Du kommer att möta en lång mörk främling

Bioåret 2010 rullar på! Woody Allen har inte varit i bra form på senare år. Den förra, Whatever works var ju en besvikelse. Därför känns det kul att kunna konstatera att han med A tall dark stranger (2010) är tillbaka i god form!

Som vanligt med Woody Allen finns ett småfånigt inslag som mest är irriterande. I det här fallet handlar det om en kvinna som är besatt av ett medium. Men irritationen stannar där. I övrigt är det en underhållande historia om otrohet och olika människor som på olika vis berör varandra och ställer till det för sig. Rollistan är väldigt imponerande och framförallt Josh Brolin gör en fantastisk insats som misslyckad författare.

Sen handlar det inte om något mästerverk utan snarare om en bagatell. Men en rolig sådan och jag drog på mungiporna vid flera tillfällen. Är kanske lite generös med betyget men jag känner mig mycket nöjd med Woody Allens comeback!

:-)

Splice

Vad i helvete? Splice (2009) har fått rätt bra omdömen och har betecknats som en smart sci-fi. Och jag förstår vad man menar. Det är en udda story som till en början är just rätt smart. Kontemporär sci-fi som ställer en del frågor om kloning, om att skapa liv från ingenting och vad som skulle kunna gå snett.

Men hamna snett är precis vad filmen gör. För tredje akten, herregud! Delvis är den tänkt att vända på begreppen och vara lite äcklig. Men det är nog inte tänkt att man ska tappa hakan av de anledningar som man gör. Och slutscenen, som ska vara sådär domedagsaktig får mig bara att tänka: Och?

Såg detta på amerikansk blu-ray hos MA. Har ingen aning om ev. extramaterial?

:-(

The Cove

The Cove är en omtalad dokumentär om den årliga delfinslakten som sker i en vik vid en japansk by. Vad det är som sker och varför ska jag inte avslöja då filmen är uppbyggd lite kring denna fasansfulla gåta.

Filmen har två spår. Det första är filmarnas kamp mot de som försöker hindra dom, hur dom riggar hemliga kameror, blir jagade etc. Sånt är fascinerande i sig. Det andra är de frågor som filmen väcker angående fiskeriet i allmänhet och den på delfiner och valar i synnerhet.

Det jobbiga med The Cove är att den tvingar en ställa sig ett antal frågor, frågor som inte nödvändigtvis besvaras. Det är lätt att tycka att utgångspunkten är lite konstig, att man ska tycka att det är extra hemskt att man dödar delfiner bara för att dom är ”intelligenta” djur. Att en delfin inte är mer värd än en ko och dom dödas ju i massor. Sen inser man att det nog är så att det är en rimlig princip att inte framkalla dödsångest hos slaktdjur. Men om det nu är så då kanske det är rätt illa med den där delfinjakten trots allt med tanke på deras förmåga att ana vad som är på gång. Sen börjar man tänka på industriell slakt och på vad man äter. Och då börjar det bli riktigt jobbigt så då stänger man av och försöker tänka på trevliga saker istället.

Det ingår några dokumentärer om filmen som bonus.

:-)

The Exorcist - extended director's cut & original theatrical version

Wow! Det är som sagt strålande tider när det gäller de bästa filmerna från det bästa årtiondet! Valde att börja med The Exorcist (1973) då fallande höstlöv alltid får mig att tänka på den filmen. Tittar man ut genom fönstret känns det helt rätt tajmat!

The Exorcist är en av de bästa skräckfilmer som gjorts, kanske den bästa? En anledning till att den är så effektiv är att den tar tid på sig och långsamt bygger upp handlingen för att slutligen explodera. Den är perfekt avvägd och balanserad! En annan anledning är att stilen medvetet är som vilket drama som helst. Vilket gör det lättare att ta det övernaturliga på allvar. Om det nu låter logiskt?

Jag tackar Gud (hmmm?) för att den här amerikanska utgåvan är regionsfri! Den nordiska utgåvan är nämligen en skam. Innehåller bara ”director’s cut” och några dokumentärer. Den här importerade utgåvan dock... är perfekt! Så här ska det se ut! Vi börjar med ett läckert omslag. Det framgår inte av bilden men det är lite metalliskt. Förpackningen är som en bok och inuti finns ett meddelande från regissören Willam Friedkin samt ett litet häfte. Den innehåller två skivor, en med originalversionen och en med den nya ”director’s cut” från 2004. Allt extramaterial från de senaste utgåvorna ingår vilket bl.a. innebär att det finns totalt tre kommentarspår och många dokumentärer. Samt även lite nya dokumentärer i HD. Det hela är komplett!

