Mulholland Drive - special ed.

Jag älskar Mulholland drive! En märklig film av David Lynch, vilket i sig innebär att det är lite onödigt att påpeka att den är ”märklig” såklart. Känslan, atmosfären, det obegripliga, det absurda, humorn, Naomi Watts, castingen, musiken, atmosfären igen! Det är inte en perfekt film, men den är väldigt underhållande och tål att ses om och om igen! Men tyvärr har Mulholland drive inte behandlats med värdighet vad gäller DVD. Jag har den skandinaviska utgåvan sen tidigare, med några korta intervjuer och en sån där vidrig oredigerad ”behind the scenes” som bonus. Inte så kul. Just därför blev jag väldigt nöjd när jag noterade att en brittisk 2-disc specialare var på gång och jag beställde direkt!

Men jag vet inte vad jag ska tycka? Om man börjar med förpackningen känns det bra. Den är inkapslad i ett genomskinligt plasthölje med Naomi Watts ansikte tryckt på och när man tar bort det avslöjar sig ett kartongomslag med Laura Harrings (brunetten) ansikte mot en mörkblå bakgrund. Snyggt! Men roligare än så blir det knappt. Själva filmen verkar inte hålla högre kvalitet än den förra utgåvan och dessutom finns några irriterande skillnader. Å ena sidan inte kan hoppa mellan ”kapitlen” här vilket man kan på den förra, men å andra sidan finns en kaptielmeny vilket saknades förut. Fast jag vet inte vad den gör för nytta här? Tydligen avskyr Lynch kapitel på DVD men har här gjort ett undantag. Men vad han har gjort är en märklig meny där man ska klicka på olika föremål och så får man räkna ut vilken scen i filmen de korresponderar med. Roligare i teorin än i praktiken. Den andra skillnaden är att den gamla utgåvan har DTS-ljud vilket den nya specialutgåvan saknar! Fattigt. Vad gäller extramaterialet innehåller den nya utgåvan det som den gamla innehöll plus en intervju med klipparen, en med kompositören (som för övrigt spelar den espressospottande mannen) samt ett inslag från Cannes. Klart att det är roligare med mer, men att återanvända gammalt material som inte var bra från första början känns inte kul. Utöver det finns en trailer för filmen samt en för Lynch nya film Inland Empire som nu går på bio. Sista bonus är ett litet häfte med utdrag ur en bok om Lynch som tydligen ännu inte har släppts.

Så jag vet inte, det här var inte den utgåvan jag hoppades på alls. Dessutom är det extra irriterande när den nya ”specialutgåvan” på vissa punkter är sämre än föregångaren. Men filmen är det inget fel på!

:-I

Collateral

Det verkar vila en förbannelse över mina Michael Mann inköp. Senaste gången det gick åt skogen var med Heat. Nu var det dags för samma sak med Collateral: Jag har noterat att jag ska skaffa dubbeldisc-utgåvan men beställer enkeldisc i alla fall. Helt otroligt. Måste bli bättre på att hålla huvudet kallt även om klockan börjar närma sig 16:00 på eftermiddagen vilket är det magiska klockslaget för att få sin beställning levererad redan nästa dag från Discshop. Men nu har jag ju ännu en julklapp...

Tänkte säga något om att jag hyrde Collateral förra året när den kom men inser att det nog snarare var några år sedan. Hur som helst gillade jag den då och tänkte att det var dags att fräscha upp minnet samt bocka av ännu en titel i mitt pågående Michael Mann tittande i år. Storyn är simpel: Lönnmördaren spelad av Tom Cruise tar en taxi som körs av Jamie Foxx. Under en natt tvingas Foxx åka runt till en handfull adresser via vilka Cruise mördar sig genom en lista med namn. Det hela avrundas med ett actionfyllt slut. Det intressanta med storyn är att vi i publiken får så lite information om vilka det är som ska mördas och varför. Vilket medför att man identifierar sig med Foxx samt med poliserna som parallellt med att mördandet pågår försöker lösa fallet. Bitvis är det riktigt spännande och precis som vanligt med Mann lyckas han fånga en riktigt skön känsla. Filmen utspelar sig i princip under en natt så det är mörkt och mycket neonljus. Snyggt! Det ligger en hel del realism bakom actionmomenten samtidigt som det inte är en dokumentär, det är action. Sammanfattningsvis en riktigt, riktigt bra film!

