The Usual Suspects

The Usual Suspects (1995) är ju en utmärkt film vilket jag redan skrivit om. Men det inlägget har ju ett antal år på nacken så det var kanske läge att se om filmen? I Blu-ray?

Men inga nyheter för The Usual Suspects är (som sagt) fortfarande utmärkt! Dock lite trist att det inte medföljer något extramaterial samt även trist att bildskärpan något vidare på denna Blu-ray.

:-)

E.T. the Extra Terrestrial

Jag har investerat i Steven Spielberg - Director's Collection, en box med åtta filmer regisserade av Spielberg. Precis som med Hitchcock – The Masterpiece Collection kommer jag inte att recensera hela boxen på ett bräde utan recensera filmerna var för sig. Normalt brukar jag recensera en hel box i ett inlägg men när det gäller som här mer omfattande boxarna gör jag av praktiska skäl ett undantag och delar upp den i flera inlägg. Min plan är att se filmerna i denna box i kronologisk ordning.

Jag var några år för fenomenet E.T. (eller rättare sagt E.T. the Extra Terrestrial, som ju är filmens titel) (1982). Istället såg jag filmen när jag var några år för gammal för att fantisera om att det dyker upp en rymdvarelse som blir ens bästa kompis. Barnperspektivet dominerar verkligen i E.T. och då jag inte såg den i rätt ålder har den inte det nostalgiska värdet för mig som vuxen. Det är helt enkelt svårt (för mig) att riktigt ta filmen på allvar även om jag är fullt medveten om dess status som klassiker.

För några år sen förvandlades ju Spielberg för ett ögonblick till revisionisten George Lucas och ”förbättrade” E.T. med dataanimerade effekter och trollade bort några skjutvapen och vad det nu var. Till skillnad från Lucas så verkar han (eller filmbolaget?) ha tänkt ett extra varv så filmen som ingår i boxen är originalet. Extramaterialet är på över tre timmar vilket alltid är en trevlig bonus. (För övrigt har jag E.T. även i en s.k. Aniversary edition vars innehåll är exakt samma som på skivan i boxen (förutom att det även medföljer en sån där extra skiva med en s.k. digital copy).)

:-I

För övrigt var det här inlägg nummer 1 100 på bloggen. Nummer 1 000 känns mer intressant

Star Wars – Rogue One – The Ultimate Visual Guide

Boken Star Wars – Rogue One – The Ultimate Visual Guide (2016) är en bok som illustrerar vapen, utrustning, fordon etc. från Rogue One - A Star Wars Story. Boken är lite mer omfattande av vad såna här böcker brukar vara. Som vanligt är upplägget lite barnsligt och beskrivningarna av utrustningsdetaljer känns ofta överflödiga. Fotona med alla detaljer är själva behållningen och där finns inget att klaga på.

:-I

Star Wars – The Force Awakens (3D) - Collector's edition

När Star Wars – The Force Awakens (2015) dök upp på Blu-ray i våras konstaterade jag att det nog kommer ytterligare en utgåva, med filmen i 3D samt mer omfattande extramaterial. Den utgåvan har nu landat.

Vad gäller filmen i 3D har jag inte så mycket att tillägga då jag inte gillar att se film i 3D. Det intressanta är istället extramaterialet som består av allt som följde med förra utgåvan samt ytterligare dokumentärer på cirka 40 minuter och ytterligare några bortklippta scener. Samt ett kommentarspår med J.J. Abrams. Just det sistnämnda är den här utgåvans höjdpunkt, det är ett riktigt bra kommentarspår! Annars hade man ju önskat sig ännu mer extramaterial. Omslaget är tjockt och trevligt med en 3D effekt på motivet. Dock är själva bilden i sig rätt trist kan jag tycka.

:-)

1941

Jag har investerat i Steven Spielberg - Director's Collection, en box med åtta filmer regisserade av Spielberg. Precis som med Hitchcock – The Masterpiece Collection kommer jag inte att recensera hela boxen på ett bräde utan recensera filmerna var för sig. Normalt brukar jag recensera en hel box i ett inlägg men när det gäller som här mer omfattande boxarna gör jag av praktiska skäl ett undantag och delar upp den i flera inlägg. Min plan är att se filmerna i denna box i kronologisk ordning.

