lördag 24 maj 2008

Indiana Jones och kristalldödskallens rike


Jag har varit på bio! Inte så att jag är något enormt fan av Indiana Jones, däremot har jag varit det och nostalgifaktorn gjorde att jag bestämde mig för att se den på bio. Någon gång i tidiga tonåren såg jag den första Indiana Jones och blev fast. I någon slags barnslig tonårstrots var det en period då Star Wars kändes lite barnsliga och den blod- och skelettfyllda Indy kändes coolare. Uppföljaren vet jag inte hur många gånger jag sett eftersom jag hade den på VHS tack vare en TV-sändning. Film nummer tre var jag besatt av när den kom (även om jag inte hade åldern inne att se den på bio) men när jag väl kunde köpa (!) den på VHS hade intresset mattats lite. Köpte DVD-boxen med dom tre filmerna för några år sedan och hade en nostalgitripp men insåg samtidigt att filmerna är lite mer tramsiga än jag ville komma ihåg. Den fjärde filmen har man av och till hört talas om men jag trodde aldrig att det skulle bli av. Att jag såg den redan på premiären berodde mest på att MW hörde av sig om att han bokat ett gäng plusstolar på Sergel och då var det lite för bekvämt för att tacka nej.

Hade inga större förväntningar annat än att filmen skulle matcha de tidigare. Och glatt kan jag konstatera att så är fallet! För Indiana Jones och kristalldödskallens rike (vet inte om jag gillar eller avskyr den superostiga titeln?) ÄR en värdig Indiana Jones film med allt vad det innebär: Rasande action med mängder av vändningar, överdrifter, fånigheter, läskiga kryp, övernaturligheter osv. osv. Bitvis är det roligt men allt är inte bra utan mycket är rent ut sagt löjligt. Men samtidigt måste man komma ihåg att så har det alltid varit. Just nu är det populärt att hävda att den nya filmen inte kan matcha framförallt den första, men även den andra, filmen och det är väl i och för sig sant. Å andra sidan har film nummer två fått lite väl mycket oförtjänt positiva omdömen. Det är lite som att man glömt att Indys sidekicks där består av ett litet barn som fäller lustiga kommentarer samt ett våp som bygger gags på att hon brutit nageln. Hade jag sett den filmen för första gången idag hade jag hatat det där. Inför premiären av Kristalldödskallen hade det pratats om att man gått tillbaka till grunderna, att man skulle minimera användandet av dataanimationer. Nog för att den innehöll färre digitala sekvenser än en genomsnittlig Lucas-produktion, men den är faktisk späckad med dom. Inte för att det i sig behöver vara negativt, det enda dåliga är dom sekvenser som inte funkar. Sammantaget är filmen en bitvis underhållande bagatell som i sammanhanget inte behöver skämmas för sig. Varken mer, varken mindre.

:-I

The Darjeeling Limited


Såg verkligen fram emot Wes Anderssons nya film. Royal Tenenbaums är ju en fullträff av rang och även om uppföljaren Life aquatic inte lever upp till den, vilket man inte kan begära, gillar jag den väldigt mycket ändå. The Darjeeling limited hoppades jag skulle ligga på samma nivå som Life aquatic. Och innan jag kommenterar The Darjeeling limited måste jag påpeka att den inleds med en kortfilm vid namn Hotel Chevalier på en tio minuter där Natalie Portman visar rumpan och som har egna eftertexter. Intressant upplägg.

I princip hela filmen utspelar sig på ett tåg i Indien och allt är precis som man kan förvänta sig. Skruvade situationer, skruvade familjerelationer, bra musik, slowmotion, i princip alla de skådisar man visste skulle vara med. Ska man vara negativ känns det nästan som om någon gått in för att göra en så typisk Wes Andersson film som bara möjligt. Jag gillar absolut hans stil men det känns som att han gör allt man redan sett ännu en gång. Där Life aquatic kändes bekant med men ändå annorlunda än Tenenbaums känns Darjeeling nästan fantasilös. Därmed inte sagt att det är en dålig film, tvärtom är den helt klart sevärd och den innehåller massor av roliga och intressanta idéer. Att den inte lever upp till mina höga förväntningar gör ju inte filmen sämre i sig.

Noterade att förfilmen Hotel Chevalier är i stereo men att den riktiga filmen har ett 5.1 spår vilket får mig att undra hur det var när den gick på bio? Ingår en lite halvt dålig dokumentär som bonus.

:-I

Cassandra's Dream


Jag gillar verkligen Woody Allen och Manhattan och Annie Hall tillhör (föga originellt) mina absoluta favoritfilmer vilket gör att man ibland glömmer bort att han även har gjort mycket av tveksam kvalitet. Jag blev förvånad över när han relanserade sig via thrillern Matchpoint för några år sedan men den förra, Scoop, var väl dock sådär. Nu är han tillbaka med ännu en thriller a la Matchpoint.

Den här gången fungerar det dock inte särskilt bra. Ewan McGregor är bra vilket faktiskt även Colin Farrell är. Farrell brukar mest vara träig men när han får spela britt verkar det lossna. Och Tom Wilkinson är ju riktigt bra som vanligt. Tyvärr är storyn trist i största allmänhet och faktum är att Woody Allen inte alls lyckas med att få till en sån här film. Säger jag i bakvattnet av att han tidigare fått kritik för att upprepa sig för att sedan lyckas med Matchpoint... Jag vet! Men ändå, ett och annat är lite småkul men hans filmer mår nog oftast bättre av att hålla en lite högre intellektuell nivå då de annars riskerar bli precis så här platt och ointressant.