Ljudet är tipp-topp men jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till bilden? Stora delar av nattscenerna är filmade i HD vilket möjliggör urskiljande av detaljer i mörker som inte skulle synas med vanlig film. Å andra sidan ser det lite dassigt ut med jämna mellanrum. Kanske är jag inte i en position att gnälla för mycket när det gäller avsaknaden av extramaterial... Dock fanns ett kommentarspår med Mann på den här skivan och som vanligt har han mycket att säga!

:-)

Blood Diamond

Det är mycket vapenhandel i Afrika just nu. Jag syftade just på film alltså. Blood diamond handlar om de diamanter som finansierar vapenköp till inbördeskriget i Sierra Leone. Filmen kretsar kring fyra karaktärer: Svart bybo som vill rädda sin familj från gerillan (Djimon Hounsou ), vit infödd diamantsmugglande fd. legosoldat (Leonardo DiCaprio), vit amerikansk journalist (Jennifer Connelly) som arbetar på ett reportage om diamantindustrin samt den som hela filmen kretsar kring: En gigantisk rosa diamant som alla vill lägga vantarna på. Det kanske låter som Den vilda jakten på stenen men det är det verkligen inte! Blood diamond utgör en seriös kommentar i ett allvarligt ämne och överlag lyckas den bra med det. Skådespeleriet är på toppklass och det är kul att återigen kunna konstatera att DiCaprio ju är en riktigt bra skådis! Men det finns problem med filmen. Ibland spårar allt ur och det blir lite buskis av det hela vilket känns så himla onödigt eftersom även i de dåliga och fåniga scenerna skymtar ett riktigt bra manus där någonstans i bakgrunden.

Extramaterial består av ett antal dokumentärer varav en lång om diamantsmugglingen var riktigt intressant, samt ett kommentarspår jag inte hann med.

:-I


Det här var den sista Blu-ray filmen för den här gången och nu har jag lämnat tillbaka spelaren. Dock lät jag inte Dracula lämna mitt hem, så nu äger jag min första HD film. Om det innebär att jag tagit ställning i formatkriget låter jag vara osagt, däremot kan jag säga att jag är sugen på att uppgradera!

Lord of War

Den här filmens existens hade gått förbi mig fullständigt men jag fick tillfälle att låna och att kolla Blu-ray när jag har chansen är ju aldrig fel. På sätt och vis påminner den om Thank you for smoking, i båda fallen utgörs huvudrollen av en företrädare för en smutsig industrigren, i det fallet tobak, i det här fallet vapen. Båda filmerna tacklar ett allvarligt ämne och bjuder på fakta men levererar det hela med svart humor. En skillnad är dock att Lord of War är en mycket större film med mängder av storslagna scener och vyer som bakgrund till när huvudrollen spelad av Nicalos Cage ränner runt jordens alla hörn för att kränga vapen. Även om historien baserar sig på verkliga saker gör filmen aldrig anspråk på att framstå som realistisk. Det blir lite serietidningskänsla över det hela vilket dock inte innebär att budskapet inte går fram. Hela looken är lite överdriven med nästan overkliga färgskalor men det är som sagt oerhört snyggt. Det finns dock några mindre lyckade sidor. För det första finns ett antal logiska luckor i storyn vilket irriterar. För det andra skriver den en på näsan onödigt tydligt. Sammanfattningsvis, en både sevärd och överflödig film.

Tänker inte nämna att bilden på Blu-ray är skarp, däremot kan jag flika in att ljudet var riktigt bra! Det är mycket skjutande vilket fångas oerhört snyggt av ljudmixen. Hade jag betalat för den här utgåvan hade jag varit upprörd över avsaknaden av extramaterial, men jag har ju bara lånat så jag slipper bli sur...

