UFC - The Ultimate 100 Greatest Fights

Vet inte hur många gånger jag tjatat om det men jag kan väl nämna det ännu en gång. För drygt två år sen såg jag The wrestler vilket ledde till ett uppvaknande av mitt sedan länge insomnade wrestlingintresse. Sakta men säkert steg jag in i den världen och ett led i det var att jag regelbundet lyssnar på amerikanska podcasts om wrestling. Och därigenom även om MMA. Vilket kanske låter konstigt men faktum är att det finns flera kopplingar mellan dessa två fenomen som faktiskt är kulturellt sammanlänkade.

Det är även intressant att notera att mitt wrestlingintresse nu fört in mig på MMA då det speglar vad som hände i mitten på 90-talet. Jag hörde talas om UFC som idag är världens största MMA-förbund men som då var en endagsturnering. Det var i något debattprogram där folk var upprörda och tyckte att det här var väl ändå för mycket och antagligen satt Paulo Roberto där och försvarade fenomenet. Som med så mycket som blir beskyllt för att vara moraliskt förkastligt leder det bara till att jag blir nyfiken.

Jag menar, UFC var ju en strålande idé! Upplägget var att låta framstående utövare från olika kampsportsdiscipliner i praktiken reda ut vad som fungerar och vad som inte gör det. Sommaren -95 fick jag i London tag på ett exemplar av UFC 2. Det var nära ögat att jag inte skulle få det för videokassetten hade en 18-årsgräns och det krävdes en del övertalande för att förmå expediten att förstå att det what we i Sweden call personnumer (på mitt Posten-leg) faktiskt visade att jag hade åldern inne...

I den här vevan hade jag även börjat träna ninjutsu för det finns väl inget coolare än att bli en ninja? Blev väldigt nöjd när jag insåg att en ninjutsu-utövare deltog i UFC 2. Alla matcher fick inte plats på kassetten så dom hoppade över ett antal av öppningsmatcherna men de berättade att denne Scott Morris (givetvis!) vunnit sin första match. Förväntan låg i luften när det var dags för hans kvartsfinal mot nån kickboxare som... fullständigt mosade Morris... Här blev jag också varse om Royce Gracie och brasiliansk jiu-jitsu, att det mest effektiva sättet att vinna verkade gå ut på att ligga och kräla på golvet i tio minuter innan man får in rätt grepp. Inte så spännande kanske. Och faktum är att jag inte riktigt fastnade för sporten mer än så.

Nu är det 2011 och det senaste året har jag följt UFC (och lite annan MMA) mer och mer intensivt. Ett år är för kort tid för att förutse om jag kommer att tröttna eller ej. Men jag har kul nu och på lördag kommer jag att befinna mig på Hovet för att bevittna MMA live för första gången.

För att förstå hur UFC och MMA fungerar idag jämfört med förr var det en bra idé att ta en historielektion. Och vilken lektion kunde vara bättre än den utmärkta boxen UFC – Ultimate 100 greatest fights? Helt enkelt de 100 bästa matcherna i UFC:s historia. Plus att när man väl har sett alla matcher ingår även en sammanfattning (gjord för tv) som kort går igenom varje match och så får någon yttra några kommentarer. En mycket bra sammanfattning!

Boxen innehåller sex skivor och innehållet sträcker sig över 26 timmar. Jag har hållit på med den sen december förra året... Bildkvaliteten varierar. De första showerna är i 4:3 och risig bild medan de senare är i knivskarp HD.

Faktum är att det här är en riktigt bra produkt med riktigt bra tajming!

:-D

Reykjavik Whale Watching Massacre

Reykjavik whale watching massacre (2009) är något så ovanligt som en isländsk splatterfilm. I princip är det Motorsågsmassakern fast på en valskådarbåt. Och självaste Gunnar Hanson har faktiskt en roll.

Det är inte dåligt men det är heller inte särskilt bra. Skådisinsatserna är av högst varierande nivå och det finns en hel del konstigheter. Samtidigt är det relativt effektiv splatter som utspelas. En stabil film i sin genre.

:-I

The Other Woman

En film där huvudrollen utgörs av en jurist vid namn Emilia känns obligatoriskt att hyra. Tyvärr. För The other woman (2009) är helt enkelt en riktig skitfilm. Det enda som är bra är Natalie Portman som i vanlig ordning är strålande på fler sätt än ett. Storyn går ut på att hon försöker bonda med sin styvson, om vedermödorna det orsakar. Inte världens mest spännande story och mycket riktigt blir resultatet väldigt långt från världens mest spännande film.

