Mad Max – Collection – Steelbook edition

Ankomsten av Mad Max – Fury Road på Blu-ray kändes som en bra ursäkt att äntligen plöja min snygga Mad Mad-box som stått osedd i hyllan lite för länge. Nu är det gjort.


Mad Max

Mad Max (1979) var faktiskt en av de filmer som totalförbjöds i Sverige. Den ska ha förekommit på video men den har varit väldigt svår att få tag på. Även på DVD. Vilket är orsaken till att jag ser filmen för första gången i mitt liv först nu.

Det intressanta med Mad Max är att den utspelas innan katastrofen är fullbordat faktum utan istället precis när samhället har börjat bryta samman.  Till skillnad från övriga filmer när Max är någon slags krigarnomad är han här faktiskt en tjänstgörande polis. Filmen är lite opolerad och lider av låg budet. Å andra sidan kan man vända på det och konstatera att med tanke på budgeten är det mycket som är riktigt bra. Biljakterna är inte lika raffinerande som i kommande filmer men ändå spektakulära. Det är också den filmen där Max faktiskt genomgår en personlig utveckling och man får veta hur det gick till när han förvandlades till Mad Max.

Om extramaterialet endast består av en trailer brukar jag sortera in det under att det inte ingår något extramaterial. Men här är det värt ett påpekande eftersom det är så otroligt billigt att extramaterialet består just av bara en trailer. Eftersom det finns mycket mer på andra utgåvor. För övrigt är en rolig grej att man som ljudspår kan välja antingen original (australiensiska) eller dubbat (amerikanska, som användes på bio i USA…).

:-)


Mad Max 2

Mad Max 2? Är inte den korrekta titeln The Road Warrior? Nja. Filmens originaltitel är Mad Max 2. Men när det blev dags för släpp i USA så ville man undvika förvirring med anledning av att så få hade sett den första filmen. Så det fick The Road Warrior vilket väl är vad filmen är mest känd som idag (även Mad Max 2 – The Road Warrior förekommer)?

Jag har faktiskt skrivit om Mad Max 2 (1981) tidigare på den här bloggen, även om det var ett tag sen. Delvis håller jag med om vad jag skrev för sju år sen, men delvis har jag ändrat uppfattning. Mina invändningar kvarstår: Det är bitvis lite för flamsigt men med det inte sagt att en film måste vara gravallvarligt rent igenom. Mad Max 2 har en typ av tramsighet som även om det inte vad jag uppskattar mest ändå är vad som bidrar till dess unika känsla. Det positiva är dock att jag tror att jag äntligen ”fattar” filmens storhet. Dess estetik och tematik har jag alltid uppskattat men det är först nu jag inser hur otroligt tajt och underhållande den avslutande biljakten är! Det rör sig fortfarande inte om en av mina favoriter bland sci-fi men jag har äntligen förmått uppskatta dess storhet.

Extramaterialet består av en introduktion av fimhistorikern– och kritikern Leonard Maltin samt ett kommentarspår med regissören och filmfotografen.

:-)


Mad Max Beyond Thunderdome

Sci-fi jag såg som tonåring har en speciell plats i mitt hjärta. Mad Max Beyond Thunderdome (1985) tillhör förvisso den kategorin även om den aldrig tillhörde favoriterna.

Att filmen är den svagaste i sviten är det väl ingen som säger emot. Men hur svag? Faktum är att svagheten ligger i dess ojämnhet. Mad Max Beyond Thunderdome kan grovt delas in i tre delar som alla har en påtagligt skiftande kvalitet. Första delen, den som utspelas i Bartertown, är riktigt, riktigt bra! Även om det inte rör sig om en biljakt är det helt klart högklassigt Mad Max. Det är skitigt, våldsamt och presenterar en bild av hur ett samhälle kan tänkas organiseras efter katastrofen. Inte på ett helt trovärdigt vis men samtidigt ofantligt underhållande och fantasieggande. Andra delen däremot, när Max träffar ungdomarna och barnen som tror att han är deras frälsare, är utomordentligt tråkig och intetsägande. Obegripligt seg. Tack och lov för den tredje delen som lyckas rädda filmen med hyfsad action och en spektakulär biljakt.

Att det skulle ingå mer extramaterial till Mad Max Beyond Thunderdome än en ynka trailer hade jag dock inte väntat mig. Undrar om det ens existerar något sådant?

:-I


Avslutningsvis är jag mycket nöjd med min snygga Mad Max - Collection, en plåtlåda formad som en bensindunk. Tråkigt dock att det är så tunt med extramaterial.