Bildkvaliteten har jag för övrigt inget att invända emot. Emellanåt är den skrämmande skarp!

Så... avslutningsvis, vilken version av filmen är den bästa? Originalet, lätt! Det var kombinationen av Willam Peter Blattys roman och William Friedkins öga bakom kameran som ledde fram till det fantastiska slutresultatet. Det är ingen hemlighet att Blatty dock tyckte att filmen blev för dyster vilket ledde till att han fick in det ”lyckliga slutet” i ”director’s cut”. Vilket Friedkin har helt rätt i att det inte behövs bara om man har varit koncentrerad. Och den ökända spindelscenen som var ett säljargument för den nya utgåvan klarar man sig faktiskt utan. Eftersom den dramaturgiskt kommer väldigt konstigt och förstör reaktionen över budet om Burkes död. Om man nu ska gå in på detaljer.

:-D

Star Wars blu-ray

Har förvisso fullt upp med andra filmer att se, se om samt skriva om. Men ända sedan blu-ray släppet av Star Wars 2011 annonserades har jag dock tänkt skriva några rader om detta. Star Wars är ett ämne som jag har så mycket att säga om att det räcker för flera böcker. Just för att min recension av den kommande boxen inte ska bli galet lång kan det vara idé att dela upp det hela, att ta försnacket, min frustration och mina farhågor nu istället för i en inledning till recensionen.

George Lucas har ju påstått att det är specialversionerna som kommer på blu-ray och det tror jag som sagt inte alls på. Låt mig förklara varför och inleda med att reda ut vilka versioner som faktiskt finns. Jag väljer att kalla dom: 1) Originalversionerna, 2) Specialversionerna, 3) DVD-versionerna.

Och nu pratar jag självfallet endast om den ursprungliga trilogin. Vad han gör med prequelsen kunde jag inte bry mig mindre om.




Originalversionerna

Alltså, dom som gick på bio på 70-80-talen. De ursprungliga versionerna, de riktiga versionerna, de versioner jag växte upp med, de versioner jag föredrar. Lätt. (Ska man vara riktigt petig finns faktiskt små skillnader mellan den första versionen av Star Wars, som gick upp på bio på 70-talet, mot alla kommande. Man har t.ex. kolorerat ljussablar. Men den första som gick upp på 70-talet har bara funnits på bio, aldrig på något annat format och ett år senare var den borta. Om man nu ska gå in på detaljer.)

Tyvärr var jag för ung för att se dessa filmer på bio. Det var 11-årsgräns. Och på den tiden var gränsen spikad även om man hade med en vuxen. Men jag minns att jag i alla fall såg bioaffischen till Jedins återkomst. Stod som 7-åring utanför biografen och blängde länge, länge... Filmerna kom på VHS (och säkert Betamax) och en importversion av just Return of the Jedi var den första film i widescreen som jag köpte. Det här var i mitten av 90-talet. Givetvis hade jag ingen widescreen-tv så det blev stora svarta ränder uppe och nere på bilden på min pluttiga tjock-tv. Men ändå, hur coolt var det inte att för första gången se hela filmen?! De videokopior jag nött fram till dess hade ju endast visat filmerna kapade för att passa en tv. (När jag skriver dessa rader känner jag mig så tacksam med dagens situation med widescreen, att man faktiskt får se hela filmen, att det är en självklarhet.) Det var i den här vevan som Lucas fick ryktet om sig att släppa samma filmer om och om igen, i nya förpackningar. Och på den tiden var det en relevant invändning. Men att ryktet hängt kvar är obegripligt med tanke på hans ageranden de senaste 10-15 åren. Mer om det sen.

Att ens ge ut samma film om och om igen i mitten på 90-talet var faktiskt väldigt speciellt. Köp-VHS marknaden var väldigt begränsad. 1995 släpptes dock de s.k. THX-mastered versionerna och Lucas proklamerade att detta var den definitiva versionen av Originalversionerna, att de aldrig skulle släppas igen. De släpptes även på entusiastformatet Laser disc i utgåvor som fått legendarisk status (och som skulle komma tillbaka och spöka i framtiden).



