Slumdog Millionaire

Slumdog millionaire är enligt Oscarsjuryn årets bästa film år 2008. Just det är lite synd, inte för att filmen är dålig utan på grund av att det känns så typiskt att just en sån här film ska premieras. Vad jag menar med ”just en sån här film” är att det är den där blandningen av hyfsat seriös, gripande livsöde, mänsklighet och värme, lite konstnärlig men ändå inte för mycket av den varan. Slumdog millionaire är egentligen en bra film men jag inbillar mig inte att det skulle kunna vara någons favoritfilm från år 2008. Men vad spelar det för roll? Är filmen bra är den väl det och det är väl gott nog. Nja. Det kanske inte gäller alla men i alla fall jag har lite svårt att inte se filmen med genom dessa glasögon. Tyvärr.

Handlingen är väl bekant? Kille från den indiska slummen ställer upp i deras Vem vill bli miljonär och det går osannolikt bra för honom. Alltså måste det vara något skumt? Eller? Drama följer.

Det som imponerar mest med Slumdog millionaire är fotot och den oerhört läckra miljöskildringen av Indien och dess slum. Vackert och tragiskt på samma gång. Skådespeleriet har en nerv och jag gillar soundtracket som tar stor plats. Tyvärr skadas (inte förstörs) filmen av kärlekshistorien som bara blir FÖR mycket. Den är ju en del av filmen men den får på tok för stor plats mot slutet. Då svallar känslorna lite väl mycket.

Jättefin bild och riktigt bra ljud på denna Blu-ray. Några smådokumentärer plus ett kommentarspår ingår men jag kollade inte in dessa närmare.

Slumdog millionaire är en helt klart sevärd film. Det räcker så.

:-)

WWE - Macho Madness - The Randy Savage Ultimate Collection

När jag hörde talas om denna utgåva var jag bara tvungen att köpa den. Varför? Wrestling handlar rätt mycket om att ha vissa favoriter, några som man håller på, som man önskar framgång. Vilka det är tenderar att ändras beroende både på hur ens personlighet och på hur brottarnas karriärer utvecklas. Jag har massor av favoriter, framförallt från förr men även från nu. Men om jag måste välja en enda, någon som stuckit ut mer än någon annan så blir det ”Macho Man” Randy Savage.

Märkligt? Ja, kanske det. Hoa-Hoa har helt klart en poäng när han gång på gång återkom till frågan hur någon vars paljettsvid som sytts av en skräddare på LSD kan kalla sig ”Macho”… Och hans flamboyanta stil är väl något som egentligen inte borde tilltala just min personlighet... Men det gör det. Mycket beror det säkert på att han var en nyckelfigur under min favoritera inom WWF dvs. cirkus 1987-1993. Det jag gillar allra mest är hur han alltid körde sin grej. I en tid av stenhård uppdelning mellan goda och onda bytte han sida lite då och då som det passade. Vilket inte var unikt i sig men det som var unikt var att han ändå körde på. Sina titlar i WWF vann han alla med något slags fusk oavsett vilken roll han skulle spela. Det är något charmigt med någon som är så duktig rent tekniskt och som på den tiden betraktades som något av en highflyer ändå så ofta sågs beväpnad med en stol i händerna. Det var alltid kaos när Savage var närvarande och han körde som sagt sin egen stil.

Så. För hans flygande, fuskande, osannolika kläder, Miss. Elizabeth, titlarna. Randy Savage är för mig nummer ett! Att Savage använde Land of hope and glory som entremusik utgör i alla fall halva anledningen till att jag hade den som inmarsch på mitt bröllop…

Denna 3-disc import tar med ett urval av intressanta och viktiga matcher och börjar med hans debut i WWF 1985 och slutar med WCW 1999. Finns egentligen inget jag saknar och det enda jag har att klaga på är ”programledarna” Matt Striker och Maria som kör någon slags Americas funniest home videos tugg mellan matcherna vilket är outhärdligt.