:-I

Band of Brothers

Har smygkollat på Band of Brothers lite till och från de senaste veckorna. Såg i pincip alla avsnitt när den sändes i SVT när det nu var? 2002-2003? Har tänkt köpa den hur länge som helst men av olika anledningar har jag skjutit upp det. Först var det för att jag ville ha plåtlådeutgåvan som jag tänkte avvakta att den skulle sjunka i pris. Men istället för att sjunka i pris försvann den från marknaden vilket tog ett tag innan jag slutligen accepterade. Sen har jag väntat på att den vanliga utgåvan skulle sjunka i pris och nu var det äntligen dags att slå till!

Serien består av tio avsnitt och följer ett kompani i den amerikanska 101:a flygburna divisionen från det att dom tränar inför luftlandsättningen i Normandie fram till att de intar Hitlers örnnäste i Alperna. Serien baserar sig på en serie böcker av Steve Ambrose som i sin tur baserar sig på verkliga händelser och personer. Hur mycket av verkligheten som finns kvar efter adaption i två led är väl svårt att säga och Ambroses böcker har fått en del kritik för att återge händelserna ur ett lite väl patriotiskt perspektiv. Här har vi dilemmat med krigsskildringar som skrivs av stolta segrare. Exempelvis tyska andravärldskrigsfilmer och amerikanska Vietnamfilmer brukar vara mycket mer intressanta och mångbottnade. Men är man medveten om att Band of Brothers skildrar ett visst perspektiv är det inget stort problem och det vore att göra det enkelt för sig att klassa serien som endimensionell. Tvärtom tar den upp flera olika aspekter och teman såsom dåliga officerare, mördande av tagna krigsfångar, en fejkad patrull som aldrig genomfördes eftersom de uttagna inte ville riskera sina liv i krigets sista dagar osv. Med andra ord är det inte bara skönmålad heroism.

Det är fascinerande att följa denna grupp människor under en längre tid. Vissa faller givetvis ifrån medan andra består. Några blir befordrade och får nya roller. I vissa avsnitt får en biroll helt plötsligt agera huvudroll vilket medför att det aldrig blir tjatigt. Nu har väl Rome gått om men jag vill minnas att Band of Brothers var den dittills dyraste tv-produktionen? I vilket fall har man lagt ner oerhört mycket på specialeffekter och det känns snarare som en film än en tv-serie. Bild och ljud är i absolut toppklass! Det enda negativa är att extramaterialet känns lite tunt. Det består i princip enbart av intervjuer med ett antal av de verkliga förlagorna som berättar om sina upplevelser. Det är förvisso intressant, men jag skulle även vilja ha material från bakom kulisserna.

:-)

Nacho Libre

Mitt livs andra film jag ser i Blu-ray. Var inte särskilt påläst annat än att det jag hört lät lite småkul och intrigen lät intressant: Jack Black är en mexikansk munk som extraknäcker som maskerad wrestling-stjärna nattetid.

Det hela är superskruvat och det första jag tänkte på var Royal Tenenbaums. Inte för att Nacho Libre håller samma kvalitet, men det finns en likhet med de skruvade karaktärerna, dialogen och användandet av musik. Men i Nacho Libre är karaktärerna faktiskt ännu mer tomma vilket förde mina tankar vidare till Napoleon Dynamite och mycket riktigt fick jag av extramaterialet lära mig att dessa två filmer har samma upphovsman.

Förutom att vara väldigt skruvad innehåller Nacho Libre lite prutthumor, bra musik samt Jack Black i trikåer, ful mustasch och lustig kroppshållning. Typ. Det är helt poänglöst men faktiskt rätt kul! Dessutom är det väldigt snyggt foto och bilden har en sån där reklamsfilmslook med överdrivna färger vilket passar perfekt här.

Extramaterialet var ganska omfattande. Blir lite förvånad över att upplägget ändå är så pass likt DVD med några dokumentärer, kommentarspår som spelas samtidigt som filmen, några trailers etc. Trodde man skulle hitta på nya upplägg med de nya formaten, men det enda nya jag upptäckt är att man kan få tillgång till menysystemet samtidigt som filmen spelas upp. Annars börjar det kännas lite torftigt att konstatera att bildkvaliteten på högupplöst är knäckande. Men så är det. Efteråt satte jag på en vanlig DVD med bra bild och konstaterade att jag måste ändra min inställning. Istället för att säga att den här filmen ”har riktigt bra bild” var jag tyvärr tvungen att haka på ett ”för att vara DVD” efteråt. Deprimerande.

