Hitchcock – The Masterpiece Collection

Så var jag klar med min julklapp från 2012, boxen Hitchcock – The Masterpiece Collection. Fjorton filmer från 30-70-talen. Som jag valde att se i ordningen 50-talet, 70-talet, 60-talet och slutligen 40-talet. Jag är oerhört nöjd med att ha plöjt den här boxen då det givit tillfälle att se många fantastiskt bra filmer, flera som jag aldrig sett förut. Sorterat på utgivningsår innehåller den:

Saboteur
Shadow of a Doubt
Rope
Rear Window
The Trouble with Harry
The Man Who Knew Too Much
Vertigo
Psycho
The Birds
Marnie
Torn Curtain
Topaz
Frenzy
Family Plot

Förutom att boxen är skitsnyggt designad innehåller den även en hel del godis såsom vykort av alla filmaffischer, ritningar, ett häfte, med mer.

Nu kommer frågan vilka filmer man bör komplettera med? Såna som av olika anledningar inte kommit med i boxen. Jag tänker spontant på Notorious, Strangers on a Train, Dial M for Murder samt North by Northwest?

:-D

Rope

Jag kommer gör ett avsteg från den allrådande principen på den här bloggen. Som säger att jag recenserar produkter, inte filmer i sig. Alltså, kommer det en box så recenserar jag hela boxen när jag är klar. Min julklapp Hitchcock – The Masterpiece Collection kommer dock bli ett undantag. Ett mastodontinlägg med 14 inlägg som kanske drar ut väldigt på tiden blir helt enkelt ogörligt. Så jag frångår principen och tar filmerna var för sig och så knyter jag ihop säcken med ett avslutande inlägg om själva boxen när jag väl är i mål.

Efter Shadow of a Doutbt avslutas härmed boxen med Rope (1948). Som faktiskt är en av de bästa filmerna i lådan. Ett kammarspel som utspelas i en lägenhet. Ett mord har begåtts och liket finns kvar och det ska äga rum en fest under kvällen. Det hela är löjligt underhållande! Spänningen ligger hela tiden i luften även om det inte handlar om en film som i mörker kan mäta sig med Hitchcocks senare verk. Teatraliskt är inte alltid ett positiv omdöme men i Rope handlar det om att stilen bidrar till en suveränt utarbetad dialog.

Färgfoto och extramaterialet består i vanlig ordning av en dokumentär på omkring en halvtimme.

:-D

Shadow of a Doubt

Jag kommer gör ett avsteg från den allrådande principen på den här bloggen. Som säger att jag recenserar produkter, inte filmer i sig. Alltså, kommer det en box så recenserar jag hela boxen när jag är klar. Min julklapp Hitchcock – The Masterpiece Collection kommer dock bli ett undantag. Ett mastodontinlägg med 14 inlägg som kanske drar ut väldigt på tiden blir helt enkelt ogörligt. Så jag frångår principen och tar filmerna var för sig och så knyter jag ihop säcken med ett avslutande inlägg om själva boxen när jag väl är i mål.

Efter Saboteur är jag på målsträckan nu. Shadow of a Doubt (1943) är en klassisk Hitchcock med lika delar spänning och mysterium. En mystisk man är av oklara skäl förföljd och passar på att fly genom ett besök hos några släktingar. Vem är han, vad har han gjort? Det är vad filmen gestaltar. Rätt underhållande, mycket satir och humor.

Filmen är i svartvitt och extramaterialet består av en dokumentär på en halvtimme.

:-)

Big Trouble in Little China

John Carpenters Big Trouble in Little China (1986) är som en trippelburgare med extra ALLT! Det bjuds på kidnappning, en tuff lastbil som körs av en supertuff Kurt Russel, kinesisk maffia, kinesiska trollkarlar, eldstrid med automatvapen, spektakulär Kung-Fu, magiska varelser och monster, biljakter med mer. (Vilket det här nya nedtonade omslaget verkar göra allt för att dölja.) Givetvis var filmen något av en favorit när jag såg den i mina tidiga tonår. Jag hade liksom inte sett något som bjöd på så mycket av det som är spännande att titta på. Jag fattade nog inte att filmen antagligen främst är en komedi.

Det är alltid svårt att värdera verk som är så hårt sammanflätade med nostalgi. Trots det vågar jag påstå att Big Trouble in Little China faktiskt har en kvalitet i den stämning som filmen förmedlar. Det Chinatown som filmen utspelas i är en verkligt fantastisk plats. Inom genren äventyrsfilm är den suverän!