(Måste bara som parentes nämna matchen på WrestleMania VI mellan Savage & Sherri mot Dusty Rhodes & Sappire (för övrigt den klart sämsta matchen på denna DVD). Det här är en match som jag kan utantill, som jag sett några gånger men HÖRT oräkneliga. Vaddå ”hört”? Nu ska jag berätta något som får mig att framstå som Oliver Twist. När WrestleMania VI sändes på Eurosport sändes den över två helger. Jag hade bara råd med ett ynka VHS-band så jag tvingades spela över del 1 med del 2. För att ändå kunna njuta av de första matcherna spelade jag in del 1 på ett ljudkassettband så att jag kunde lyssna på dom vilket jag gjorde om och om igen. Så kunde det vara att växa upp på det tidiga 90-talet! I och med att jag hört matchen så många gånger noteras att Rhodes entrémusik är fel i den här utgåvan. Antar att den är utbytt pga. upphovsrättskäl. Och så kanske det måste vara ibland men varför kände man sig tvungen att dra på den nya pålagda med så hög volym? Obegripligt.)

Skivorna är för övrigt späckade med extramaterial såsom intervjuer, ”bröllopet” med Elizabeth och hur mycket annat som helst.

Den här utgåvan är en perfekt sammanfattning av ”Macho Man” Randy Savage karriär. Rekommenderas varmt till alla som kan tänkas vara intresserade, vilket antagligen inte lär vara så många…

:-)

Milk

Ofta är det väl bra med såna här filmer, som visar upp en viktig person och centrala skeenden som jag inbillar mig att de flesta aldrig hört talas om. I alla fall jag hade inte hört talas om den förste öppet (?) homosexuella politikern i USA, Harvey Milk, eller hans öde. Efter att ha sett Milk (2008) har jag nu koll. Just det är styrkan med filmen, att den visar upp den kamp han och rörelsen han ingick i förde. Och Penn är så bra som man har hört. Fenomenal.

Men tyvärr håller inte filmen. Det är svårt att sätta finger på men det är något med när något med det här med att försöka peka på något VIKTIGT som lätt gör att det inte känns på riktigt. Det känns bitvis överdrivet och nästan som en serietidning. Man tar i så man spricker och känslorna svallar men jag kan inte riktigt ta det på allvar. Tyvärr.

Bortklippta scener och minidokumentärer hann jag inte med.

Milk är intressant och lärorik film som tyvärr lite lite av nu-tar-vi-i-så-att-vi-kan-vinna-en-Oscar-syndromet.

:-I

När Domus kom till stan

Jag gillar inte att se film på en liten laptop. Så när jag nyligen var isolerad i en vecka på landet med en sådan var det endast viss sorts film som jag kunde tänka mig att se. T.ex. sån här.

Jag såg När Domus kom till stan (2004) när den sändes på SVT för några år sedan och tyckte då att den var både intressant och rolig. Nu är väl det här inget man behöver köpa på DVD kanske men jag tyckte att det skulle vara kul att se om den. Filmen handlar om rivningsvågen som gick hårt fram åt de flesta svenska städerna på 60- och 70-talen. Då vackra gamla kvarter i centrum revs till förmån för ett eller helst flera gigantiska köplador med tillhörande parkeringshus. Intressant är filmen då den på ett pedagogiskt sätt förklarar hur detta medfört att centrum i alla små- och mellanstora svenska städer ser exakt likadana ut och är i sådan fruktansvärd avsaknad av liv. Rolig är den eftersom filmaren Anders Wahlgren är så fruktansvärt upprörd över denna utveckling. I början är han lite småkritisk men efterhand stegras kritiken och mot slutet hävdas att inga städer i Europa har skövlats så hårt som de svenska, förutom de som bombades under andra världskriget... I det läget drar man på smilbanden och kan inget annat göra än att kapitulera.

När Domus kom till stan är sevärd för alla som är det minsta intresserade av arkitektur samt även för alla som råkar bo på ställen såsom Västerås, Gävle, Kalmar osv. Intressant är den även för de frågetecken som den ställer kring allt för omvälvande framtidsvisioner.