Specialversionerna

Att Lucas kunde gå ut med att THX-mastered var det slutgiltiga släppet av Originalversionerna berodde naturligtvis på att han hade bestämt sig för att restaurera de gamla filmerna, sätta in lite nya scener, bättra på andra och låta dom gå upp på bio. 1997 kom dessa nya versioner: Specialversionerna. Själv var jag väldigt entusiastisk. För första gången skulle jag få se Star Wars på bio! Och dom skulle ju fixa till en del problem. Dessutom lockade tanken på nya scener. Ju mer åren har gått har den där ursprungliga entusiasmen ersatts av bitterhet. Numera avskyr jag de här versionerna och vill aldrig se dom igen. Vilket iofs. inte är så svårt att undvika eftersom dom endast finns utgivna på VHS. Nu påstår ju Lucas som sagt att de är dessa som kommer på blu-ray men det tror jag inte ett dugg på. Mer om det senare.

Striden kring Specialversionerna kontra Originalversionerna tillhör de bittraste genom nördhistorien. Å ena sidan: Det är Lucas filmer. Han har hittat på dom, betalat för dom och gjort dom. Givetvis gör han som han vill. Å andra sidan: Minns den berömda historien om den franske målaren som blev arresterad efter att med pensel ha ”förbättrat” ett av hans egna verk då det hängde i Louvren. Den här frågan om konstnärens rätt till sitt verk är enorm och jag har inte för avsikt att gå igenom den här. Mina åsikter är: Lucas äger rättigheterna till sina filmer så givetvis får han göra vad han vill. Men! Bara för att man kan göra en sak betyder det inte automatiskt att man bör! Det som gör mig så irriterad är kombinationen av att han inte verkar veta vad han sysslar med samtidigt som han förvägrar Originalversionerna för oss som vill ha dom.

Får man då ändra en film i efterhand? Ja, om man gör det av en bra anledning och med försiktighet så varför inte? Blade runner final cut är ett perfekt exempel på att ta en film som hade några småfel och problem där man rättade till dessa. Problemet med Lucas är att han gör exakt lika mycket rätt som han gör fel. Så varje gång han rör filmerna rättas några problem samtidigt som han skapar lika många nya. Det han gör rätt är sånt som att restaurera negativ, putsa till vissa misslyckade specialeffekter, fylla i lite färg här och där, mixa soundtracket för surround istället för bara stereo. Rent förbättringsarbete!

Men vad han dessutom gör att är lägga till varelser, göra om scener och återinsätta tidigare bortklippta scener som inte alls funkar. Hans försvar är alltid detsamma: När han gjorde den första Star Wars hade han inte tillräckliga medel att göra den så spektakulär som han hade tänkt sig. Framförallt Mos Eisley som skulle vimla av varelser blev rätt platt. Ok, fair enough. Eller, inte alls, det är att gå för långt. Men låt oss för en sekund anta att det är en rimlig åtgärd att infoga lite nya monster för att ge lite liv till Mos Eisley. Haken är att det han lade till blev sjukt dåligt. Alla nya effekter är ”roliga” och har ”action” och passar inte alls in det långsammare tempot i 70-talsfilmen.


Sen scenen med den dataanimerade Jabba. Det måste vara en av de värsta digitala effekter som gjorts. Den ser inte ett dugg ut som den riktiga Jabba och beter sig dessutom annorlunda. Titta på det här. Vad fan är det frågan om???


Slutligen har vi scenen som orsakat mest irritation: Ändringen som fått benämningen ”Greedo shoots first”. I Originalversionen skjuter Han Solo kallblodigt ner Greedo. Men i Specialversionen skjuter numera Greedo först (med hjälp av en gräsligt utför digital effekt), missar, och sen skjuter Han. Och jag som trodde att poängen med Specialversionerna var att rätta till sånt som inte såg så bra ut, inte att helt enkelt ändra handlingen!




DVD-versionerna

Det var som sagt faktumet att filmerna på VHS släpptes i två nya versioner inom loppet av endast två år som skapade ryktet om att Lucas bara vill få oss att köpa samma film om och om igen. Alltså trodde man att dom snabbt skulle släppas på det nya formatet DVD som hade konkurrerat ut VHS. Lucasfilm brukar ju alltid ligga i framkant på den tekniska fronten. Det kom ju några boxar som visade hur skåpet skulle stå, t.ex. Alien, och jag var övertygad om att faktumet att Star Wars verkade dröja berodde på att Lucas ville göra saker och ting ordentligt. När DVD-versionerna äntligen släpptes 2004 var de dock en besvikelse. Med den tråkiga förpackningen och inte alls så mycket extramaterial bevisades att Lucasfilm inte längre låg i framkant.

