The Imitation Game

Ser man en dokumentär eller läser en bok om andra halvan av andra världskriget kommer det förr eller senare en mening om att den tyska Enigma-koden var knäckt av gänget på Bletchley Park. Exakt vad det var för gäng och vad dom gjorde har jag dock aldrig fördjupat mig i. Eftersom The Imitation Game (2014) handlar om det och eftersom den fått bra kritik såg jag fram emot den.

Storyn i sig är oerhört intressant men The Imitation Game faller platt när det gäller utförandet. Av någon anledning spelar alla över. Av någon anledning görs det lustiga miner och av någon anledning är det någon slags fjantig musik som får filmen att kännas om en komedi. Inte en enda gång får jag känslan av att det som händer är på riktigt, den där känslan när man glömmer bort att det är spelfilm och inlevelsen är totalt. Tvärtom sitter jag och irriterar mig på att det framstår som ”komedin om gänget på Bletchley Park”.

Det ingår inget extramaterial.

Jag blev så irriterad The Imitation Game att jag omedelbart gav bort den. Visst, många filmer är oändligt mycket sämre, men den här är irriterande och ska ta upp plats i min samling.

:-(

This is England

Då har jag sett om This is England (2006). Jag vidhåller det jag sa efter att ha sett den på bio. Det är ingen mästerlig film utan mer ett nedslag i en viss tid och kultur.

Skiva nummer två på denna dubbel-DVD innehåller rätt mycket extramaterial. Dels intervjuer och dels sånt som filmats bakom scenerna. Den förstnämnda kategorin är inte så intressant och den sistnämnda går det knappt att se. Det är otextat, uselt ljud och ointressant i största allmänhet.

:-)

Saints and Soldiers

Nu ska vi se här. 2003 kom den amerikanska lågbudgetfilmen Saints and Soldiers som utspelas under den så kallade Ardenneroffensiven 1944. Jag har sett filmen och har den i min samling men jag såg den innan jag startade den här bloggen. 2012 kom så någon slags uppföljare, Saints and Soldiers 2 – Airborn Creed, som jag nyligen upptäckte i hyrhyllan. Den utspelas dock i samband med D-dagen (dvs. tidsmässigt före den första filmen) och har ingen handlingsmässig koppling till den. När jag sett den nya filmen valde jag att se om den första.


Saints and Soldiers

För att vara lågbudget ser Saints and Soldiers väldigt bra ut! Det är skärpa i bilden och man har använt sig av reenactment-entusiaster (dåligt ordval) som statister vilket innebär att alla uniformer etc. är högst genomarbetade samt historiskt korrekta. Eldstriderna är ok koreograferade. Däremot skiner det igenom att budgeten inte är hög när det gäller antalet medverkande. Man får följa en handfull amerikanska soldater som lyckas fly från en massaker och försöker ta sig tillbaka till sina egna linjer. Utförandet är det inget fel på men det blir varken särskilt spännande eller intressant.

:-I


Saints and Soldiers 2 – Airborne Creed

Saints and Soldiers 2 – Airborne Creed är som sagt en uppföljare som utspelas före den första filmen, en prequel helt enkelt. Som dock helt saknar kopplingar till den tidigare filmen. Upplägget är tämligen fantasilöst: Man får följa ett antal fallskärmsjägare som kommer vilse på D-dagen och hur dom yrar runt bakom fiendens linje. Det finns hur många berättelser som helst som kan utspela sig under andra världskriget. Men i och med Saving Private Ryan känns det som att samma historia måste berättas om och om igen. I den här filmen är likheterna dock pinsamt stora. Dom slår ut en Panzer III, det uppstår ett knivslagsmål osv. Bitar som dock inte är snodda är att det dyker upp lite franska motståndskämpar. Givetvis har en manlige basker och tjejen är oväntat snygg. Det är klyschigt på det där dåliga viset.

:-(

Hobbit – Femhäraslaget

I och med The Hobbit – The Battle of the Five Armies (2014) är härmed The Hobbit-trilogin slut. Det tackar vi för. Jag har inte så mycket att tillägga utöver vad jag skrev om The Hobbit – The Desolation of Smaug. Den här sista filmen håller ungefär samma kvalitet och dras med ungefär samma problem. (Måste jag välja är nog den här något lite bättre än den förra.)

En skillnad är att det är mindre springa omkring och skrika och mer regelrätt fältslag vilket är ett steg i rätt riktning. Å andra sidan är det den film där utomhusmiljöerna mest ut som ett TV-spel eller snarare Photoshop av de tre. Vad hände här? Att originaltrilogin hade sådan känsla berodde delvis på hur man lyckades använda sig av Nya Zeelands fantastiska landskap. Här är det allt som oftast Photoshop-disighet. Sen skulle jag kunna klaga på scenen där Legolas förvandlas till Super Mario. Det tråkiga är dock att jag inte orkar bry mig.

