar. Men så är det inte här, vi snackar ju om Michael Mann så det är väldigt manligt och prylinriktat med alla borrar och svetsar. Faktum är att stöten känns otroligt äkta, till skillnad från t.ex The Score (som inte är en så överdriven film) känns det som att man i Thief får se exakt hur det går, utan krusiduller. Som vanligt i Michael Manns filmer med andra ord. En annan sak jag noterar är hur många paralleller det finns mellan Thief och Manns mästerverk Heat, både i scener, dialog, idéer etc. Känns som att Mann grävt upp ett och annat från Thief när han skulle göra Heat.

Den tekniska kvaliteten på den här utgåvan är dock under all kritik. En skräpig 4:3 bild, endast Dolby digital samt noll extramaterial lämnar allt att önska. Det är dags att någon tar tag i detta för Thief är en cool film.

:-)

Funny Games

Egentligen är jag emot tanken på amerikanska remakes av filmer gjorda på annat språk. Men om nu den österrikiske regissören får för sig att spela in en tydligen scen för scen kopia av originalet känns det rätt ok. Plus att Naomi Watts är med i denna... Visste inget om det cirkus tio år gamla originalet annat än att jag hört att det skulle vara lite som scenen i A clockwork orange när dom bryter sig in i villan, fast utdraget till en hel film.

Vilket är en rätt bra beskrivning. Två obehagliga typer klädda i vitt tar sig in hos en familj och spenderar resten av filmen med att jävlas med dom. Och det är en väldigt obehaglig film. Det är inte särskilt mycket våld som visas i bild, inte fysiskt. Men däremot psykiskt vilket är mycket värre när det är effektivt berättat vilket det är här. Funny games är väldigt obehaglig och så långt ifrån feel good man kan komma. Filmen har även en märklig twist som jag inte sett något liknande förut. Den var väldigt effektiv. Tänker inte avslöja den men den förstärker filmens budskap, att det är något väldigt sjukt med att vilja titta på en sån här film. Vilket möjligen blir en paradox? För kan man kritisera att såna här filmer görs genom att göra en väldigt effektiv sådan film?

Filmen har ok bild för att vara DVD. Det är trist att konstatera men på sistone har jag i princip bara sett Blu-ray och jag verkar nu ha gått från att bli imponerad av det formatet till att vara missnöjd med DVD... Synd att det inte ingår något extramaterial för det borde finnas väldigt mycket att säga om den här filmen.

:-)

There Will be Blood

Allt jag hört om There will be blood gjorde att mina förväntningar var mycket högt ställda och jag såg verkligen fram emot att få se Paul Thomas Andersons påstådda mästerverk. Inget är roligare än när högt ställda förväntningar infriar sig men så är fallet med There will be blood för det är en riktigt, riktigt bra film! Tempot är långsamt och inget förklaras i onödan. I öppningsscenerna handlar allt om miljö och känsla och det dröjer en kvart innan någon yttrar ett ord. Men det är inget problem för man sugs in totalt av bilderna av män som gräver efter olja samt de karga landskapsvyerna.

Och Daniel Day-Lewis är precis så bra som den skrupelfrie oljemannen Daniel Plainview som alla säger. Han är fullständigt fenomenal och man kan inte ta blicken från honom så fort han är i en scen. Rollen påminner inte så lite om Bill the Butcher från Gangs of New York. Plainview är dock lite mer nedtonad och det känns inte som att Lewis spelar över utan han balanserar perfekt. Med tanke på hur otroligt bra Day-Lewis är blir Paul Danos insats som pastorn Eli Sunday extra imponerande för i vissa scener där dom spelar mot varandra står han upp nog så bra mot Day-Lewis. Även om dessa två dominerar kryllar det av bra insatser. Barn brukar ofta paja filmer men man irriterar sig inte ett dugg på Dillon Freasier som Plainviews adopterade son och Kevin J O’Connor gör en fantastisk och spöklik insats som Plainviews påstådda halvbror. There will be blood är en udda film som väljer att rakt upp och ner berätta en historia som undviker alla konventioner och dom flesta människorna presenteras mer eller mindre negativt. Det är en märklig film som bara måste ses! Det enda tveksamma är musiken som är väldigt udda och irriterande. Men jag antar att syftet är att skänka en viss obehagskänsla och det lyckas den verkligen med.

Det finns inget att klaga på vad gäller bilden på denna Blu-ray och ljudspåret gör precis vad det ska. Tråkigt dock att extramaterialet var så sparsmakat. Ett par bortklippta scener samt en dokumentär om oljeindustrin från 20-talet räcker inte långt.