:-)

Bram Stoker's Dracula - collectors ed.

Nej, jag har inte köpt en Blu-ray spelare. Det var helt enkelt så att min vän MW köpte Bram Stoker’s Dracula på detta format när den nyligen släpptes och lånade generöst ut en av sina två (tre?) (?!) PS3:or till mig! Men det är kanske inte är helt lysande att det blev just Dracula, en av mina topp-fem filmer någonsin, som blev den första Blu-ray filmen jag recenserar? Därför inleder jag med att nämna något om tekniken så kan jag hålla mig till historiken och filmen i sig sen. Förutom Dracula har jag småkollat lite på några andra filmer och det är med lite dubbla känslor som jag betraktar HD formaten. Första känslan är att det ser sinnessjukt bra ut, för det gör det verkligen! Detaljrikedomen på inzoomningar och hur man kan urskilja objekt i bakgrunden är helt fantastiskt! Å andra sidan undrar jag om lyftet verkligen är tillräckligt stort för att något av de nya formaten ska få den stora massan att ta steget över från DVD? Jag själv avvaktar. Men hur som helst är det väldigt roligt att titta på filmer i HD!

Så Dracula. Vart ska jag börja? Antagligen lika bra att börja från början dvs. någon gång i mitten av 90-talet. Hade sett trailern på bio men gick inte på filmen. Brydde mig heller inte om att hyra den på VHS, den lockade mig inte. Det hela vände när jag fick tillbaka en kassett från en klasskompis på gymnasiet som spelat in något på TV1000 åt mig. Minns inte vad det var (nej, inget snusk…) men det lär ha varit antingen en film eller någon wrestling-gala (ja, jag tittade på wrestling när jag gick på gymnasiet…). Hur som helst var det här på stenåldern så när man hade kollat klart på filmen var något man sysselsatte sig med var att kolla på vad som kom efter... För övrigt var det bästa när man lånat någon annans kassett med något som den spelat in där man kunde se snuttar av gamla inspelningar mot slutet av kassetten. Spännande som sjutton! Dracula dök i vilket fall upp efter vad det nu var jag hade fått inspelat till mig. Jag vill minnas att ungefär första halvtimmen var med. Det räckte för att jag skulle bli helt såld! Det atmosfäriska, mystiska fängslade mig och jag var tvungen att se om den där halvtimmen och sedan gå och hyra filmen. Jag var fast!

Jag gillar vampyrer, jag gillar 1800-talet, jag gillar Coppola. Den här versionen av den klassiska storyn var så romantisk och mystisk, ett visuellt konstverk. Dessutom blev jag svårt förälskad i Winona Ryder efter det här… Jag köpte filmen i den kistformade lådan, jag köpte den fantastiska musiken. Jag läste romanen, jag gick runt med en lång svart rock med det lilla Dracula-märket som medföljde ”kistan”. Det här var 1995 och det var första gången jag kom i kontakt med en webbläsare. Jag laddade ner bilder och all information jag kunde finna. Några år senare utvecklade jag dessutom ett omfattande intresse för absint allt på grund av Dracula (och givetvis drack jag ett par glas när jag tittade på den här utgåvan!).

Men visst, intressen går upp och ner och mitt för Dracula svalnade. Men det försvann aldrig och den här filmen har alltid haft en framskjuten plats i mitt hjärta, som sagt, den platsar på topp fem. Visst finns det bättre filmer och jag kan inte säga att det är min absoluta favorit eller mest betydelsefulla filmen genom tiderna. Men, jag skulle nog vilja kalla den för min personliga favorit. Vad jag menar med det är att när det gäller mina andra absoluta favoriter rör det sig om filmer jag delar med miljoner andra som tycker samma sak. Dracula är i det sammanhanget en lite udda fågel för vi är inte så himla många som skattar den så högt, inte om man jämför med oändligt många ”stora” filmer. Det har haft en ganska angenäm bieffekt att det finns väldigt lite prylar och fakta kring filmen så när det väl kommer något vill jag gärna få tag på det till varje pris, det har på något vis blivit något väldigt exklusivt.