Den stora frågan är vad Peter Jackson kommer göra härnäst? Eller snarare hur han kommer göra det han gör härnäst? Rannsakning eller fortsatt urspårning?

Extramaterialet på hyrutgåvan består av en sex minuter lång infomercial om Nya Zeeland. Gräslig omslagsbild för övrigt.

:-(

Interstellar

Interstellar (2014) är eventuellt Christopher Nolans bästa film! Det vill inte säga lite. Antagligen föredrar jag nog trots allt Inception och de två första Batman-filmerna, men ändå. Jag är svag för sci-fi men problemet är ofta att det är något som saknas när det gäller filmer i den genren. Omvänt gäller dock att när det väl kommer en sci-fi som man riktigt kan leva sig in i så är det relativt oslagbart. Interstellar är en sådan film. Främst är det en fenomenalt gjord sci-fi. Den är sådär lagom trovärdig för att man ska kunna leva sig in i handlingen. Dessutom är det en fruktansvärt vacker film med välgjorda men ändå balanserade världar som är precis lagom balanserade och som inte känns som TV-spel. Detsamma gäller den teknik som används såsom rymddräkter och rymdskepp etc. En anledning till det är att Nolan använt stora resurser för att använda praktiska effekter och bara använder dataanimationer när det finns skäl.

Men för att detta ska bli angeläget krävs roller och relationer som man kan leva in i, som gör att det känns som att saker och ting verkligen står på spel. Även här levererar Interstellar. Slutligen är det en film som på allvar försöker illustrerar det här med tidsresor, svarta hål, det krökta rummet etc. Saker som jag är superfascinerad av men där man normalt är förpassad till att läsa om dom rent teoretiskt. Interstellar inkorporerar sådana fenomen i handlingen i en välgjord spelfilm och resultatet är helt makalöst! Visst, vissa repliker är uppenbart skriva för att publiken ska hänga med vilket lyser igenom. Men eftersom filmen tar fysiken på allvar blir det inget direkt problem. För övrigt är musiken ytterst välkomponerad och stämningsfull.

Utgåvan innehåller dessutom flera timmar kvalitativt extramaterial. Dokumentärer. Mitt favoritavsnitt är nog när dom berättar om den teoretiska fysiker som dom knutit till projektet som faktagranskare. Om hur han hela sitt liv samlat data om svarta hål etc. Och att hur det svarta hålet som ”syns” i filmen inte är designat av en person utan är effekten av de data som forskaren samlat på sig och som sen matats in i simulatorer. Extra kul blir det eftersom forskaren själv aldrig haft tillgång till den typen av datakraft så det här var första gången han fick se den typen av representationer. Sånt värmer.

:-D

Gentlemen

Så var det detta med film som är baserade på böcker. Eftersom man generellt blir besviken på filmen om man läst boken så är min generella slutsats att det är bättre att först se filmen och sen läsa boken. Då får man storyn först och sen får man den i en utförligare form i boken. Istället för att sitta och sura över allt som strukits. Hur som helst har jag inte läst Gentlemen så det var inget dilemma just här. Dilemmat består snarare i att Gentlemen tillhör de där hyllade verken som jag tänker att jag borde läsa, men som jag aldrig kommit mig för. En bidragande orsak är att det ofta är problematiskt med generationsromaner. Om du inte var på plats där och då kommer du aldrig kunna få samma läsupplevelse, oavsett hur mycket du än tycker om det du läser.

Nu har Gentlemen (2014) så filmats och förhandsrapporterna gjorde mig väldigt sugen. Och saken är att det rör sig om en oerhört välgjord film. Återskapandet av 80-talets Stockholm är en visuell fullträff. Eftersom jag är uppväxt i just 80-talets Stockholm gör det mig väldigt svag för sådana skildringar, framförallt när dom är så här välgjorda. Lägg till det bra skådespelare, ganska mycket vardag, ännu mer dekadens och lyx och dessutom en skattjakt! Plus att det är kryddat med filmklichéer så som en äkta femme fatale. Det låter som en mix av saker som verkligen ska tilltala mig. Vilket det gör, det är en bra film. Men det är inte en felfri film. Det stora problemet är nog det vanliga, man har velat pressa in för mycket vilket gör vissa delar för fragmentariska. Det är lite svårt att hänga med vilka vissa rollfigurer är eller att riktigt förstå deras motivation. Gentlemen är dock så välgjord och underhållande att jag lätt kan tänka mig att se om den, ganska snart.

Tyvärr ingår inget extramaterial på denna Blu-ray.

:-)