American Gigolo

American Gigolo (1980) tillhör de där filmerna som jag antar att man ”borde se”, om inte annat då jag är ett fan av Paul Schrader (manus och regi). Skildringen av en manlig lyxprostituerad och hans verksamhet är inget man är van med att se på film vilket är intressant i sig. Miljön är flärdigt 80-tal med starka färger och ostig musik. Det är glättigt på ytan men mörkt på insidan och det utveckals till en mordhistoria. Allt detta låter som goda förutsättningar för en bra film och bitvis är det just det. Samtidigt blandas lite konstig humor samtidigt som skådespelarna överlag har något slags överdrivet över sig. Det är säkert någon form av medvetet stilgrepp men resultatet blir lite svårt att ta till sig. Slutresultatet blir en blandning av intressant story och miljö men lite konstigt utfört.

Inget extramaterial på denna Blu-ray. Bildkvaliteten är för övrigt riktigt sopig.

:-I

The Drop

The Drop (2014) är en rätt trevlig thriller som utspelas i Brooklyn. Trevlig i bemärkelsen att det är lågmält, bra skådespelare, spännande och ett bra manus. I centrum står en bar som agerar en så kallad drop bar, det vill säga en plats som tillfälligt kan förvara kontanter som inte tål att se dagsljus. Filmen rör sig i gränslandet mellan organiserad kriminalitet och de som inte vill ha något med detta att göra, men ändå påverkas av den. Den gråzonen kombinerat med att i centrum står människor som inte är dom mest slipade ger filmen en intressant känsla. Egentligen ingen trevlig känsla men det där trevligt att se en film som har en sån här känsla. Jo, det är faktiskt två olika saker.

Det ingår 20 minuters extramaterial plus ett kommentarspår som jag inte lyssnat på.

:-)

Unbroken

Det är svårt att inte få påslag på en massa fördomar när man hörde talas om att Angelina Jolie har regisserat en film. Inte bara vilken film som helst utan en seriös biografisk film som utspelas under andra världskriget. Att det delvis rör sig om en krigsfilm var själva orsaken till att jag tog mig tid att se den. Unbroken (2014) handlar om Louis Zemperinis liv, en man som borde haft ett och annat att berätta. Zemperini tävlade i löpning för USA i OS i Berlin 1936. Under andra världskriget var han bombflygare i Stilla havet vilket ledde till att han efter stora vedermödor hamnade i japanskt fångläger. Det finns med andra ord mycket att berätta.

Vad gäller Jolies regi ville jag faktiskt inte klanka ner och faktum är att för att vara en debut känns Unbroken väldigt storslagen. Det finns liksom inga fel i själva hantverket, inte ens i stridsscenerna. Men trots det känns filmen platt som en pannkaka. Totalt oengagerad. Den innehåller varenda klyscha man kan tänka sig när det gäller en film som ska vara ”stark”. I allt från hur det går till när huvudrollsinnehavaren gör den starka och symboliska protesten mot lägerkommendanten till när viss typ av känslosam musik spelas. Inte för ett ögonblick känns det som att det som skildras har hänt på riktigt. Tänk på Spielbergs sämsta sidor och ta en blek kopia av dom. Men det är välpolerat.

Det är lite extramaterial på denna Blu-ray. Bland annat intervjuer med familjemedlemmar till Zemperini. Också skildrat väldigt ”stark”. Jag vill helst inte sitta och ironisera över det eftersom det här ju handlar om riktiga människor och händelser. Men det är tyvärr lite svårt.

:-(

The Counselor - Unrated extended cut

Jag hade helt missat The Counselor (2013). Helt plötsligt står jag i videobutiken med i thriller i handen vars rollista består av namn som Michael Fassbender, Penélope Cruz, Cameron Diaz, Javier Bardem och Brad Pitt. Än mer förvånad blev jag när filmen började rulla och det visade sig att Ridley Scott står för regin. Hur tusan har jag kunnat missa detta?

Hur som helst. The Counselor utspelas i drogkartellernas värld och innehåller således en hel del våld, droger och bedrägerier. Vad filmen även innehåller är en hel del sex, vilket känns lite ovanligt för Ridley Scott. Något som präglar The Counselor är humorn. Det är i grund och botten en mörk film men tonläget är ofta lite väl uppskruvat och det vilar något komiskt över det hela. Jag kan tänka mig att det här betyder att många kan ha lite svårt för filmen och jag har också det. Samtidigt skrattade jag flera gånger. Resultatet är ojämnt, roligt och konstigt.

Inget extramaterial medföljer denna "oklippta" förlängda version av filmen.

:-I

Child 44

Jag hade lite förhoppningar på Child 44 (2015). Som jag påpekade angående Gorky Park är polisutredning bakom järnridån inget vanligt tema i film och känns därför fräscht. Sen är det kul när svenskar får vara med och leka, filmen är regisserad av Daniel Espinosa och Joel Kinnaman, Noomi Rapace samt Fares Fares medverkar. Lägg där till tunga namn som Gary Oldman, Tom Hardy och Vincet Cassel och man borde sitta med en vinstlott.