Det finns ett antal filmer jag ser om med jämna och ojämna mellanrum men Dracula är nog den enda jag brukar se fler än en gång per år. Vad gäller DVD har den tyvärr varit sorgligt illa behandlad. Det finns en mycket medioker utgåva med taskig bild och en halvtimmes-dokumentär som medföljde redan VHS-kistan. Utöver det finns en Superbit utgåva utan extramaterial vars försäljningsargument är överlägsen teknisk kvalitet men där bilden på sin höjd är ytterst marginellt bättre. Ljudet är det enda som har varit ok med dessa två utgåvor som jag för övrigt äger båda två. En annan tingest jag äger är Criterions Laserdisc utgåva, den utgåva som av många ansetts som den främsta pga. det omfattande extramaterialet, ett material vars rättigheter tydligen begränsades till just den utgåvan så det kommer man aldrig få se någon annanstans. Synd bara att jag inte har en Laserdisc-spelare…

När Blu-ray lanserades nämndes Dracula som en av de första titlarna. Den har dock blivit uppskjuten och jag har väntat ett drygt år, men nu var det dags! Samma version släpps dessutom inom kort som vanlig DVD och jag ska givetvis införskaffa även den…

Men det jag sett nu är högupplöst och jag har aldrig sett filmen se så bra ut, såklart. Det har vädrats en del missnöje mot att bilden i jämförelse är lite suddig och det stämmer. Men så har filmen alltid sett ut, det här är inte en sådan där blockbuster med höga kontraster från 2007. Det här är en konstnärlig 15 år gammal film vars ambitioner redan då var att ha en ”klassisk look”. Men det är fascinerande att i en film jag sett så många gånger kunna hitta nya detaljer som jag aldrig lagt märke till förut. Ljudet är riktigt bra och alla dessa små effekter vars syfte är att skapa atmosfär fungerar verkligen.

Det kanske låter märkligt, men vad jag hela tiden sett fram emot allra mest har inte varit en utgåva med bra bild, jag har sett fram emot nytt extramaterial:

De 30 minuterna med borttagna scener var kanske det allra mest intressanta. Bildkvaliteten är horribel, men det är kul att få se scener som när Jonathan Harker försöker mörda Dracula innan avresan till London, vilken förklarar varför vissa scener som inte klipptes bort blev som dom blev. Å andra finns mindre lyckade scener som när Dracula i sin ”varulvsskepnad” springer omkring iförd den guldliga Klimt-dressen på skeppet the Demeter vilket bara ser fånigt ut. Men det mesta är bra och man sitter och önskar att det fått vara kvar.

Introduktion av Coppola samt kommentarspåret var mycket intressant och som vanligt har han mycket att säga. Men för mig går tiden alldeles för fort och jag sitter och suktar över ytterligare ett kommentarspår…

Dokumentären The Blood is the Life – The Making of Dracula är ett märkligt avsnitt på 28 minuter. Till en början var jag övertygad om att det var samma dokumentär som också är på 28 minuter som var med på kist-VHS:en och DVD:n. Men sen insåg jag att den heter Dracula: The Man, the Myth, the Legend. Det konstiga är att delar av innehållet är detsamma och de båda främst bygger på intervjuer gjorda när filmen släpptes. Men det är som sagt bara delvis samma och det är kul att se intervjuer t.ex. med han som spelade Quincy P. Morris (the Texan with the big knife) vilket jag aldrig gjort förr. Ännu roligare är att denna dokumentär är i HD!

Sen tillkommer tre kortare dokumentärer om kostymerna, specialeffekterna samt om designen. Mycket intressanta alla tre, men jag hade inte haft något emot om dom var lite längre. Plus att jag vill ha fler, åtminstone en om musiken!