Jag såg och skrev om 1941 (1979) på DVD för några år sedan. Eftersom jag inte gillar filmen har jag inte lagt energi på att se om den på Blu-ray men trots det bockar jag av den. I boxen medföljer både originalversionen samt ”extended version” som på DVD kallades ”director’s cut”. Den senare hade bedrövlig bildkvalitet på DVD så att få den i HD är ett större lyft än vad det är för originalversionen. Extramaterialet är för övrigt detsamma som på DVD.

:-=

Jaws

Jag har investerat i Steven Spielberg - Director's Collection, en box med åtta filmer regisserade av Spielberg. Precis som med Hitchcock – The Masterpiece Collection kommer jag inte att recensera hela boxen på ett bräde utan recensera filmerna var för sig. Normalt brukar jag recensera en hel box i ett inlägg men när det gäller som här mer omfattande boxarna gör jag av praktiska skäl ett undantag och delar upp den i flera inlägg. Min plan är att se filmerna i denna box i kronologisk ordning.

Har inte så mycket att tillägga till det jag redan skrivit om Jaws (1975). Fantastisk film och den här utgåvan har samma extramaterial som varianten i plåtlåda som jag redan äger.

:-D

The Constant Gardener

The Constant Gardener? Från 2005 på DVD, nu? Varför? Tja… för att ibland tanker jag och Frugan att vi ska se en film och så kompromissas det fram och tillbaka och till slut står man där med ett lite udda och oväntat val. Egentligen inget fel med det, bara lite… udda.

John le Carré, diplomatthriller, Kenya, mord, läkemedelsindustrin. Det hela är en habil thriller, inte så bra som betygen på omslaget gör gällande utan lite sådär lagom spännande och engagerande.

Extramaterialet på denna DVD består av några korta dokumentärer på ca: 30 minuter som man absolut kan klara sig utan.

:-I

Game of Thrones – The Complete Sixth Season

Även om jag gillade den femte säsongen av Game of Thrones konstaterade jag att serien tappat ett snäpp. Den sjätte säsongen (från 2016) ligger kvar på den nivån dvs. den tillhör inte de bästa säsongerna men det är ändå väldigt bra. Att hålla en så hög kvalitet över så många säsonger är ett gott betyg i sig. Men än mer imponerande är att flera intriger har pågått genom så många säsonger samtidigt som spänningen fortfarande hålls uppe! Men jag har förstått att det nu snart är dags att knyta ihop säcken, vilket samtidigt känns både spännande och lite vemodigt.

Bonusmaterialet består av inte mindre än 13 (!) kommentarspår (som jag inte har lyssnat på) samt några dokumentärer på ca: en och en halv timme. För övrigt är omslaget snyggare än vad som framgår av bilden, det är nämligen i 3D (en sån där så kallad "lenticular edition").

:-)

The Witch

Styrkan med The Witch är storyns enkelhet: En familj nybyggare dagens USA kämpar på för att få till ett litet jordbruk mitt ute i ingenstans. I den närbelägna skogen bor det dock en häxa som gör livet surt för dom. Mer komplicerat än så behöver det inte vara och det hela blir inte fånigt utan tvärtom är filmen rätt obehaglig. Mer än så bjuds det dock inte på. The Witch är en rätt trevlig bagatell, varken mer eller mindre.

Tyvärr medföljer inget extramaterial vilket känns lite surt eftersom det finns sådant på den amerikanska utgåvan.

:-I

Teenage Mutant Ninja Turtles – Out of the Shadows

Hmmm… ibland blir allt bara fel. Låt mig försöka förklara hur det gick till när jag hyrde Teenage Mutant Ninja Turtles – Out of the Shadows (2016) men inte såg filmen ifråga.