Och innehållet sen. Herregud! Här bevisade Lucas att han inte har någon aning om vad han sysslar med. Till att börja med är bildkvaliteten inte 100-procentig, vilket faktiskt inte är ok. Och dessutom har man slarvat. Att man färgkorrigerar hela filmen är inget konstigt i sig. Men när det leder till att Darth Vaders ljussabel är rosa... är det inte då dags att någon säger ifrån? Det ser rent för jävligt ut.


Sen har han småpetat lite här och var. Vissa skott som träffar har raderats (eftersom han tyckte att det var för våldsamt). Men jag vet inte om jag irriterar mig mest på det faktumet i sig eller över slarvet? Vissa till synes helt slumpmässiga träffar har fått vara kvar. Som den här.


Det är som att dom inte bryr sig. Sen har dom lagt ner massor av tid på att ändra gradbeteckningar och annan skit. Dom kunde inte lagt ner den tiden på att se till att Darth inte har den rosa ljussabel?

Det enda positiva är att han insåg att Jabba såg för jävlig ut och man har gjort en helt ny. Som såklart ser bättre ut. Scenen är dock fortfarande lika usel.


Och sen till ”Greedo shoots first.”: Här får man det slutgiltiga beviset på Lucas inkompetens. Ok om han ändå stod för sin ändring i Specialversionerna, att han verkligen hade ångrat sig och ville ha det så att Greedo skjuter först. Men nejdå, nu har han ändrat scenen! Igen! Nu skjuter dom samtidigt! Helt otroligt. Han bara ändrar lite som han känner, när han känner. Det finns ingen riktning, bara slump. Just därför borde han aldrig mer röra dom här filmerna.


Det sista han har gjort vilket i och för sig kan motiveras men samtidigt är det värsta ingreppet: Han har klippt ut vissa skådisar så att det ska bli mer konsekvent. Det är nu Ian McDiarmid som spelar Kejsaren i alla andra filmer som även gör det i Empire strikes back. I slutscenen är det Hayden Christiansen som är Anakins spöke, inte Sebastian Shaw. Vilket är 1) ologiskt då alla andra är spöken i samma skepnad som när dom dog, 2) är sista spiken i kistan på den film som jag växte upp med, som jag vill se.


Det slutgiltiga hånet kommer dock allra sist. Och det här tror jag att han medvetet lagt till bara för att provocera: I slutscenen på Return of the Jedi hörs Jar Jar Binks!!! Var det verkligen nödvändigt? Jag blir vansinnig, jag känner mig uppgiven, förnedrad!



Originalversionerna

Så, år 2006 hände det som ingen trodde någonsin skulle kunna hända. Helt plötsligt släpptes Originalversionerna på DVD! Men det var givetvis en enorm hake och det var inte alls vad man skulle kunna tro eller hoppas på. Nu återvände faktiskt Lucas till sina gamla vana att få oss köpa samma filmer om och om igen. Han släppte DVD-versionerna separat och på en bonusskiva medföljde respektive Originalversion. Lucas hade lyssnat på kritiken, på alla som tycker han förstört filmerna och som vill ha originalen. Lucas yttrade ”här har ni, får se om ni tycker att dom nu är så bra trots allt”. Jo, han gjorde faktiskt det! Och haken? Utgåvan av originalversionerna var samma som getts ut på Laserdisc. Tio år tidigare, utan restaurerad bild, i icke anamorph widescrceen, med endast stereoljud. Självklart ser dessa filmer ut som skit om man jämför med restaurerade filmer i anamorph widesrceen med surroundljud. Givetvis. Är han korkad eller bara elak???

Men Mr. Lucas, vet du vad? Det skiter jag i! Det är dessa filmer jag kommer titta på. Jag föredrar nämligen att Han skjuter först, att slippa alla sjukt taffliga dataanimationer som pajar stämningen, att slippa jävla Jar Jar Binks i en film från 1983, att se filmerna som jag minns dom. Tillbakakaka!