Slutligen förpackningen. Blu-ray och HD DVD har ofta ganska tråkiga förpackningar och vad jag har förstått finns en standardversion av Dracula samt en lite finare i metalliskt glänsande pappfodral med texten i upphöjd relief. Den sistnämnda är givetvis den jag kommer lägga till min samling. Motivet vet jag inte vad jag ska tycka om, men det är ju lite arty i alla fall.

Är det här den ultimata utgåvan av Dracula jag vill ha? Nej! Är jag väldigt nöjd? Ja! Kommer jag nu köpa en Blu-ray spelare? Nej.

:-D

Dracula!

Hur många gånger kan man köpa en film? Blu-ray utgåvan är förvisso inte min, inte ännu i alla fall... Och om några veckor kommer nya DVD-versionen.

Jabba's palace band

Fick hem den här statyetten för några veckor sedan. Vet inte vad det beror på men jag har alltid tyckt det är något väldigt fascinerande med Jabbas palats och allt som tillhör.

Gentle Giant ligger bakom den limiterade utgåvan och det finns ingenting att klaga på. Den är robust och detaljerad, en riktig kvalitetsprodukt helt enkelt!

:-D

En geishas memoarer

Åker till Japan om en dryg månad och tänkte komma i stämning genom att se lite film. Hade tänkte börja med Lost in translation, men den var uthyrd så det blev En geishas memoarer istället. Inte för att jag trodde att denna skulle vara så lysande men jag tänkte att den om inte annat kunde bjuda på lite snygga miljöer. Har inte läst boken så min bedömning av filmen sker enbart utifrån filmen som film betraktat, inte huruvida den matchar förlagan.

Ok för att jag hade anat oråd när jag hörde att det skulle vara en engelskspråkig film. Men att det skulle bli så dåligt hade jag inte förväntat mig. Men jag skyller inte på skådisarna. Att slänga in kinesiska, hongkongesiska och japanska skådisar med sina olika språkliga bakgrunder och varierande färdighet inom engelska som sen ska tala engelska med varandra bäddar inte för en trovärdig dialog. Vilket i sig kanske inte per definition behöver vara ett problem, men i det här fallet blev det så. Samspelet ger noll i trovärdighet. Tänk vad mycket bättre det hade blivit om man hade använt sig av en genomgående japansk rollbesättning som fick hålla sig till japanska. Men jag gnäller som sagt egentligen inte på skådisarna, som för övrigt är här hela bunten, dvs. Ziyi Zhang, Gong Li, Michelle Yeoh, Ken Watanabe etc. Dom gör så gott dom kan. Tyvärr blir det aldrig mer än Pretty Woman goes Kyoto. Plus snygga miljöer minus ev. charm. Det är så tomt, oengagerat och seeegt. Dessutom är det kryddat med lite härliga visdomsord som är så klyschiga att det luktar oscarspretentioner lång väg. Det enda positiva är att fotot bitvis är smärtsamt vackert. Framförallt ett antal scener som utspelar sig i japanska trädgårdar men även lite körsbärsblommor och snöfall (vilka utgör positiva klyschor!).

Ljud och bild finns dock inget att anmärka på. Men ska man tro de fyra medföljande dokumentärerna är en Geishas memoarer den största, mest fantastiska och bästa film som någonsin har gjorts. Ingen inblandat har varit med om något liknande. Jäääsp, otroligt sömnigt att behöva bevittna hur den helt orimligt höjs till skyarna.

:-(

Notes on a Scandal

Ömhetstörstande äldre kvinna (Judi Dench) nästlar sig in i olycklig kvinnas (Cate Blanchett) liv. Dench är helt suverän som den manipulativa ragatan som växlar mellan att domdera och spela martyr som Blanchetts karaktär dessvärre har hamnat i beroendeställning till. Historien är tät och otäck och allt blir bara värre och värre. Fram till sista tio minuterna är det en riktigt sevärd film, sen händer något. Från att ha varit en intressant och välspelat psykologisk film blir det en b-skräckis av det hela, helt obegripligt! Extramaterial består av intervjuer och ett kommentarspår, jag hoppade över båda.