Såhär: När hysterin kring Teenage Mutant Ninja Turtles svepte över världen i början av 90-talet var jag egentligen lite för gammal för att tillhöra målgruppen. (För övrigt hette dom här Teenage Mutant Hero Turtles eftersom ordet ”Ninja” i Storbritannien ansågs vara för våldsamt. Namnbytet slog igenom i flera europeiska länder, däribland Sverige. Den ursprungliga serietidningen var tydligen lite mer vuxen men det var den barnvänliga varianten som dök upp här i form av tecknad film, serietidningar och leksaker. Jag var som sagt lite för gammal men blev ändå ett fan. Jag vet att jag såg spelfilmerna Teenage Mutant Ninja Turtles (1990) samt Teenage Mutant Ninja Turtles II – The Secret of Ooze (1991) och minns jag rätt såg jag den första på VHS och den andra på bio. Filmerna gjorde inget närmare avtryck på mig. När den tredje filmen, Teenage Mutant Ninja Turtles III (1993), dök upp hade jag gått vidare för länge sen. (Noterar nu att det dessutom tydligen kom en film 2007 med titeln TMNT.

Vi spolar fram tio år och jag noterar att det går att hyra en film med titeln Teenage Mutant Ninja Turtles – Out of the Shadows och tänker att den här är nog inte något vidare men den kan väl bjuda på lite nostalgi om inte annat. Denna tanke är galen ur två aspekter. För det första är filmen en uppföljare till en film från 2014 med titeln Teenage Mutant Ninja Turtles, en film som jag har missat. För det andra räcker det med fem minuter för att konstatera att jag inte på något vis tillhör målgruppen. Såhär i efterhand har jag fortfarande lite svårt att förstå hur jag egentligen tänkte?

X-Men Apocalypse

Var inte jätteimponerad över X-Men – Days of Future Past, men tyckte att den trots allt var rätt ok. Uppföljaren, X-Men Apocalypse (2016) är dock… rätt seg. Scenerna som utspelas på Xavier's School for Gifted Youngsters fungerar rätt bra, framförallt äger det rum en väldigt spektakulär actionsekvens där. Men allt som har med superskurken, Apocalypse, är bara totalt oinspirerat och långtråkigt. Hur man dessutom lyckas dra ut på det hela i nästan tre och en halv timme känns ytterst onödigt. Reebooten av X-Men känns rätt onödig och det är nog dags att ta en paus nu.

Bonusmaterialet består av en timmes dokumentär samt lite övrigt smått och gott.

:-(

2016

Ännu en gång dags att summera mitt filmår. När det gäller mitt filmtittande fortsätter trenden att det blir allt färre filmer för varje år som går. 2015 skrev jag om 71 st. och under 2016 om 62 st. Att trenden går åt det hållet vågar jag påstå beror på faktumet att ha två småbarn högst påtagligt skäl tid från min ”egentid”… Hur som helst blev det 43 Blu-ray, 17 DVD och två biobesök förra året.

Mest anmärkningsvärt 2016 för DVDengar var att bloggen fyllde tio år!

Bästa nya filmer jag sett är Sauls son och The Big Short. Bästa gamla film är Tokyo Story. Bästa TV-serie jag såg är den några år gamla Human Planet och apropå TV-serier så blev jag klar med Mad Men.

Under 2016 har det där med att ha barn blivit påtagligt i och med att Dottern 1 nu är gammal nog att se film, vilket resulterade i Panda, Panda!, Surikaterna och Frost.

Annars har Star Wars spelat en rätt stor roll. Jag såg The Force Awakens på IMAX samt på Blu-ray, plöjde både en och två böcker om den samt införskaffade en liten BB-8 till Dottern 1 (och till mig...). Dessutom såg jag såklart Rogue One. Blickar jag framåt 2017 är såklart Episode VIII det jag filmmässigt ser fram emot mest!

Suicide Squad - Extended cut

Framgångarna för Marvel Cinematic Universe har fått DC Comics att dra igång en egen version: DC Extended Universe. Man smög igång med Man of Steel, följde upp med Batman vs. Superman – Dawn of Justice och nu fick vi Suicide Squad (2016).

Faktum är att trailers och annat förhandsmaterial för Suicide Squad har sett lovande ut. Inte i bemärkelsen att slutresultatet kommer bli bra utan mer att det faktiskt kan bli bra. Visst, Jokern utseende var väl ingen höjdare men å andra sidan gavs en rätt ok förklaring till varför att ser ut just så.

