Game of Thrones - The Complete Fourth Season

Tredje säsongen var Game of Thrones var fantastiskt bra! Den fjärde säsongen, från 2014, lever inte riktigt upp till samma nivå. Men den gör det nästan. Kvaliteten har inte tagit samma utvecklingssprång som mellan tidigare säsonger, men det gör inte så mycket. Det känns som att dom har kommit fram vilken nivå som det ska ligga på. Det hela är oerhört underhållande och det är en bra balans mellan nya karaktärer som dyker upp samt gamla som man tar livet av. Just det håller så att säga liv i serien. Skådespeleriet och dialogen är fantastiskt bra och fantasyelementen hålls nere på exakt rätt nivå. Jag känner stor tacksamhet för att den här serien finns och ser givetvis enormt mycket fram emot nästa.

Jag tror att det ingår inte mindre än åtta kommentarspår, men jag har dock inte lyssnat på något. Dessutom ingår lite övrigt extramaterial på ungefär en timme. Mest underhållande är ett rundabordssamtal mellan sex olika skådespelare vars karaktärer inte överlevde denna fjärde säsong.

:-D

Fury

En av mina käpphästar är att det finns så manga krigsfilmer där fokus ligger på flygplan eller båtar men i princip inga där en stridsvagn står i centrum. I Fury (2014) får jag dock precis vad jag efterfrågat: En film där man får följa en stridsvagnsbesättning och deras stridsvagn (en Sherman M4A3E8). Det positiva är att jag aldrig har sett en film där stridsvagnen och stridsvagnsstrid står i centrum som de gör i Fury. Över huvud taget har man lagt ner mycket tid på att detaljer ska bli rätt. Dessutom har man fått tag på en äkta, fungerande, Tiger I som används i en scen. Fury har verkligen potentialen att vara exakt det jag vill ha. Dessutom är det uppfriskande med amerikansk film som utspelas under andra världskriget där huvudpersonerna inte är så nobla utan visar upp en mängd dåliga sidor.

Men… Slutscenen förstör allt som byggts upp fram till dess. Det är en lång och poänglös scen där allt vad realism heter totalt kastats bort. Det är obegripligt och oerhört sorgligt. Just för att potentialen fanns där. Jag begriper inte hur det kunde gå så snett? Hur kan man lägga så oerhört mycket energi på att göra allt rätt och hyfsat realistiskt bara för att avsluta med något så dåligt? En krigsfilm behöver inte vara realistisk för att vara bra, det finns ju olika undergenrer inom krigsfilm. Och även i en realistisk film kan jag acceptera att man jämkar lite för att få ihop en berättelse. Men slutet på Fury, givet att det är en hyfsat realistisk krigsfilm är som sagt som ett skämt.

Det medföljer lite extramaterial på en timme men jag blir mest arg när jag hör hur dom har resonerat. Omslagsbilden är förvisso läcker men det hade kanske varit mer passande med en bild på en stridsvagn än en på Brad Pitt?

:-I

Walk the Line - 2 disc extended cut

Biografiska filmer som börjar med att personen ifråga föds och slutar med hens död blir sällan lyckade. Det är helt enkelt svårt att klämma in ett helt händelserikt liv på några timmar. Walk the Line (2005) utspelas förvisso under ett antal år under Johnny Cash karriär samtidigt som den begränsad. Den begränsningen är väldigt lyckad. Det rör sig inte bara om en tidsmässig begränsning utan även att fokus ligger på hans relation med June Carter.

Biografin blir ibland lite klyschig men i det stora hela fungerar det bra. Musiken är ju fantastiskt bra men det är skådespelarnas närvaro som gör att man ibland glömmer att det handlar om en spelfilm. Samspelet mellan Joaquin Phoenix och Reese Witherspoon är sällsynt lyckat och framförallt Witherspoon är helt enastående. Walk the Line är helt enkelt en av de bättre musikbiografier som gjorts.

Det medföljer ett gäng dokumentärer samt ett kommentarspår med regissören. Framförallt kommentarspåret är intressant att lyssna på.