:-)

Absolute Watchmen

DC Comics (lite tårta på tårta i det namnet) har den goda smaken att ge ut sina främsta verk i sk. Absolute-utgåvor. Dessa har stora sidor, lyxigt papper och en snygg förpackning i största allmänhet.

Nu är det här ju en blogg om film men eftersom det var filmen Watchmen som fick mig att köpa denna goding så är ett inlägg på sin plats.

Hittade tyvärr inga bilder som ger boken rättvisa men det är alltså ett tjockt fodral (med klockan, första tryckningen hade tydligen smileyn på ena sidan och klockan på den andra) som den ligger i.


Den har ett omslagspapper som när det avlägsnas visar en fuskläderpärm med klockan på. Sjukt snyggt!


Tjockt papper, rött bokmärkessnöre och efterord och konceptskisser som bonus. SÅ HÄR ska Watchmen läsas!

:-D

Watchmen - director's cut

Watchmen (2009) är en film som enligt Hollywoods normala logik inte borde finnas. Dess utformning och hur den behandlats tydliggör verkligen Hollywoods irrationella beteende på flera plan. Men mer om det senare.

Låt oss börja från början. Det är lika bra att erkänna att jag aldrig har läst Alan Moore och Dave Gibbons Watchmen, denna av många betraktad som den bästa ”serietidning” som någonsin författats. Ibland har man logiska luckor och ibland har man luckor som kanske inte är konstiga men ändå pinsamma. I fallet med Watchmen och mig är det mest obegripligt. ”Det har inte blivit av” är bland de värsta påståenden jag vet eftersom det utgår från att ”varför” kan ersättas med ”att”, vilket det inte kan. Så jag ska inte säga det. Däremot kan jag i detta fall inte förklara detta ”varför”? Varför har jag aldrig slagit till när jag stått och tummat på den i butik vid flera tillfällen? Eller beställt den då den ju står på min lista över böcker som ska införskaffas? Jag vet inte.

Nu när filmen har närmat sig har jag dock gjort ett medvetet val att låta film gå före läsning och jag vet inte om jag fattat rätt beslut eller ej? Men när förhandsrapporterna började strömma in om att det här var en riktigt bra film beslutade jag mig för att inte låta min upplevelse ”förstöras” av att läsa serien innan. Jag ville helt enkelt inte försätta mig i ”bra men inte lika bra som boken”-fällan. Vilket i och för sig innebär att jag nu potentiellt har förstört läsupplevelsen, men det blir ju fel hur man än gör.

Jag vet inte om det är så begåvat att fylla en recension av en film med en massa babbel om att man inte har läst förlagan och sedan inte skriva så mycket om själva filmen. Men det är precis vad jag tänker göra! Jag är nämligen helt knockad av alla intryck som denna mastodont till film bjöd på! Jag måste fundera, få tid att sortera tankarna och antagligen se om den innan jag mer exakt kan förmedla vad jag tycker och varför.

Men jag kan nämna att det är väldigt komplext, snyggt, tänkvärt, coolt, och... väldigt bra! Atomkrig, en alternativ värld, frågan om vad som är moraliskt rätt när det gäller att rädda mänskligheten från sig själv, blod och våld, kärlek och sex, astronomi och fysik, politik och slutligen en rätt mänsklig titt på hur tillvaron för en maskerad superhjälte/vigilant skulle kunna gestalta sig, på riktigt. Det är svårt att ens ge en beskrivning av vad den här filmen egentligen är. Nu för tiden görs ju faktiskt bra superhjältefilmer men i jämförelse med exempelvis The Dark Knight är Watchmen betydlig mer konstig och i brist på bättre ord... konstnärlig. Eller flummig som säkert många skulle tycka. Oundvikligen påminner den stilistiskt om Zach Snyders förra film 300 men om det var en bagatell som mest vill se cool ut (vilket den gör!) är Watchmen så mycket mer.

