Let Me In

Det uppstod svår nerdrage när det blev klart att det skulle göras en amerikansk remake på Låt den rätte komma in. Varför ska man göra det? klagade vi i kör. Se originalet istället och var nöjda! Jag var inte upprörd men jag var skeptisk och framförallt ointresserad. Filmen gjordes och jag vill minnas att regissören försökte påpeka att det inte är en remake av filmen Låt den rätte komma in utan bara en filmatisering av romanen, en filmatisering som är förlagd till USA.

Jag vidhåller att det är lite märkligt att filmen ens finns men nu är den här. Och det är kul att konstatera att Let me in (2010) faktiskt är bra! Den är inte lika bra som Låt den rätte komma in men det finns å andra sidan inte så mycket att klaga på. Vissa saker är till och med bättre än i ”originalet”, framförallt mobbningen av Oscar känns mer obehaglig. Annars är det välgjort och som en upprepning av det man redan sett. Och att förlägga filmen till USA gör att avståndet blir lite lite längre till att kunna relatera till karaktärer och händelser. Alkisgänget är för övrigt inte med vilket väl säger en del om kulturell anpassning av källmaterialet... Det som dock är kul är att Let me in tar med saker från romanen som Låt den rätte komma in inte gör. Mest av allt påminner det mig om vilken fantastisk roman det är som ligger till grund för dessa filmer!

Bildkvaliteten på denna Blu-ray är vass! Om det ingår extramaterial på hyrversionen som jag såg vet jag ej för jag hade inte tid med det.

Så, det kanske förvånar en del men jag gillar Let me in för var den är, nämligen en riktigt bra vampyrfilm!

:-)

Four Lions

Kan man verkligen skämta om allt? Jag tror faktiskt det. Men jag menar även att det finns tillfällen där vissa ämnen inte bör skämtas om. Så hur ska man se på Four lions (2010) som är en brittisk komedi om islamistisk terrorism? Får man skämta om sånt? Om man inte får göra det 2011, när får man i såna fall göra det?

Jag blir så trött på den här ”debatten”. Och att jag ens medverkar genom att beröra frågeställningen. För jag menar att man får skämta om mycket och islamistisk terror är inget undantag. Den stora frågan är om filmen är rolig eller ej?

Till en början får jag känslan av att ämnet i sig trots allt inverkar menligt på berättandet. Alltså, det är så busigt och farligt att skämta om misslyckade självmordsbombare att det automatiskt ska bli roligt bara för att det är så känsligt (vilket det inte blir). Eller så är det bara i mitt huvud? Hur som helst är det inte så himla kul. Jag gillar inte komedier och höll på att stänga av pga. att det var så banalt, hur sprängstoffigt det än må vara. Men! Filmen tar sig. Visst är den i många avseenden billig men samtidigt bjuds även på riktigt vass och på riktigt angelägen satir!

:-I

Best Worst Movie

Best worst movie (2009) är en dokumentärfilm om spelfilmen Troll 2 (1990). Förvisso har jag inte sett Troll 2 men när jag hörde talas om Best worst movie, som handlar om den sämsta filmen som någonsin gjorts och dess eftermäle blev jag nyfiken. Sämsta förresten. I skrivande stund är Troll 2 enligt Imdb blott historiens 71:a sämsta film som någonsin gjorts.

Det är svårt att utveckla när man inte sett filmen som filmen handlar om. Samtidigt är dokumentären faktiskt väldigt underhållande. Man får möta folk som skäms, den italienske regissören som i alla fall utåt menar att han gjort en bra film samt det där nördföljet som vissa kultfilmer lyckas få.

Det här är en amerikansk import. Det medföljer en rad extramaterial som är intressant. Det är väldigt många märkliga människor som gjort Troll 2 möjlig. Måste ta och se den.

:-)

Oliver Stones Vietnamtrilogi

Inledningsvis: Nej, Oliver Stone har inte gjort någon trilogi om Vietnamkriget. En trilogi är en historia som berättas i tre delar. Däremot har Stone gjort tre filmer som utspelas under Vietnamkriget.


Platoon

Plutonen (1986) är en av de bästa krigsfilmer som gjorts! Apocalypse now är förvisso den bästa filmen som utspelas under Vietnamkriget men den bästa skildringen av kriget i sig finns i Plutonen! När jag angående Vietnamfilmer skrev om min övergående fascination för det ”barnsliga” andra världskriget och istället övergick till det mörkare Vietnamkriget är Plutonen den absolut viktigaste orsaken. Det här är en film som jag sett hur många gånger som helst och den blir ändå bara bättre och bättre.

Stone bestämde sig för att göra en film som skildrar hans upplevelse som infanterist och det är precis vad filmen gör. Den skildrar soldatens vardag och den är otroligt genomtänkt och realistisk. På detaljnivå!

Jag importerade den amerikanska utgåvan då den var regionsfri. Bildkvaliteten är mycket bra! Dessutom ingår två kommentarspår som en massa annat extra. Inget att klaga på. Möjligen är omslaget inte 100% men det är en helt ok version av den klassiska postern och inget att gnälla över.

:-D


Born on the Fourth of July

Om Plutonen är Oliver Stones film om hur det var att strida i Vietnam så är Född den fjärde juli (1989) filmen om hur det är att komma hem. Om hur veteranerna behandlades. Där 68-rörelsen tog avstånd från dom eftersom dom var emot kriget samtidigt som många konservativa ifrågasatte insatsen då man inte lyckades vinna. Vilket såklart ledde till stor bitterhet. Det är en intressant och viktig film. Om hur en nation skickar folk för att offra sig och sen spottar på dom när dom kommer tillbaka. Den baseras på verkliga händelser och Tom Cruise är fenomenal som den allt bittrare veteranen Ron Covic.