Men icke. Förvisso är filmen snyggt fotad men det är väl det som är det positiva. Problemet är skådespeleriet som faktiskt är riktigt dåligt. Det är svårt att begripa vad som hänt med alla dessa namn? Det är inte bara det att det alltid blir lite töntigt när skådespelare ska tala engelska men bryta på ett annat språk. Men det är inte bara det. Det är helt enkelt så att skådespelarna gör dåliga och icke trovärdiga insatser. Inte hela tiden men allt för ofta.

Jag tror inte att det var något extramaterial på denna Blu-ray men jag är inte 100% säker? Jag hyrde.

:-(

Avengers – Age of Ultron

Förra Avengers avslutades fas 1 av Marvel Cinematic Universe. När nu Iron Man 3, Thor – The Dark World, Captain America – The Winter Soldier, Guardians of the Galaxy följs upp av Avengers – Age of Ultron (2015) skulle man kunna tro att fas 2 därmed avslutas, men så enkelt är det tydligen inte. Tydligen avslutas den med näst film: Ant-Man.

Hur som helst. Jag kan inte nog understryka hur cool den här idén är, med filmer som följs upp och knyts ihop. Det som imponerar allra mest är långsiktigheten. Visst, dom har ändrat sig lite här och där på vägen men att ändå ha ett så ambitiöst mål och, till synes, lyckas nå dit är oerhört läckert!

Sen var det detta med filmerna i sig. Dom är genomtänkta, delvis underhållande men jag tillhör inte den huvudsakliga målgruppen. Det bara är så. Det är inte dåligt men det är inte tillräckligt bra, det är lite för tramsigt. Att jag fortsätter titta beror dels för att jag gillar karaktärsdesignen, dels för att jag är en gammal Marvel-nörd i grund och botten.

Extramaterialet består av en ointressant dokumentär om filmen. Det ingår även en väldigt cool kort film om Infinity Stones, om i vilka filmer de dykt upp och lite hintar om framtiden. Ännu ett tecken på den där imponerande långsiktigheten!

:-I

Chappie – Steelbok edition

Jag älskade District 9 men tyckte att Elysium var ojämn. Nu har Neill Blumkamp följt upp dessa med ytterligare en sci-fi. Chappie (2015), som på gott och ont har mycket gemensamt med föregångarna. I District 9 får man följa ett alien-barn (delvis) och i centrum i Chappie finns en robot som mentalt är ett barn. Båda filerna utspelas i ett dystopiskt Sydafrika och det ser fantastiskt ut! Produktionsdesignen och effekterna är toppen, vilket den även var i Elysium. Men där District 9 var gripande och Elysium inte var det så gäller det sistnämnda tyvärr även för Chappie. Idén, att utveckla en robot med inlärningsförmåga som startar på ett barns nivå och sakta lär sig är inte dum alls. Det är supertydligt vad man vill säga med berättelsen men filmen har tyvärr svårt att engagera.

Betygsmässigt ger Chappie mig huvudbry. Inte för att jag inte vet vad jag tycker om filmen i sig, jag vet exakt vad jag tycker. Problemet är hur jag ska vikta det visuella? Min magkänsla säger att Chappie bara är värd en tvåa. Samtidigt handlar film för mig mycket om det visuella. Det finns saker från Chappie som jag kan frammana i mitt huvud och som gör mig glad. Borde extremt välgjorda visuella räcka för att faktiskt förtjäna en trea? Jag vet inte? Men eftersom jag väljer att sätta en trea så är det uppenbarligen den linjen jag väljer.

Denna steelbook är förstås oerhört snygg. Jag fattar dock inte varför det behöver vara två skivor?  Den första, som även innehåller filmen, innehåller korta dokumentärer på över en timme. Dokumentärer som delvis är intressanta men där tonläget är en smula överentusiastiskt. Den andra skivan innehåller 30 minuter från inspelningen och fokus ligger på actionscener. Huh?

:-I

Serpico

Har jag nämnt att jag gillar amerikanska 70-tal thrillers? Serpico (1973) tillhör just den genren. Al Pacino spelar Serpico, den ende hederliga snuten i en genomkorrumperad kår. Som med sina okonventionella metoder tvingas slåss både mot buset och kollegor. Har man hört den förut? Absolut, men det blir inte sämre för det. I mycket bjuds precis på det man kan förvänta sig. Det enda undantaget är att Pacino spelar galen på ett lite udda vis, inte så där skrikande Pacino-galen som han gjort så många gånger. Snarare spelar han, i brist på bättre ord, lite efterbliven.

Filmen finns på Blu-ray men jag såg den på DVD men tyvärr ingen vidare utgåva. Bildkvalieten är lite dassig och det ingår inte extramaterial.

:-)