:-D

Ronin

90-talsfimen Ronin tillhör den gamla goda actionsorten. Män på ett uppdrag, i det här fallet några legosoldater som rekryteras för att sno en väska. Inget onödigt tjafs utan stenhård action, stenhårda skådisar och så några vändningar. De Niro är sitt gamla hårda jag och i övrigt märks Jean Reno, Sean Bean, Stellan Skarsgård, Jonathan Pryse samt Michael Lonsdale som gör en otroligt fängslande insats som killen man uppsöker när det gått åt skogen, killen som sitter på alla svaren. Denna tajta euroactionrulle innehåller dessutom en av de bästa biljakterna som någonsin filmats. Inte för att jag är något större fan av biljakter men den här är verkligen något i hästväg och man sitter verkligen på nålar.

Bilden är dock något av en besvikelse. Nog för att den säkert är bra mycket bättre än på DVD, men haken är att det bitvis känns som att man tittar just på DVD, inte Blu-ray. Ljudspåret är det dock inget fel på men det är trist att det inte ingår något extramaterial.

:-)

I am Legend

Jag avskyr Will Smith, jag tål inte hans kaxiga ”lustigheter”. Kan inte säga att han alltid är dålig eftersom jag aktivt börjat undvika hans filmer efter I Robot. Trodde den skulle vara en hyfsat seriös sci-fi men efter 20 minuter var jag tvungen att stänga av och gå tillbaka med den till videoaffären och hyra något annat. Men I am legend lockade lite med vyerna över ett öde New York och dessutom lite extra med att få se detta i HD så jag tänkte att jag skulle ge Will Smith en sista chans.

Och faktum är att han tog den! Will Smith gör en hyfsat nedtonad och bra insats som den sista människan i New York, endast i sällskap av sin hund. Vad som har hänt är nämligen att en epidemi har brutit ut och förvandlat alla människor och många djur till zombies som inte tål solljus. Smith spenderar dagarna med att åka runt och försöka fånga såna zombier för att utföra experiment på dom i sin källare och kämpar med att utveckla ett botemedel mot åkomman. Filmens scener i samt vyer över ett totalt öde New York är helt fantastiska, verkligen spektakulära! Så synd att man befolkat dom med taffliga dataanimerade djur. Det börjar nästan bli tjatigt men varför lär dom sig aldrig? Man kan inte göra vad som helst med dataanimationer så därför ska man inte försöka sig på det. Dessa sekvenser verkligen sabbar. Och zombierna lider bitvis av samma problem. Annars lyckas filmen skapa en bra hopplös stämning och det är bitvis rätt spännande även om den bygger lite för mycket på billiga BU!-effekter. Värt att notera är att två versioner av filmen ingår, original- samt en alternativ version. Den stora skillnaden mellan dessa är sluten för det är verkligen två helt olika slut varav båda är värda att kolla in. Känns lite som Blade runner förutom att här är det gladare slutet i den alternativa versionen faktiskt det bättre.

Bild- och ljudkvalitet är i absolut toppkvalitet och I am legend gör sig utmärkt som demoskiva! En massa små dokumentärer ingår men jag kollade bara några och kvaliteten på dessa var ok, inte mer.

:-I

Rambo

Rambo har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Och jag pratar inte om den första filmen i serien, den som är bra, utan faktiskt om den andra. Tolv år gammal läste jag nämligen romanversionen av Rambo: First blood part II och den knockade mig fullständigt. Hittills hade jag mest varit lockad av det ”heroiska” andra världskriget men det här var något helt annat. Dels kändes skildringarna av Vietnamkriget alltid mörkare och mer komplexa och dels var det mer tilltalande med dom onda sovjeterna som skurkar då dom ju faktiskt fanns på riktigt på andra sidan Östersjön, till skillnad från dom exotiska nazisterna från det förflutna. Nu utspelar sig i och för sig Rambo II inte under Vietnamkriget men den behandlar eftermälet och tjänade för mig som en av flera inkörsportar till den konflikten. Plus att kombinationen av ett bistert muskelberg som åker iväg och mejar ner skurkar, stöter på exotiska vietnamesiska kvinnor beväpnade med AK-47:or, räddar krigsfångar och som blir blåst ”av regeringen” är precis den typ av hjälte som en tolvårig gosse på väg att bli tretton ansåg sig behöva. Hade jag även haft åldern inne att köpa den där Rambokniven från Hobbex hade lyckan varit gjord.