Bildkvaliteten på denna Blu-ray är inte lika bra som i Plutonen dock. Det ingår ett kommentarspår samt en dokumentär. Jag gillar inte omslaget men det var så det såg ut när man försökte sälja filmen med hjälp av Cruise.

:-)


Heaven & Earth

Den tredje filmen, Himmel och jord (1993) är i jämförelse med de två första relativt bortglömd. Här ligger fokus på att skildra kriget från det vietnamesiska perspektivet. Återigen handlar det om verkliga händelser och personer. Man får följa Le Ly från att hon växer upp som liten flicka i en avlägsen by, till när kriget kommer och när hon till slut flyttar till USA. Ett fascinerande levnadsöde!

Filmen är väldigt melodramatisk och har en storslagen ton och känns lite teatral i jämförelse med den nedtonade Plutonen. Men jag tycker inte att det stör så mycket utan vill rekommendera den här lite bortglömda pärlan. Framförallt scenerna när Le Ly är nyinflyttad i USA med den totala kulturkrocken är både geniala och oförglömliga.

Filmen finns bara på DVD och jag köpte en amerikansk import. Återigen ingår ett kommentarspår samt även några bortklippta scener. Omslaget tycker jag är fantastiskt snyggt!

:-)

The Adjustment Bureau

Att The Adjustment bureau (2011) nämns i samma sammanhang som Inception är ett hån. Visst, det finns vissa stilistiska likheter men det är ändå ett fult knep. Grejen med The Adjustment bureau är att man till en början inte förstår hur usel den här. Den är väldigt märklig och det bidrar till att den till en början lyckas dölja detta faktum. Man sitter mest och kliar sig i huvudet och hoppas att märkligheterna ska få en smart förklaring mot slutet.

Så sker dock inte. Tvärtom. Slutet avslöjar vilken otroligt löjlig film det här är. Jag är helt säker på att manuset är skrivet av en 17-årig tjej som jobbar extra på SF-bokhandeln som inte vågar avslöja för sina nördkompisar att hon i själva verket gillar romantiska komedier. Så hon skriver en banal romantisk komedi och för att maskera det slänger hon in lite sci-fi element från filmer hon sett. Element alltså, inte idéer. Filmer som Matrix och Inception är framgångsrika då de cineastiskt lyckas gestalta frågeställningar om verklighetens beskaffenhet. Nåt sånt finns inte i The Adjustment bureau. Det är som att man har sett att i Matrix kan man öppna en dörr och hamna i en annan miljö och det såg coolt så vi kör samma grej här. Fast utan poäng. (Trist för Emily Blunt att hon offrar en bra prestation på sån här skit.)

Filmen är en katastrof!

:-=

Gränsen

Hur ofta ser man svensk krigsfilm? Har för mig att Gränsen (2011) blev slaktad av kritikerna när den gick upp på bio? Jag gillar att spy galla över svensk film men faktum är att SÅ dålig är faktiskt inte Gränsen. Det handlar inte om en kalkon utan mer bara om en rätt dålig film. Det handlar alltså om svenska soldater som inofficiellt gör räder mot tyskar längs den norska gränsen. Det är en actionfilm och den låtsas inte vara något annat. Genren känns lite ovanlig för en svensk film men det handlar bara om att man har tagit en väldigt amerikanskt genre och gjort den på svenska. En genre som jag inte är ett fan av. Det är korkat och stereotyp och allt är precis vad man kan förvänta sig.

Det är dock kul att man har varit noga med uniformerna. Trots minimal budet ser filmen riktigt bra ut. Vackert foto!

Även om bildkvaliteten inte är så imponerade är faktiskt ljudet bra. På skivan medföljer ett kommentarspår samt en ”bakom kulisserna”. Orkade inte med dessa.

:-(

Den tunna röda linjen

1998 var ett intressant år. Det släpptes tre amerikanska filmer om andra världskriget som stilmässigt inte kunde vara mer olika. When trumpets fade är en dyster historia och påminner mer om hur amerikanska vietnamfilmer brukar se ut. Saving private Ryan ritade om kartan över hur krig skildras på film. Och Thin red line är olikt allt annat. Förutom Terrence Malicks övriga filmer då. Filmen är poesi, som en dröm. Långsam och oerhört vacker. Det här är Film! Samtidigt är det inte bara ögon- och örongodis utan den ställer verkligen frågor om varandet och om döden. En poetisk filosofisk krigsfilm! Kanske inte det mest lättsmälta ämnet men jag är helt tagen.

Det blir inte sämre av att bildkvaliteten på denna blu-ray är helt suverän! Thin red line är en så vacker film att den förtjänar att se så bra ut som bara möjligt. Och det gör den! Det medföljer även ett kommentarspår, dokumentärer och bortklippta scener. (Varav Mickey Rourke i en spelar en prickskytt. Rourkes karaktär kom dock inte med i den slutliga klippningen.)

Egentligen har jag bara en invändning mot den här utgåvan, den nordiska. Varför, varför, varför har man ett så fult omslag när den amerikanska har ett så snyggt? Jag antar att det har att göra med att det är Criterion som ger ut den i USA och dom brukar designa egna omslag. Hur som helst är det så surt. För när en film är perfekt vill man att alla aspekter ska vara det. Bifogar bild på det amerikanska omslaget nedan.

:-D