:-I

Zodiac

Det börjar bli dags att inse att David Fincher är synonymt med kvalitet. Ok för att Panic room inte var något att ha, men i övrigt: Fight Club, The Game, Se7en och ja, även Alien 3 (jag skojar inte, den omklippta versionen ÄR bra!). Zodiac läggs nu till listan och helt plötsligt är David Fincher en av de där regissörerna vars nästa film man verkligen ser fram emot.

Zodiac handlar om den ökände seriemördaren som härjade i Kalifornien under det namnet under 60- och 70-talet. Eller rättare sagt, den handlar snarare om polisutredningen. Visserligen får man bevittna morden, men det är rejält nedtonat och inte ett dugg spektakulärt. Över huvud taget är filmen just väldigt ospektakulär både vad gäller utseende och tempo. Fotot är enkelt och påminner om en polisfilm från 70-talet vilket är väldigt effektivt med tanke på när den utspelar sig. Storyn följer verkligheten vilket rent dramaturgiskt gör den väldigt ryckig men ger hög poäng på skalan för realism. Det är ett antal ”två månader senare”, ”fyra år senare” insprängda. Det är många spår som inte leder någon vart och det finns gott om scener där olika myndigheter som egentligen strävar mot samma mål sätter käppar i hjulen för varandra, vilket alltid är lika roligt att se, eller kanske snarare tragiskt... Skådespelarinsatserna är riktigt bra överlag och listan av namn är imponerande. Vad sägs om Jake Gyllenhaal, Mark Ruffalo, Robert Downey Jr, Brian Cox, Chloë Sevigny och Philip Baker Hall, som ju är klippt och skuren för den här typen av filmer. Jag satt dock och störde mig lite på den lite urvattnade bilden och jag undrade om den var filmad i HD, vilket visade sig vara fallet. Jag har inte kunskap nog att säga vad det beror på, men Zodiac påminner mig lite om The Departed i det avseendet, det är lite blekt på något vis. Å andra sidan är andra filmer i HD som tex. 300 raka motsatsen vad gäller bild. Men jag vet, som sagt, inte vad det beror på?

Med filmen följer en kort dokumentär som gav en liten inblick i både fallet och filminspelningen.

:-)

The Fountain

Har läst lite om The Fountain för ett tag sedan och tänkte att den kunde vara värd att kolla upp. I princip går det ut på att Hugh Jackmans karaktär lever tre parallella liv, som conquistador på 1500-talet, som läkare i nutid och som någon slags astronaut i framtiden. Gemensamt är att Rachel Weisz karaktär som han älskar och som på olika vis kan påstås vara döende vilket han kämpar för att förhindra. Eller är det verkligen vad han försöker göra? I nutidshistorien är det i alla fall otvivelaktigt så. Jackman är en läkare som genom djurförsök försöker finna botemedlet till den typ av cancer som hans fru lider av. Som conquistador är han på jakt efter livets träd vilket enligt några munkar tydligen ska finnas i Sydamerikas djungler. I framtiden färdas han i en slags bubbla med detta träd som är döende på väg mot en döende stjärna. En rätt udda film helt enkelt. Det genomgående temat är död och återfödelse och de tre historierna vävs ihop på ett intressant men inte helt glasklart vis. Det är vackert, sorgligt och tänkvärt. En film som får en att fundera och som lämnar många frågor obesvarade. Men tyvärr är jag rädd att The Fountain är en sån där film jag tror många kommer att missa på grund av den anonyma lanseringen. Det är synd, för det är en liten guldklimp!

När jag såg den satt jag och funderade på hur det gick till att få en så märklig film gjord. Svaret är att det satt väldigt långt inne, vilket framgår av extramaterialet. Medan inspelningen pågick lades filmen helt enkelt ned. Flera år senare tog ett annat bolag upp den igen men med halverad budget. Just därför känns det så kul att den inte alls ser billig ut, tvärtom är den skitsnygg! Extramaterialet består av ett antal smådokumentärer som är tillräckligt utförliga för att man ska få en hyfsad inblick i filmens tillblivelse.

:-)