Pirates of the Caribbean – Salazar’s Revenge

Pirates of the Caribbean – Salazar’s Revenge (som på engelska inte heter så utan snarare Dead Men Tell No Tales…) (2017) är faktiskt bättre än den gräsligt usla föregångaren. (Har det verkligen gått hela sex år sen sist?) Nåväl. Allt är som vanligt, varken mer, varken mindre.

Jag hyrde och har ingen aning om eventuellt extramaterial?

:-(

Logan

Äntligen! Som jag har väntat på ungefär den här filmen. 35 år, typ? Bland förutsägbart många var Wolverine en av mina absoluta favoriter under tonåren, dom där åren som formar en så mycket. Utveckling finns i min recension av den gräsligt usla X-men Origins – Wolverine samt uppföljaren The Wolverine.

När den tredje filmen, Logan (2017), dök upp kände jag mig mest trött. Vilket på sätt och vis speglar den sinnesstämning som Logan befinner sig i. Han är gammal, han är trött, det här är hans sista strid.

Vilket blir sjukt bra! Som sagt… efter alla dessa år. En totalt barnförbjuden film med Wolverine är precis vad jag önskat! Balsam för själen.

Ingen koll på extramaterialet då jag hyrde denna.

:-)

Guardians of the Galaxy Vol. 2

Jag var inget fan av Guardians of the Galaxy och det finns inget med uppföljaren Vol. 2 (2017) som är annorlunda. Den är lika ”rolig” för föregångaren. Det är kul att dom hittat sin nisch men… den är inte så kul… för mig.

Extramaterialet består av ett kommentarspår som jag inte lyssnat på. Samt några dokumentärer, som jag inte sett.

:-(

Plankan

Plankan. Plankan? Jag inser att här behövs en förklaring. Såhär: När jag var barn (på 80-talet) så tyckte jag och miljoner svenskar med mig att ”filmen” Plankan var det mest humoristiska man kunde föreställa sig. Det var en brittisk slapstick som sändes på SVT lite då och då. Många år senare lyckades jag få till en inspelning på VHS och det var ju Guld! Plankan vevades om och om igen!

Spola fram cirka 20 år och jag noterade att Plankan fanns på DVD. Nostalgikern inom mig kunde inte låta bli att köpa… men den rationella sidan hos mig såg under en handfull år ingen anledning till att se det hela. Spola fram ytterligare några år och jag och äldsta Dottern satt och tittade på TV och helt plötsligt tänkte jag: Kan en 4-åring gilla Plankan? Med barnslig och dråplig situationskomik? Är det här tillfället då det äntligen infann ett tillfälle att återbesöka Plankan? Jag gav den ett försök.

Resultatet blev inget vidare, av fler skäl än ett. För det första: 4-åriga Dottern tyckte inte att det var särskilt kul. Vilket jag höll med om. Samtidigt drabbades jag av en obehaglig känsla av att det var något med Plankan som inte stämde. Inte stämde alls. Skådespelare såg inte ut som jag mindes dom scener var mycket längre än jag ville minnas. Dessutom innehöll filmen dialog men avsaknad av skrattmaskin. Mindes jag fel, höll jag på att bli galen? Eftersom jag har en hyffsad teoretisk förståelse för minnets förgänglighet, att man kan minnas något som kristallklart men som inte hänt, tänkte jag att allt handlade om denna trista sanning. Som jag ödmjukt böjer mig för men har extremt svårt att acceptera.

Sen googlade jag.

Det var en otrolig befrielse av att få mina instinkter bekräftade. Såhär: Första versionen av The Plank verkar ha varit någon slags sketch som 1964 har sänts av brittisk television. 1967 var det dock dags för den långa versionen, den som jag nu har på DVD. Men! 1979 har man spelat in en helt ny, kort, version av samma film delvis med nya skådespelare, utan dialog, men med skrattmaskin. Vilken lättnad!

Med det utrett… det här originalet är rätt sunkigt men nyinspelningen, den är ju genialiskt!

Inget extramaterial på denna DVD, såklart.

:-(

Their Finest Hour

Jag har en stående inställning om att alla krigsfilmer bör ses, medan alla filmer som utspelas under det andra världskriget absolut men inga undandrag Måste ses. Their Finest Hour är på den på engelskan titeln på något som oss får nöja oss mer Their Finest (2016), vilket jag uppfattar som en svensk bild av att spetsa historien med att blinkning till något tal av Churchill. Men jag kan ha fel.

Nåväl.

Jag brukar mena att alla filmer som skildrar någon aspekt av det andra världskriget  har i  sig en inneboende potential. Eftersom det var en så gräsligt makalöst betydelsefull ”händelse”. Just det gör mig så besviken på Their Finest. Det är nämligen en totalt ointressant film…

Inget extra, dassig bildkvalitet.

:-(

Silence

Hmmm… Martin Scorsese, förutsägbart nog en av mina favoritregissörer. Som gör en film som utspelas i Japan på 1600-talet. Som avhandlar kristen teologi. På pappret är det här alltså en klockren film för mig. Men Silence (2016) levererar inte alls. Det är inte dåligt men det är heller inte bra. Karaktärerna framstår som trädockor. Plus att jag hade förväntat mig en smula mer innovation från Scorsese. Å andra sidan har han även förr fallit till föga för kostymdrama (vilket i fallet med The Age of Innocence ju blev ganska bra).

Tja, jag känner mig kluven.
 
Inget extra på denna Blu-ray, vilket känns lite trist.
 
:-I

Trainspotting

Trainspotting. Det känns som att ”alla” såg den filmen där i slut på 90-talet. Även om folk upplever den lite olika. Men det finns väl ingen som tycker att den är dålig? Att jag nu gör ett återbesök beror givetvis att den fått en uppföljare.

 
Trainspotting

Trainspotting (1996) är en sån där ikonisk film som förvisso är bra, men som lider en smula av att vara lite för nyskapande. Det är förstås både en smula ironiskt och en större smula orättvist. För den är ju bra. Möjligen har jag fel här men det känns som att dess störa avtryck är den där scenen som utspelas på en toalett... Alla vet. Men det känns lite orättvist. Trainspotting är en film om beroendeproblematik och den gräver ganska djupt. Det är så mycket mer viktigt än den där toaletten…

På denna Blu-ray ingår ett kommentarspår Danny Boyle, samt en handfull dokumentärer.

:-)


T2 Trainspotting - Steelbook edition

”T2” får en givetvis att tänka på en sopig uppföljare till en utmärkt film. T2 Trainspotting (2017) har dock nada att göra med sci-fi, tvärtom är det raka motsatsen. Men är Trainspotting betjänt av en uppföljare? Jag känner osäkerhet. Vissa filmer behöver det mer än andra och i vissa fall är det sjukt obehövlig. Jag stannar upp i den fega mellanvägen och konstaterar att Trainspotting inte behöver en uppföljare, men att den ändå inte är en dum idé.

För OM man nu ska göra en uppföljare så är min uppfattning att man prickar helt rätt! Alla roller befinner sig på den punk som dom borde befinna sig på. Det hela är varken bättre eller sämre än så.T2 Trainspotting är inte mer nyskapande än så men det kanske inte spelar så stor roll. Personligen tycker jag att det är lite småtrevligt att återse gamla ansikten.

Kommentarspåret med regissören är intressant. Det ingår även några extra dokumentärer i denna fina plåtlåda.

:-)