Faktum är att det dröjde ett år eller två innan jag såg filmen och vid det laget hade jag redan gått vidare till både tyngre och bättre filmer. Antagligen tyckte jag filmen var rätt bra men den hade inte samma betydelse som när jag läste boken. Ännu fler år senare såg jag de båda andra filmerna. Man brukar ju påstå att den första är bra och uppföljarna är skit och det är så jag vill minnas det även om jag inser att det säkert var 15 år sedan jag såg dom och inte kan vara säker. Eller, att den sista är skit står bortom alla tvivel för den vet jag att jag stängde av efter halva. Såg faktiskt om film nummer två för några år sedan och insåg att den var riktigt rutten, trots att den har en speciell plats i mitt hjärta. Behövs då en uppföljare nu? Alltså, på senare år har ju gamla filmserier antingen börjat om från början med lysande resultat: Batman, Bond. Vissa har fått bra uppföljare: Rocky (tydligen, jag har inte sett den) och vissa mindre bra: Die hard. Det finns potential i att många år senare göra en ny film i en svit som är, eller borde varit (läs Bond) begraven pga. usla uppföljare.

Rambo, som den fjärde filmen i sviten heter, lägger sig mitt emellan dom bra och dåliga exemplen jag radade upp ovan. Filmen är varken bra eller dålig, det är en bagatell som inte säger något om något men delvis är rätt underhållande. Och glöm Stallones snack om att sätta våldet i Burma i fokus för man får verkligen inte lära sig någonting. Istället får man en mycket rak och enkel Rambo: Missionärer som han inte vill eskortera blir kidnappade av gerilla och sätts i fångläger varpå Rambo tar sig dit och utplånar en bataljon skurkar. Allt är verkligen platt, endimensionellt och rakt på sak. Slutstriden, där Rambo står och mejar ner horder av fiender med hjälp av en .50 kalibrig kulspruta blir nästan parodisk, scenen förkroppsligar verkligen nidbilden av vad en Rambo-film innebär. Vanligen brukar han kanske röra lite på sig, variera vapnen och göra lite coola stunts för kameran. Men inte här inte, här står han still och mejar och mejar och kroppsdelarna verkligen flyger omkring. Just våldet är nog det mest minnesvärda med filmen och vad som gör att den sticker ut. Den är EXTREMT blodig. Och jag vet inte om man kan säga att det är bra att se vad som händer när en människa blir träffat av en tung kulspruta? Men å andra sidan kanske det kan vara det med tanke på hur många filmer som visar vad som INTE händer när någon blir träffad av en sådan. Det är ingen vacker syn.

Ljud och bild är spektakulära. Tydligen ska det ingå lite extramaterial men jag har inte tagit del av det då jag såg filmen hemma hos MA.

:-I


Rambo blev det 200:e inlägget på den här bloggen. Kunde varit värre, till exempel som med det 100:e...

The Dark Knight

Tre veckor kvar till premiären och jag har inte varit så sugen på en film sedan 2001. Då handlade det om Sagan om Ringen och precis som nu hade jag då slukat varenda fakta jag kommit över under ett par års tid och veckorna innan premiären satt jag och kunde inte låta bli att läsa för mycket, att paja överraskningar samt vara extremt rastlös.

The Dark Knight verkar på det jag hört vara EXAKT den film jag vill se och Jokern verkar bli precis allt jag hoppats på att dom skulle göra med den karaktären. Filmen kan omöjligen leva upp till mina förväntningar...

V for Vendetta

Såg V for vendetta när den kom, gillade vad jag såg och tyckte att det var läge att se om nu när den släpps i Blu-ray. Och jag har fortfarande inte läst serien så jag slipper allt ältande om huruvida filmen skiljer sig från den och om detta i såna fall är bra eller dåligt. Skönt!

Dock uppstår bekymmer. Min Blu-ray spelare drar igång filmen men efter att den startat och spelat i några sekunder stänger den av sig och allt börjar om från början. Några googlingar senare förstår jag att jag befinner mig i gott sällskap och efter att ha laddat ner Firmware-uppgraderingen 3.95 och installerat den funkar allt som det ska. Skönt att det löste sig men ändå irriterande.

Story: I ett framtida fascistiskt Storbritannien konfronteras Natalie Portmans karaktär med terroristen/frihetskämpen V som kämpar för att väcka upp befolkningen och resa sig mot sina förtryckare. Under filmens gång får vi följa hur Portman blir indragen i komplotten samtidigt som hon får mer och mer insikt om regimens brott. V for vendettas storhet ligger dock inte i själva handlingen utan i de frågeställningar den tar upp. När är det rätt att ta till våld? Helgar ändamålen medlen? Filmen lyckas på ett skickligt sätt diskutera de här knepiga frågorna just när det gäller våld kontra förtryck och även om den inte ger några definitiva svar tycker i alla fall jag att den pekar åt ett visst håll. V for vendetta är en tänkvärd, intressant, politisk och väldigt snygg film som vägrar släppa taget om en när den väl är slut.

Filmen är väldigt visuell med fantastisk dekor och mycket färg och gör sig väldigt bra i HD även om den har en ganska mjuk och inte spektakulärt skarp bild. Ljudet är välkomponerat och det ingår ungefär en timmes extramaterial. Lite fattigt för en sådan här film kanske?

:-)