Det värsta är dock faktiskt inte storyn utan att allt är så taffligt och klyschigt. Jag sitter inte och himlar med ögonen gång på gång för att jag är en kallsinnig typ som inte förmår bli berörd av känslor. Jag gör det för att manuset är så sjukt dåligt, det känns som att det är författat av en brådmogen 12-årig tjej. Men visst, det är inte det sämsta jag någonsin sett eller nåt men när man sätter sig på höga hästar blir fallet så mycket högre.

Det hela blir inte bättre av att bildkvaliteten (i brist på bättre) är fullständigt patetisk. En film från 2009 som det inte går att se om det är HD eller ej är fullständigt obegripligt.

:-(

God on Trial

Titeln till God on trial (2008) säger precis vad filmen handlar om. En grupp fångar i Auschwitz beslutar sig för att hålla en rättegång mot Gud. Frågan som ska prövas är om Förintelsen innebär att Gud faktiskt har svikit förbundet med det judiska folket?

Det här är en riktigt smal film. Det är inte en skildring av ett koncentrationsläger utan det handlar om en teologisk diskussion. Hela filmen utspelas i en barack där olika fångar framför olika teologiska infallsvinkar. Jag tycker det är fascinerande men jag inser att det inte är en film för alla. Det känns lite mer som scen än film. En scen där det kryllar av bra brittiska karaktärsskådespelare samt Stellan.

Vet inte vad jag ska tycka om hakkorstricket här? Förvisso nedtonat med ack så onödigt. Den gula davidsstjärnan är ju en tillräckligt stark symbol.

:-)

London River

Vissa filmer har av en eller annan anledning gått mig helt förbi. London river (2009) tillhör den kategorin. Hade hört talas om titeln men hade missat vad den handlar om. Filmen utspelas dagarna efter bombdåden i London 2005. Orolig mor åker dit då hon inte får någon kontakt med sin dotter som bor där. Orolig far gör det samma med anledning av hans son. Kulturkrockar uppstår i den förtvivlan som råder.

Filmen är långsam men totalt fängslande. Kameran är närgången och det råder en kuslig stämning. Oerhört skickligt gestaltat. Min enda invändning mot London river är att den anstränger sig lite väl för att vara ”tänkvärd”. Det är onödigt för den just tänkvärd ändå.

:-)

The Town - extended cut

Har hört att The Town (2010) ska påminna lite om Heat, vilken ju råkar vara den bästa kriminalfilm som gjorts. Och visst är det uppenbart att The Town inspirerats av eller rättare sagt snott grejer från Heat. Resten av detta stycke kommer att ägnas åt att räkna upp exempel så om man inte vill veta är det bara att hoppa till nästa stycke direkt. Exempel: Musiken inför rånsekvenser. Sättet snubbar kommer ur dörrar inför rån (svårt att förklara men har man sett båda hajar man.). Ett rån ballar ur pga. en hetsporre. Hockeymasker. Ledaren för ligan börjar dejta ovetande tjej. Tjej blir tagen av polisen och tvingas locka till sig sin kille som är på flykt men ger ifrån sig en kodad signal när de talar så att killen hajar. Visst är det ok att sno lite samt att inspireras men det här är nästan löjligt.

Nu är The Town inte en film av samma kaliber som Heat vilket iofs. är lite orättvist att konstatera då ju ingen film är det. Inledningsvis störde jag mig den osannolika kärlekshistorien. Den förblir osannolik men det stör inte så mycket när filmen rullar på. Och jag sitter där och smågillar vad jag ser. Det är kul med Boston! Och kameraåkningarna över stan bidrar med en skön känsla. Rånsekvenserna och eldstriderna är riktigt imponerande! Ben Afflek är väl ingen idol direkt men jag noterar återigen att Rebecca Hall är väldigt charmig.

Bildkvaliteten är riktigt vass som sig bör. Kommentarspåret hann jag dock inte med att lyssna på. Halvkollade på de korta dokumentärerna och kände mig måttligt road. Men filmen är faktiskt bra!

:-)

Gladiator - 2 disc collector's ed.

Gladiator? Ja, det finns en förklaring. Men först lite bakgrund. Jag har aldrig förstått den påstådda storheten med Gladiator (2000). Visst, har alltid tyckt att den är välgjord och intressant men jag har aldrig tyckt att den är snudd på ett mästerverk som så många verkar tycka. Den gamla DVD-boxen med director’s cut (bifogar en bild längst ner på den läckra boxen) var dock en imponerande DVD-utgåva. Förlängd version av filmen och timmar och åter timmar av extramaterial. När Gladiator kom på Blu-ray köpte jag för jag tänkte att det är en film man vill ha i HD och att det ändå var dags att se om den.