Det tråkiga med Suicide Squad är att den inte är hälften så cool som förhandstittarna ger anspråk på. Filmen försöker vara lite ”häftig” men känns i de lägena mest pubertal. Sen lider filmen precis som de två tidigare i sviten av att vara totalt rörig. Vad är det som gör att DC rör till det så till skillnad från Marvel? På pluskontot finns Harley Quinn som även om hon är lite småfånig även funkar ganska bra. Att Will Smith finns på rollistan brukar i sig räcka för att jag inte ska ge en film en ärlig chans och just därför känns det kul att konstatera att han faktiskt är bra i rollen som Deadshot (om än känns det som en lite konstig casting, varför har man en sådan superstjärna blott i en (nästan) biroll?). Jokern fungerar tyvärr inget vidare dock. Överlag är Suicide Squad en snyggt designad film men fylld med skavanker. Att varje superhjältefilm måste sluta med att en skurk ska nå världsherravälde genom att öppna någon slags interdimensionell portal känns dock rätt fantasilöst. Visst, det är en klassisk story för superhjältefilmer men det betyder ju inte att ALLA filmer måste handla om just det. Fokuserar jag på det som är positivt med Suicide Squad så får den ett medelbetyg, ett svagt sådant.

Extramaterialet består av dokumentärer på en timmes speltid. Det är inget fel på motivet på omslaget men det hade varit roligare med något mer udda med tanke på att det ju gjorts en hel del läckra bilder till filmen. Både bioversionen samt "extended cut" ingår, vet dock inte vad det är som skiljer?

:-I

Berlin Alexanderplatz

Berlin Alexanderplatz. Tja? Denna tyska TV-serie från 1980 visade sig vara något annat än vad jag hade förväntat mig. Så vad hade jag då förväntat mig? Inte mer än att serien har kultstatus och att dess regissör Rainer Werner Fassbinder väl är någon slags geni? Eftersom den utspelas i mellankrigstidens Berlin handlar den väl om nazismens framväxt, om angiveri och pogromer. För det finns väl inte andra berättelser att finna i denna tid?

Ja och nej. Alltså, det är lite märkligt att jag hade vissa förväntningar när jag i själva verket var noll påläst om denna märkliga berättelse. Alltså, nazismens framväxt finns där, men bara antydd i marginalen, bara i några få avsnitt. Det känns lite snyggt och befriande faktiskt. Just att det går att berätta andra historier från denna epok.

Berlin Alexanderplatz är en roman av Alfred Döblin som publicerades 1929. TV-serien sträcker sig över 13 avsnitt samt ett fjortonde som är en slags drömsk epilog som om jag förstått saken rätt är författad av Fassbinder. Berättelsen börjar med att den småkriminelle Franz Bieberkopf släpps ur fängelse och sen får man följa hans liv och leverne, hans kamp för att tjäna sitt uppehälle utan att falla tillbaka på brottets bana. Det låter möjligen inte så väldigt spännande och bitvis är det inte det heller utan rätt segt. Men det finns något oemotståndligt med den sävlige men godmodige Bieberkopf, men kan inte låta bli att fundera på hur det ska gå för honom. Berättarstilen är knepig att återge eftersom det är så udda. Ibland är det väldigt suggestivt, ibland är det överdrivet teatralt och ibland naturtroget skådespeleri. Det här märkliga i kombination med den repetitiva musiken gör att Berlin Alexanderplatz mer känns som en förnimmelse. Om en viss tid och plats. Det är oerhört svårt att beskriva och bitvis är berättelsen som sagt seg, men ändå. Mycket udda.

För övrigt är Berlin Alexanderplatz inte bara en TV-serie utan även en biofilm. Den är filmad i 16 mm och i USA gick den 1983 upp på bio. Totalt 15 och en halv timme lång.

Den snygga men avskalade DVD-boxen innehåller sex skivor i såna där smala DVD-fodral. Serien ligger på skiva 1-5 och den sjätte innehåller extramaterial som består av dokumentärer på totalt ca: två och en halv timme. Mycket fokus ligger på restaureringen av filmen som gjordes inte detta släpp. Negativen var väldigt illa åtgångna och det innebär att bildkvaliteten trots restaurering är ytterst ojämn.

:-)