Kommentarspåret med Carpenter och Russel är hyfsat intressant. Dom avslöjar en del men det är lite för mycket kompisjargong. Utöver det ingår diverse annat extra på dryga 30 minuter.

:-)

Game of Thrones – The Complete Third Season

Andra säsongen av Game of Thrones slutade starkt och glädjande nog fortsätter den tredje säsongen (2013) med samma höga nivå! Jäklar vad bra det här är! Visst, alla bihistorier är inte lika intressanta men de bästa är otroligt underhållande. Det är oerhört smart fantasy, smart av de skäl som jag redan redogjort för. Här är det dock mer av allt. Jag är fast i den här världen och vill genast ta del av säsong nummer fyra. Den här säsongens näst sista avsnitt, The Rains of Castamere, lyckas dessutom vara det mest gripande och omtumlande jag sett inom TV på jag vet inte hur länge. Jag anade inte vad som komma skulle och det känns som att det blir svårt att glömma.

Extramaterialet består av ett antal dokumentärer på cirka en och en halv timme. Samt ett antal kommentarspår som jag inte tagit del av. Förpackningen får pluspoäng: Den är i tjock kartong med ett plastomslag. På plastomslaget är skuggan av draken tryckt och det hela är riktigt snyggt!

:-D

300 – Rise of an Empire (3D)

Det känns galet att det är hela sju år sen jag roades av den korkade men stentuffa 300. Nu är det dags för uppföljaren 300 – Rise of an Empire (2014). Som rent kronologiskt utspelas både före-, under- och efter de händelser som skildras i 300. Filmens skala känns större och den största skillnaden är att den främst utspelas till sjöss. Den tar efter föregångaren i mycket men lyckas sällan återskapa den där sköna känslan som ändå gjorde att jag gillade. Det känns istället mest som att någon försökt göra en kopia av 300 och som fastnade i det istället för att skapa något nytt och intressant.

Japp, jag pröjsade för 3D-versionen när jag ändå hade bestämt mig för ett köp. Det är lite, lite kul med 3D men jag är som sagt inget stort fan. Extramaterialet på cirka en timme kunde man lika gärna klara sig utan.

:-(

Lone Survivor

Lone Survivor (2013) vad som hände en grupp Navy Seals år 2005 när dom var på uppdrag att knäppa en ökänd talibanledare. Har jag förstått. Jag har inte bekant med bakgrunden men en sak är säker: Den där Peter Berg är en av de bästa att skilda eldstrid på film. På ett sätt som i alla fall känns realistiskt. I alla fall när han bestämmer sig för att göra det. Gillar man sånt är Lone Survivor en helt klart sevärd film, verkligen. Gör man det inte vet jag inte hur man ska se på den?

Utöver stridsscenerna innehåller filmen en massa scener som ska etablera karaktärerna och som ofta känns lite muggiga, sådär som det nästan alltid blir. Men det handlar om riktigt människor, varav de flesta inte längre finns i livet. Sånt där är så svårt. Av det ca: en timme långa extramaterialet klipp med deras familjer och så och det framstår som att man verkligen ansträngt sig för att träffa rätt både med personligheter och med vad som faktiskt hände. Men för mig som egentligen inte känner till något om personerna blir det lite ointressant. Vilket låter totalt cyniskt, jag inser det. (Sen kommer alltid invändningen att ingen verkar ha brytt sig om alla de talibaner som strök med, hur skildringen av dom är, deras familjer osv.) Men det är ju så världen fungerar, poängen är att Lone Survivor, rent tekniskt, är en av de bästa krigsfilmerna som jag sett från de senaste åren.

:-)

RoboCop

Första RoboCop från 1987 tillhör de där filmerna som jag har en irriterande förmåga att benämna som “perfekt(a)”. Men jag tycker nog att den i det närmaste faktiskt är det. Satiren, humorn, det överdriva våldet. Så när det dyker upp en remake finns direkt stort utrymme för skepsis. Men faktum är att RoboCop från 2014 inte är en dålig film utan bara en rätt poänglös film.

Fokus ligger mer på Murphy (polismannen som blir RoboCop), på hans privatliv. Vilket i sig är rätt bra utfört men återigen, vad är poängen? I ursprungliga RoboCop problematiseras användandet av maskiner som polismän och här försöker man fram liknade tankar men mer med fokus på drönare. Det skulle säkert kunna vara viktigt men blir inte engagerande. Antagligen mer om filmen till skillnad från originalet är relativt befriad från blod. Men kul med Joel Kinnaman som för det mesta är bra. Samuel L. Jackson är dock rätt usel.

Extramaterialet består av 30 minuters trams.

:-I