Blu-ray utgåvan orsakade dock en mindre storm på nätet då bildkvaliteten inte var så exceptionell som många entusiaster krävde. Och faktum är att Gladiator blev en av få filmer där studion faktiskt tog till sig av kritiken och gav ut en ny remastrad utgåva. Jag tror att man fick byta ut sin gamla skiva mot en ny gratis, om man bor i USA. Hur som helst ledde insikten om att jag sitter på en sunkig utgåva till att jag var ännu mindre sugen på att se filmen.

Vändpunkten var att jag och frugan skulle resa till Rom för några veckor sedan och jag tänkte att det innebär att det antagligen inte kommer dyka upp något bättre tillfälle att se om Gladiator (att jag skriver om den först nu beror på att jag tagit mig igenom det mastiga extramaterialet).

Det lustiga är att jag faktiskt gillar Gladiator mer än jag ville minnas att jag gjorde förut. Det är fortfarande inget mästerverk och Ridley Scott har gjort flera filmer som är bättre. Men jag får böja mig för att Gladiator är en riktigt välgjord och välspelad film. Och fenomenet gladiatorer är ju galet fascinerande i sig. Något jag hade glömt var hur likt soundtracket är det till Pirates of the Caribbean. (Vilket inte är så märkligt då båda är komponerade av Hans Zimmer.)

Hur var det med den där bildkvaliteten då? Tja, visst, den är inte superb. Framförallt är den ojämn då vissa scener ser riktigt vassa ut medan andra inte gör det. Men SÅ dålig är den inte och jag har sett betydligt sämre många gånger.

Det som är bra med extramaterialet är att det är omfattande! Två kommentarspår, en till varje version av filmen. En tre timmar lång dokumentär om inspelningen. Samt massa andra dokumentärer. Framförallt den om inspelningen rekommenderas varmt! Kommentarspåren är intressanta och kan avlyssnas i mån av tid. De övriga kan man leva utan. Haken med extramaterialet är dock att det är samma som på den där DVD-utgåvan jag nämnde i inledningen. Dvs. det är inte i HD och det är inte nytt.

Men hatten av för Gladiator, en riktigt mäktig film!

:-)

Fair Game

Ett bevis på att tiden går är att man upptäcker att filmtitlar återanvänds. Fair game var fram till nu en sunkaction från mitten av 90-talet med Cindy Crawfoord. Men helt plötsligt är Fair game en tajt spionthriller från 2010 som baseras på verkliga händelser och som har Naomi Watts och Sean Penn i huvudrollerna. Det var alltså inte bättre förr.

Jag var inte bekant med historien om CIA-agenten (Watts) som fick sin identitet röjd av Vita huset som hämnd för att hennes man (Penn) skrivit en artikel som ifrågasatte det här med massförstörelsevapen i Irak. I såna här fall finns alltid olika versioner och många som har allt för mycket att förlora på att berätta sanningen. Så skit samma. Jag gillar verkligen hårdkokta thrillers som visar upp en häpnadsväckande smutsiga sida av amerikansk politik. Fair game är oerhört fascinerande och oerhört skrämmande!

:-)

Lymelife

Lymelife (2008) har passerat förbid obemärkt. Antagligen för att den är independent. Sent 70-tal, amerikansk förort. Det är en typisk medelklassångest-film typ American beauty. Skilsmässoångest, tonårsångest osv. Men väldigt välspelad och bra! Även om man har sett det förr är det omöjligt att inte fångas in. Intressant att de två mindre bröderna Culkin är med.

:-)


Jaha? Detta är tydligen inlägg nummer 600 på den här bloggen. Filmen var i och för sig bra men det luktar ändå lite antiklimax. Kanske för att 500 är en så bra film?

A Serbian Film

Förhandssnacket gjorde mig inte särskilt sugen att se A Serbian film (Srpski film) (2010). Med The human centipede var det själva idén som utgjorde någon slags lockelse. Men med A Serbian film som "bara" beskrivs som det grövsta som gjorts var inte tillräckligt för att jag skulle vilja se den. Samtidigt som jag inte kommer ifrån att det är något lockande med det förbjudna. I alla fall lite... Det i kombination med att TC i princip tvångsutlånade den till mig resulterade i att jag nu plågat mig igenom den.

Många filmer innehåller grövre våld och är mer obehagliga. Samtidigt är det sannolikt den mest smutsiga och sjuka film jag någonsin sett. Har aldrig sett något liknande när det gäller kombinationen av våld och porr... Den går verkligen bortom alla gränser. Vilket på ett märkligt vis känns bra. För det blir snarare lite barnsligt, det där att dom verkligen tar saker och ting SÅ långt att det nästan blir lite fånigt. Det lite tar udden av hemskheterna, dock bara lite.

Sett i sitt sammanhang är A Serbian film inte dålig. Den är ”välgjord” och ser inte billig ut. Jag tänker verkligen inte rekommendera filmen till någon men tänker inte heller falla för att utfärda en lockande varning.

:-I