:-(

onsdag 14 maj 2008

Hostel - Part II - unrated director's cut


Slafsiga filmer har aldrig riktigt varit min grej även om jag erkänner att det finns någon slags lockelse i det där med en riktigt sjuk film. Jag gillade Hostel när den dök upp för att den var så konsekvent obehaglig, för att den inte låtsades vara något annat än vad den var. Men samtidigt var det en film som man bör undvika om man är någorlunda normalt funtad. Alltså, Hostel är en sjuk film gjord av sjuka människor för en sjuk publik.

Uppföljaren är i princip samma film en gång till med undantagen att det är ett gäng tjejer som innehar huvudrollerna samt att perspektivet i jämförelse med den första snarare utgår från förövarna än från offren. Annars är det som sagt i princip samma film: Resande tonåringar, Slovakien, urspårning, tortyr, läskiga barn, och så en flykt. Eli Roth säger i extramaterialet att det här inte bara är en uppföljare som ska casha in på den förra utan att man verkligen bygger vidare på storyn. Men jag vet inte om jag håller med? Den enda skillnaden är som sagt att historien även visas från förövarnas synvinkel. Den första filmen gillade jag för att den kändes originell och den överraskade mig. Uppföljaren är snarare ett kompetent men trist förutsägbart hantverk fram till slutet då den tyvärr spårar ur, på ett dåligt vis alltså.

Men det ser bra ut och låter bra och det är späckat med extramaterial. Hela tre kommentarspår, dokumentärer och bortklippta scener lär glädja dom som är intresserade.

:-(

Control


Musikfilmer brukar ju vara bra och den här har ju blivit hyllad som den främsta som gjorts i genren. Det är svartvitt, långsamt och naturligt. Man har lyckats perfekt att få fram den där dokumentära känslan som eftersträvas och det känns verkligen som att man ser det som hände. Så känner i alla fall jag som i och för sig inte är särskilt påläst vad gäller just Joy Division eller Ian Curtis. Strukturen är okomplicerad, man får följa Curtis från strax innan bandet bildades fram till hans självmord. Vad som händer bakom kulisserna varvas med diverse konsertframträdanden vilka brukar kunna bli väldigt fel på film, men i Control är känslan helt rätt. För övrigt kan konstateras att om man av någon anledning skulle få för sig att göra en svensk remake av Control känns rollerna som Curtis och hans fru givna för Fredrik Wikingsson och Frida Hallgren. Lika som bär!

Det man saknar är väl vettigt extramaterial.

:-)

Zodiac - director's cut


Var som bekant mycket imponerad av Zodiac när den kom på DVD. Filmen var lång redan från början men denna director’s cut lägger tydligen inte till många minuter. Bildkvaliteten är verkligen helt perfekt på denna utgåva, så här ska det se ut! Extramaterialet är ett föredöme och det enda negativa är att jag inte hann igenom allt. Det börjar med två kommentarspår och sen följer en radda dokumentärer om allt som har med filmen, det verkliga fallet samt den huvudmisstänkte gärningsmannen att göra. Själv blev jag väldigt förvånad över hur pass mycket dataanimationer man har använt i filmen. Men det är precis så man ska använda tekniken, det är inte effekten som ska stå i centrum utan man ska använda effekten när den hjälper scenen. Här handlar det t.ex. om bilar, stadsbilder, blod osv. Saker i bakgrunden. Måste även ge beröm till förpackningen, det är kul med lite udda genomtänkta varianter. Summa summarum är det här en helt perfekt utgåva av en mycket bra film. Se och lär!

:-D

The Departed


Var som sagt lite besviken när jag såg The Departed på DVD. Men det hade nog mest med mina skyhöga förväntningar att göra för det är faktiskt en väldigt bra film i sin genre och bildkvaliteten är verkligen i toppklass på denna Blu-ray utgåva. Extramaterialet består av en dokumentär om Scorsceses maffia-filmer och en om den verklige förlagan som Jack Nicholsons karaktär delvis baserar sig på. Båda dokumentärerna kändes rätt billiga.

:-)

söndag 4 maj 2008

Gabriel


Ärkeängeln Gabriel skickas ner till jorden för att bekämpa demonen Sammael. Låter bra. Sen spårar allt ur. Man har hittat på att himlen och helvetet får skicka varsin kämpe till en stad där dom kan puckla på varandra. Va? Filmen är inte bara totalt usel som idé utan den kryddas med usla fejk-tatueringar, usla fejk-linser, usla stilistiska stölder från Matrix, en överdriven färgkorrigering och ”tuff” hårdrock. Det känns som man gjort film på ett dåligt dataspel. Varning, ge inte den här soppan en sekund av ditt liv!

:-=

Southland Tales


Jag vet inte vad jag ska säga? Alltså, jag har verkligen ingen som helst aning om vad jag ska säga om Southland tales. Donnie Darko är en av de bästa filmerna som kommit på den här sidan millennieskiftet så när regissören Richard Kelly kommer med en ny film var jag givetvis tvungen att kolla upp den. Men jag vet som sagt inte vad jag ska säga..? Det är totalt urflippat, totalt. Framtidsvision, tredje världskriget, Sarah Michelle Gellar som porrskådis, tidsresor, minnesförluster, David Lynch-dvärgar, politiskt motståndsrörelse, konspirationsteorier och ett mycket vackert och totalt märkligt slut. Jag vet inte om det är bra eller inte, jag måste nog se om den och jag kan tänka mig att både sänka och höja betyget ett snäpp efter att jag har gjort det.

:-I