Charmen ligger för mig förutom i frågorna den väcker i kombinationen av det pretentiösa, flummiga, och det barnförbjudna med det grova våldet och sexet. Att någon har lyckats få till en sådan film. Det är här vi närmar oss det jag skrev i början om att Watchmen är en film som egentligen inte borde finnas. Logiken säger nämligen att man inte gör seriösa superhjältefilmer som får den ”barnförbjudna” klassningen R. Så hur kommer det då sig att studion gick med på detta? Gav dom efter för den konstnärliga friheten? Knappast. Antagligen handlar det om det som brukar hända när ett fenomen blir en hit: Filmbolagen tappar omdömet. Den fenomenala framgången med The Dark Knight fick alla att börja prata om att dom måste göra ”mörka superhjältefilmer”. Watchmen som var på gång verkade vara just mörk och studion nöjde sig med att konstatera detta och såg framför sig en stor automatisk succé... som uteblev.

Watchmen betraktas nu som en flopp vilket är både förutsägbart och helt bisarrt. Förutsägbart eftersom det fattar väl vem som helst att en så udda film inte skulle kunna komma i närheten av de stora hitarna. Å andra sidan, den har redan spelat in sin budget, gått plus med miljontals kronor och kommer att bringa in enorma pengar i åratal. Det här är nämligen den sortens film. Så varför betraktas det hela som en flopp? Tänk att det ska krävas att bolag ska missförstå sina egna principer bara för att något så här bra ska få finnas. Det känns rätt dystert.

Den här floppstämpeln verkar också ha inneburit att när Watchmen nu ges ut på DVD och Blu-ray så tar man inte ens släppet på allvar, i alla fall inte på den europeiska marknaden. I USA släpps den dels som en standardutgåva på nätta 2 h 40 min och dels på en director’s cut på en dryga tre timmar. Men Europa begåvas endast med den förstnämnda. Jag blir nästan provocerad av dumheten. Ok för att detta med extramaterial av olika anledningar kan skilja sig åt mellan kontinenterna. Men varför inte släppa den förlängda utgåvan i Europa? Det är nu, på post-bio marknaden, som Watchmen kan och kommer att dra in pengar. Men det är nästan som om dom inte vill förstå detta, dumheten når verkligen rekordnivåer. Släpp av den här kalibern brukar nu för tiden dessutom ske mer eller mindre parallellt i världen men återigen har man missat att Watchmen ska behandlas som ett grovkalibrigt släpp. Vilket fått till följd att jag redan har hunnit beta av den nordamerikanska utgåvan som släpptes för flera veckor sedan samtidigt som Sverige ser fram emot ett släpp av filmen... imorn.

Tack och lov är filmen regionsfri så jag köpte en kanadensisk importutgåva av den förlängda versionen (lite billigare, men med lite fransk text på framsidan, hittade dock ingen bild). Just min utgåva är förpackad i ett 3-D omslag i papp, onödigt men snyggt! Är inte hundra på själva motivet dock. Bildkvaliteten på filmen är fantastisk, som sig bör och ljudet är spektakulärt om än lite väl krämigt i actionsekvenserna. Filmen kan ses i något slags interaktivt läge med ”focus points” men tyvärr klarar min gamla Blu-ray spelare inte av att hantera den funktionen. Dock kan jag se avsnitten var för sig. Skiva nummer två innehåller tre dokumentärer som tyvärr inte lever upp till filmens klass. Förutom den som handlar om riktiga vigilanter. Den sista skivan innehåller en sån där ”digital copy” som jag aldrig hajat vad de ska vara bra för? Jag föredrar nämligen inte att se filmen lågupplöst på min dator framför högupplöst på min plasma...

För övrigt kan jag nämna att det till jul kommer en 5-disc super-duper utgåva av filmen med Tales of the black freighter invävd som kommer att landa på en sådär 3 h 40 min. Med nytt bonusmaterial och hela baletten. Faktum är att jag inte känner mig lurad utan ser fram emot det kalaset!

Watchmen är ett underverk som jag vet att jag om några år kommer börja kalla för ”klassiker”. Det vill inte säga lite!