:-)

Gone Girl

Det kan vara så att Gone Girl (2014) är David Finchers sämsta film. Sannolikt är Panic Room sämre, men jag skulle behöva se om den. Gone Girl är förresten inte en dålig film utan det här beror på Finchers normalt höga nivå. Gone Girl är en ordinär film. Styrkan ligger i skådespeleriet, stämningen samt att berättelsen är oförutsägbar. Svagheten är att historien helt enkelt inte är så himla spännande vilket verkligen gör det onödigt att bre ut den på nästan två och en halv timme. Varför Gone Girl ha blivit så hajpad är obegripligt? Det rör sig som sagt om en oförutsägbar thriller. Inte så mycket mer.

Extramaterialet består av ett kommentarspår med Fincher. Som i vanlig ordning har mycket att säga. Rekommenderas! Största styrkan med den här utgåvan är dock förpackningen i papp som är riktigt snygg. Som vanlig med Finchers filmer så verkar man satsa på att förpackningen ska sticka ut.

:-I

The Sting

The Sting, i Sverige mer känd som Blåsningen, vann en Oscar för bästa film från 1973. Förvisso är The Sting väldigt bra, men den är faktiskt inte bättre än The Exorcist som komma samma år. Nåväl, ur underhållningssynpunkt är The Sting fantastiskt bra! Det är ren och skär underhållning på det där bra viset. Berättelsen om avancerade bedrägerier under 20-talet berättas på ett lätt men ändå smart sätt. Lättsamt är sällan ett positivt omdöme om man med det menar en film som inte riktigt tar sin publik på allvar. Det gör dock The Sting. Manuset är oerhört raffinerat, rekvisitan är välgjord och framförallt är skådespelarinsatserna riktigt bra.

Det medföljer en halvintressant dokumentär på ungefär en timme. Älskar omslaget!

:-)

Hannibal

Det verkar inte som att så manga har så mycket till övers för uppföljaren till den mästerliga The Silence of the Lambs. För mig är dock Hannibal (2001) något av en personlig favorit. Faktum är att efter att jag såg filmen för första gången blev jag så fascinerad av skildringen av Florens att jag föreslog (och fick igenom) att vår förestående bröllopsresa skulle gå dit. Det var dessutom en av de första filmer jag köpte på DVD, en dyr dubbeldisc med massa extramaterial som jag noggrant plöjde.

För att uppskatta Hannibal måste man förstå att det inte är en ny The Silence of the Lambs utan något helt annat. Förvisso står relationen mellan Hannibal Lecter och Clarice Starling i centrum men i övrigt är Hannibal en film på en helt annan skala. Även om det är svårt måste man dessutom försöka tänka bort Judie Foster som Starling och acceptera Julianne Moore, som faktiskt inte alls är dålig utan det är bara det att hon helt enkelt inte är Judie Foster. Som film betraktat tycker jag ändå att The Silence of the Lambs är överlägsen, men Hannibal är fortfarande riktigt bra. På sitt sätt.

Filmen lyckas verkligen skildra en mörk och historisk sida av Florens som talar så mycket till min fantasi att jag som sagt såg till att åka dit. Jag fascineras hur det vackra med staden och operascenen kontrasterar till att det mörka. Den svårt vanställde Mason Verger och vildsvinen ger filmen en obehaglig och lite överdriven känsla som är svår att värja sig emot. Dessutom är både Lecters och Starlings individuella resor intressanta. Även om filmen har många mörka och fula sidor är den faktiskt väldigt vackert filmad. Sen kan man såklart invända att slutscenen (middagen) går över gränsen vilket den faktiskt gör. Men ibland är det okej att gå över gränsen.

Tyvärr tycker jag inte att bildkvaliteten på denna Blu-ray är sådär bra som man hade hoppats att det skulle vara. Extramaterialet är bra men det som är tråkigt är att det är samma material som på den där special edition DVD:n jag köpte för tolv år sedan. Ridley Scott gör, som vanligt, ett mycket intressant kommentarspår. Dessutom ingår en längre dokumentär samt lite andra småsaker.

:-)