The Legend of Tarzan

Behövs det 2016 verkligen en ny filmatisering av Tarzan? Finns det någon som känner för att se en sådan? Vem? Uppenbarligen jag och jag funderar på varför? I mitt fall handlar det om att Tarzan fanns där i min barndom så det blir lite nostalgi. Med betoning på just lite för det enda jag kan minnas är att jag hade någon serietidning samt att jag såg en gammal svartvit filmatisering på bio. Plus det här med Trazan Apansson och Banarne då…

Problemet med The Legend of Tarzan är att den är så himla långtråkig och poänglös. Det är inte kalkonvarning utan det hela är bara fullständigt poänglöst. Storyn är totalt ointressant och den action som bjuds är långtråkig. Dessutom radas det upp ett gäng dataanimationer som ser ut som de är minst tio år gamla. Till och med musiken lyckas vara totalt oinspirerad. The Legend of Tarzan är en film utan någon som helt själ och hade den varit en givet braksuccé kanske detta åtminstone kunna förlåtas. Men, återigen: Vem vill se Tarzan 2016?

Extramaterialet består av några korta dokumentärer.

:-=

Den allvarsamma leken

Det där med att beta av litterära klassiker genom att se filmatiseringen av romanen ifråga är sällan en bra lösning. Men jag har ju inte läst en rad av Hjalmar Söderberg och känner lite komplex för det. Så när Frugan tyckte att det var dags att gå på bio samtidigt som filmatiseringen av Den allvarsamma leken (2016) råkade passa bra som så fick det bli den.

I centrum skildras en rätt klassisk och enkel kärlekshistoria. Eller, enkel är det ju inte utan snarare rätt snårig. Berättelsen är dock relativt rak: Man och kvinna vill ha varandra, man och kvinna kan inte få varandra. Ungefär så. Faktum är att det hela är ganska mörkt och tröstlöst, trots svallande känslor.

Skådespeleriet fungerar relativt bra, alla är liksom lite lagom bra. Men min stora behållning är dock skildringen av förra sekelskiftet med kostym, rekvisita och kulisser. Perioden har alltid fascinerat mig djupt och på den punkten blir jag inte besviken!

En udda detalj är att Den allvarsamma leken presenteras i 4:3 vilket jag inte kan begripa varför? För att den ska se mer ”gammal” ut eller?

:-I

The Sugarland Express

Jag har investerat i Steven Spielberg - Director's Collection, en box med åtta filmer regisserade av Spielberg. Precis som med Hitchcock – The Masterpiece Collection kommer jag inte att recensera hela boxen på ett bräde utan recensera filmerna var för sig. Normalt brukar jag recensera en hel box i ett inlägg men när det gäller som här mer omfattande boxarna gör jag av praktiska skäl ett undantag och delar upp den i flera inlägg. Min plan är att se filmerna i denna box i kronologisk ordning.

Spielberg brukar alltid krydda sina filmer med ett visst mått av humor och när han gör det sparsmakat brukar resultat bli bra. Men när humorn ges för stort utrymme blir det lätt pajigt. The Sugarland Express (1974) lider av detta, framförallt första halvan. Tonläget är lite väl uppskruvat och komiken lite väl dråplig. Vilket är synd eftersom detta blandas med riktigt bra scener. The Sugarland Express är en ojämn film med slagvikt åt det mindre bra snarare än bra.

Tydligen baseras filmen på verkliga händelser och här blir man ju genast nyfiken. Hur gick det egentligen till när ett par på rymmen kidnappar en polis vilket resulterade i ett gisslandrama i bil genom halva Texas? Det hade varit kul med lite extramaterial som kunde belysa detta men något sådant medföljer tyvärr inte.

:-(

Rogue One – A Star Wars Story (3D)

Den där dagen för drygt fyra år sen var jag helt till mig. Nya Star Wars filmer! Förvisso en försiktig skepsis i kombination med entusiasmen. Sen… den där dagen för drygt ett år sen… då var jag verkligen lyrisk! Dock. Det här med att mellan de nya ”riktiga” filmerna peta in ”små filmer” eller ”A Star Wars Story” fick mig att känna mig skeptisk. Nya filmer? Gärna! Att klämma ut varje uns av stoffet kändes… oroväckande. Å tredje sidan: Är det inte just det vi, de mest besatta, har ägnat oss åt de senaste… 30 åren? Alla dessa romaner/serietidningar/dataspel etc. som försökt fånga något ur Star Wars och sen spinna vidare? Samtidigt, för mig personligen, har det alltid viktigt men resultatet har oundvikligen alltid blivit… en smula urvattnat. (Härav dilemmat med att försöka spinna vidare på något som i grunden är genialt.)

Nåväl. Rogue One är en följd av allt detta och för mig är det en perfekt film! Det är en film rakt från mina (och andras) fantasier! Star Wars har alltid varit min filmfavorit men genremässigt är nog krigsfilmen för mig det främsta. Ergo har jag fantiserat och suktat efter just en sån här film i årtionden och faktum är att Rogue One på den punkten levererar allt man kan önska. Alla referenser till ”Episode IV” är dessutom frekventa och ytterst smakfullt placerade. Verkligen snyggt! Rogue One är verkligen godis för en sån som mig som har ett ohälsosamt förhållande till originaltrilogin. Verkligen!  (Men som Star Wars film betraktad… Tja? Vad är lärdomen? Att vara lite försiktig med vad man önskar sig? Kanske.)

Vad vet jag. Men övriga biobesökare? Är helt övertygad om att 99% av alla referenser kommer att passera och då återstår..? En snygg rymdopera? Med lite för mycket action och lite för lite inlevelse. Tror jag?

:-)