:-D

The Silence of the Lambs

Finns något nytt att säga när det gäller en film som När lammen tystnar (The silence of the lambs) (1991)? Tror inte det. Det är svårt att förhålla sig till filmer som är så klassiska, som är en integrerad del av populärkulturen i stort. Jag menar, alla har ju sett filmen redan, säkert flera gånger. Ska jag verkligen berätta om Anthony Hopkins gestaltning av Hannibal Lecter. Nä, just det.

Filmen är den bästa i serien även om jag är lite svag även för Hannibal (den vidriga Hannibal rising och den udda Manhunter räknar jag inte som en del av serien). Hos mig har När lammen tystnar status som något av en favorit från tonåren men som ändå inte är en av mina absoluta favoritfilmer. Däremot vill jag lyfta fram den som väldigt viktig för mig. Att se den var en omtumlande upplevelse inte bara för spänningen utan framförallt för att det var en film som fick mig att öppna ögonen för hur otroligt smutsig och eländig den här världen kan vara. Givetvis var det inte den första skräckfilm jag såg men den här lyckades så väl förmedla en känsla av att det här riktigt, riktigt sjuka som den visar upp faktiskt är en sann bild av verkligheten såsom den kan gestalta sig. Det kändes så i alla fall och det var en omvälvande känsla.

Bildkvaliteten på denna Blu-ray är ok, men inte mer. Detaljrikedomen är inte på topp och tyvärr har den problem med en grönaktig ton som dyker upp i ansikten i vissa fall. Att jag satsade på denna amerikanska import istället för den nordiska beror på att den sistnämnda irriterande och obegripligt nog saknar extramaterial. På den här ingår till att börja med ett pip-spår med korta intervjuer och faktarutor som poppar upp under filmen. Intressant men ibland går det på tok för lång tid utan aktivitet. Dessutom ingår en radda dokumentärer av varierande ålder och längd. Snyggt stilrent omslag dessutom!

En av 90-talets bättre och mer klassiska filmer, med bra extramaterial, i Blu-ray. Känns given.

:-D

Motstånd

Motstånd (Defiance) (2008) är en andravärldskrigs-film som handlar om judiska vitryska partisaner. Huvudrollen spelas av Daniel Craig vilket innebär att språket är engelska (dock talas faktiskt även ryska). Historien om hur ett antal judar till en början gömmer sig i skogen och sedan övergår i aktivt motstånd mot de tyska inkräktarna samt lakejerna i den lokala polismakten är tydligen sann då filmen behandlar verkliga personer och händelser. Vilket blir tydligt exempelvis när det gäller Craigs karaktär Tuvia Bielski. För verkliga historiska personer som i efterhand utnämnts till hjältar var ofta lite mer beslutsamma och hänsynslösa än vad man vill i efterhand vill minnas. Kanske för att det ofta är just sådana egenskaper som man når framgång med i extrema situationer? Därför får man se Tuvia skjuta ihjäl en man som roffat åt sig mer mat än dom andra för att statuera ett exempel. Det moraliska i det kan ju diskuteras men min poäng är mest att det är en rätt ovanlig handling att utföras av filmens hjälte.

Skildringen av hur en partisanrörelse byggs upp är fascinerande. Men samtidigt kämpar filmen med att få en att engagera sig i vad som händer. Jag vet inte om det är filmens eller mitt fel att den misslyckas med det men resultatet blir att den för ofta känns som en transportsträcka. Slutet är dessutom väldigt tramsigt. (Brukar lista stridsvagnar i andravärldskrigs-filmer så jag kilar in att en Panzer Mk. III figurerar.) Men även om Motstånd lider av några brister är det inte en dålig film, den är bara lite ojämn.

Bildkvaliteten är väldigt bra med mycket snygga skogsvyer. Extramaterialet består av ett antal dokumentärer som behandlar både filmen och de verkliga personerna den baserar sig på. Det ingår även ett kommentarspår som jag inte hann med.

Motstånd är en lite ojämn film som absolut är värd att se om man är besatt av andra världskriget men som man annars klarar sig utan.

:-I