Blu-ray versionerna

Nu påstår alltså Lucas att det är Specialversionerna som kommer på blu-ray. Vilket låter helt vansinnigt. Varför skulle han inte vilja ha med alla ”förbättringar” som följde med DVD-versionerna, framförallt harmoniseringen med prequelsen? Jag tror helt enkelt att han glömt bort att Specialversionerna och DVD-versionerna inte är samma sak. Varför inte? Han verkar ju inte bry sig särskilt mycket ändå.

Det är det här som är det tråkiga i kråksången. Nämligen att jag inte orkar känna någon entusiasm. Man vet att antingen kommer man få se DVD-versionerna i HD. Eller så kommer han ännu en gång gå in och peta och förstöra. Oavsett kommer det att bli dåligt och inte vad jag vill ha.

Mitt enda hopp är att någon gång i framtiden, med ny teknik, någon kikar på originalnegativen (om de ens finns kvar?), tar sig an dessa och restaurerar. Någon som förstår det historiska värdet. Om inte annat så är den första Star Wars filmen bland de mest betydelsefulla filmerna från det förra århundradet. Det går inte komma ifrån. Det måste finnas ett historiskt värde i att se den som den sågs. Lucas kommer aldrig att inse det, men jag sätter mitt hopp till mänskligheten! Nån gång i framtiden ska jag se den trådstyrda Sy Snootles i framtidens högupplösta format! Jag tänker inte förklara, den som förstår, den förstår...

Once Upon a Time

Har länge velat se Sergio Leones påstådda mästerverk Once upon at time in the West. Men när jag väl skulle göra det kändes det som ett perfekt tillfälle att även se (om) hans Once upon a time i America. Haken var att det är väldigt långa filmer som dessutom har kommentarspår. Tröskeln kändes hög så det tog ett bra tag för mig innan jag tog mig an att se dessa. Och när jag väl gjort det har det tagit tid att ta sig igenom extramaterialen. Men nu är det gjort så det är hög tid att få ner dessa rader på pränt.


Once upon a time in the West

Once upon a time in the West (1968) ÄR ett mästerverk! Och Leone ÄR en mästerregissör! Såna här filmer görs verkligen inte längre. Tempot är extremt långsamt men varje filmruta är perfekt planerad och avvägd. Det här är så mycket Film det bara kan bli! Man kan inte släppa bilden med blicken och 2 timmar och 45 minuter bara flyter förbi. Magiskt!

Handlingen? Den ursnygga Claudia Cardinale spelar en kvinna som ska gifta sig med och flytta hem till en änkling och hans barn. Men när hon kommer fram till farmen finner hon alla brutalt mördade. Kring detta vävs sedan en historia kring tre män. Vem mördaren är har redan avslöjats. Men vad vill dom? Leone är verkligen fenomenal på att blanda det vackra med det fula. Svepande landskapsvyer, finurliga övergångar. Samtidigt som allt är stenhårt. Jag menar, en av de tre männen är självaste Charlie Bronson. Det säger väl allt? Sen närbilderna. Ingen har såna närbilder som Leone. Gillar du film? Se den här och förundras över vilka fantastiska saker man kan åstadkomma med mediet. Ennio Morricone står för den suveräna musiken som på vanligt maner vävs in i bilderna.

Sen skadar det inte att den här utgåvan är närmast perfekt. Förpackningen är ju riktigt läcker. Tjockt och härligt pappfodral och motiv tryckta på insidan. Där det även finns ett litet häfte. Extramaterialet består av ett kommentarspår där man blandat från diverse intervjuer. Dessutom ingår några dokumentärer. Det roligaste är dock faktumet att bildskärpan är så knivskarp. Det finns filmer i HD som inte ser så här bra ut. Och betänkt att filmen är från 60-talet. Helt otroligt!

En perfekt utgåva av en perfekt film. Kan inte rekommenderas tillräckligt!

:-D


Once upon a time in America

Once upon a time in America (1984) var tydligen Leones stora drömprojekt. En episk berättelse om ett gäng gangsters av judisk härkomst med ”Noodles” spelad av Robert De Niro i förgrunden. Filmen utspelas i tre tidsepoker. Under det tidiga 1900-talet när dom var barn, under 30-talets förbudstid och slutligen på 60-talet (?) när dom hunnit bli gamla.

Jag nämnde ”episk” och det är bara förnamnet. Fick hicka när jag på baksidan läste att filmen är på hela 220 minuter. Kollade Imdb och dom listar den som 2 hrs 19 mins så jag tänkte att det blivit ett förklarligt fel på omslaget. Men nejdå, det är uppgiften på Imdb som är fel (eller syftar på en kortare version av filmen) för Once upon a time in America är verkligen över tre och en halv timme lång!

Leone leker vidare i sin unika stil. Däremot betyder det inte att det är en film för alla. Tempot är väldigt långsamt och filmen har något drömskt över sig. Det känns inte som det man ser är på riktigt men det är inte menat som kritik. Det gör inget om man tillåter sig absorberas av den speciella stämningen som råder. Även här står Morricone för musiken och med risk för att låta tjatig så är karln både unik och helt briljant! De Niro i en gangsterrulle kanske låter tjatigt på pappret. Just därför är det så intressant att se att filmen skiljer sig totalt mot vad Scorsese gjort med samma upplägg.

Filmen ligger på två skivor. Det ingår en kort dokumentär samt ett kommentarspår med en filmkritiker som lyckas hitta intressanta detaljer under hela den långa filmens gång.

:-D


Två riktigt bra filmer från den för tidigt bortgångne Sergio Leone. Måste jag välja är West vassare!

Das Boot - the original uncut version

Min ursprungliga princip för den här bloggen var att inlägg ska författas om jag ser en film i en utgåva som jag inte sett förut. Eller för att vända på det: Om jag ser om en film i samma utgåva som jag redan sett förut blir det inget inlägg, annars blir det. Men sakta men säkert har jag börjat omvärdera den principen. Så det nya är att om jag ser om en utgåva blir det ändå inlägg om jag inte skrivit om den utgåvan tidigare. Så trots att jag sett den här versionen av Das Boot blir det ett inlägg eftersom jag inte skrivit om den tidigare.

Till saken. Das Boot är en av 80-talets absolut bästa filmer! Men det gäller att hålla tungan rätt i mun då det finns en rad olika versioner. Originalfilmen som släpptes 1981 är på två timmar och 30 minuter. Sen släpptes en förlängd version som tv-serie med lite varierande längd och format i olika länder. 1997 kom så director’s cut på tre timmar och 30 minuter vilken får betraktas som den definitiva versionen av filmen. 2004 släpptes dock The original uncut version på hela fyra timmar och 45 minuter! Den innehåller tv-serien från 80-talet minus tillbakablickarna på förra veckans avsnitt och är klippt till en lång film (med paus).

Det är denna sistnämnda mastodontversion som jag, MA och PJL nyligen kämpade oss igenom. Kämpade? Alltså, fyra timmar och tre kvart ÄR faktiskt riktigt långt. Betänk att det dessutom handlar om en film där man blandar monotoni med återkommande sjunkbomber på sjunkbomber... Sen är det inte så mycket mer. Betänk även att nästan hela filmen utspelar sig inuti en klaustrofobisk ubåt. Med tanke på det flyter (hepp!) Das Boot på förvånansvärt bra!

Den där första dryga timmen där som bara åker omkring och är allmänt uttråkade är riktigt bra. Man kommer precis in i deras sinnesstämning och när dom väl stöter på den där konvojen delar man deras entusiasm och spänning! Skickligt filmskapande! Sen gillar jag att när det äntligen är dags att avfyra en torped, vad händer då? Jo, dom blir själva attackerade. Snacka om antiklimax. Men det är såna här saker som gör att filmen känns så verklig, som gör att man inte kan sluta bry sig om vad som händer. Även om man börjar bli lite mör kring tretimmarsstrecket...

Är det här då den bästa versionen eller är director’s cut att föredra? Jag vet faktiskt inte? Det var lite för länge sen jag såg den och kan inte minnas vad det är som skiljer. Jag kan tänka mig att den lite kortare och tajtare versionen fungerar bättre som film dock. Och det är väl den man kommer se härnäst då den är på väg till blu-ray.

Bildkvaliteten är väldigt skiftande. Oftast ser det bra ut men vissa scener som jag inbillar mig tagits från tv-serien kan se riktigt obearbetade ut. Tyvärr saknas extramaterial vilket är lite synd. En tredje skiva med godis hade inte suttit fel.

Das Boot är en mäktig film. En av de bästa krigsfilmer som gjorts och som står sig väldigt väl än idag!

:-D