Woody Allens två bästa!

Det är inte fantasilöshet som gör att jag sällar mig till skaran som lyfter fram Annie Hall och Manhattan som Woody Allens bästa filmer. Att vi är så många som gör det beror helt enkelt på att dom är så oerhört bra! Har uppgraderat dessa till Blu-ray (med stilrena omslag) vilket blev ett bra tillfälle att se om dessa klassiker.


Annie Hall

Annie Hall (1977) har jag redan skrivit om både på DVD och på Blu-ray. När jag skrev om den på DVD kunde jag inte riktigt bestämma mig för om den var bäst eller om det var Manhattan? Jag är fortfarande inte helt säker men det lutar nog åt Annie Hall?

Bildkvaliteten är helt ok. Däremot är det trist att det saknas extramaterial.

:-D


Manhattan

Manhattan (1979) har jag inte skrivit om tidigare. Tillsammans med Annie Hall var det en film som i sena tonåren fick mig att inse att humor kunde vara så mycket mer, att den kunde vara intellektuell. Det låter förstås gräsligt brådmoget att konstatera det men så var det för mig. Manhattan var en film som fick mig att känna mig smart. Vilket jag antar är precis vad dom som inte gillar Woody Allen skulle komma med som invändning. Alltså att hans filmer i själva verket inte är roliga och att folk som påstår det mest har det som ett alibi för att få känna sig smarta. Eller nåt?

För mig är hur som helst Manhattan en oerhört underhållande film och utgör liksom mallen för klassisk Woody Allen. En mall som i sig är lite tröttsam när man försöker återupprepa. Vilket i sig inte får fälla någon skugga på originalet.

Tyvärr är det inte så bra bildkvalitet på denna Blu-ray. Bitvis ok, bitvis mindre bra. Inte heller här medföljer något extramaterial.

:-D

Searching for Sugar Man

Dokumentären Searching for Sugar Man (2012) har ju fått väldigt mycket välförtjänt kritik. Höga förväntningar är alltid farligt och SÅ fantastisk är filmen faktiskt inte. Men visst är det en otroligt fascinerande historia. Den om hur den floppande amerikanska artisten Rodriguez mot sin vetskap når status av världsstjärna i Sydafrika. Samt jakten på var han finns idag om han nu är i livet?

Inget extramaterial ingår på denna Blu-ray.

:-)

Förälskad i Rom

Woody Allen fortsätter att porträttera europeiska städer. Förra gången var det Paris och den här gången har turen kommit till Rom. Det som är roligt med To Rome With Love (Förälskad i Rom) (2012) är skämten om att det är lätt att gå vilse (vilket det är) samt att Jesse Eisenberg och Ellen Page är bra. Annars är det rätt tjatigt och det känns som att storyn går på autopilot. Helt plötsligt börjar en massa journalister jaga en till synes helt vanlig person och med detta vill Allen på peka på det absurda med kändisskap. Tyvärr är det så övertydligt att det aldrig blir intressant. Tråkigt nog är To Rome With Love en av Allens sämsta på senare år. Jag gissar dock att han fortsätter som om inget har hänt.

:-(

Kvarteret Skatan reser till Laholm

De två första säsongerna av Kvarteret Skatan tillhör bland det roligare jag sett på senare år. Eller, senare år kanske inte stämmer eftersom det väl nästan är tio år sen? Tredje säsongen var dock klart sämre. Sen har jag sett dom live vilket fungerade sådär och nu är det alltså dags för en långfilm.

Kvarteret Skatan reser till Laholm (2011) är precis som förväntat inte någon särskilt lyckad idé. Även om vissa grejer fortfarande är väldigt roliga så har dom tappat stinget. Dessutom bygger Kvarteret Skatan på sketchformatet och tappar ännu mer när man gör det till film. Trist men så är det. Det bästa vore om dom lade ner detta nu och lät oss fortsätta att ha kul åt de första säsongerna (samt den fantastiska julspecialen!)

Inget extramaterial ingår på denna Blu-ray. Som vanligt med Kvarteret Skatan är ljudet väldigt ambitiöst!

:-(

100 filmer på 10-talet

Snabba Cash II blev som sagt film nummer hundra från 10-talet som jag sett. Alltså filmer som släppts från 2010-01-01 och framåt. Vilket innebär att jag i snitt ser drygt 30 nya filmer per år. Bäst hittills har dessa tio (i alfabetisk ordning) varit:

• Avalon
• Animal Kingdom
• Biutiful
• The Dark Knight Rises
• Inception
• Kick-Ass
• Melancholia
• The Social Network
• Tinker, Taylor, Soldier, Spy
• The Tree of Life

Tycker att det är en solid lista som ger hopp om framtiden!

Snabba Cash II

Jag gillar Snabba Cash, främst romanen men som sagt även filmatiseringen. Nu kommer uppföljaren med den fyndiga titeln Snabba Cash II (2012)... Man har alltså valt att inte filma uppföljaren till romanen, Aldrig fucka upp, utan istället har man ett nyskrivet manus som fortsätter att följa karaktärerna i Snabba Cash. Och varför inte? Det känns som att det finns mer att berätta helt enkelt. Det jag främst dras till är denna Stockholm noir som å ena sidan är fiktion, å andra sidan har tillräckligt med stänk av verkligheten för att den ska kännas spännande. Och jämfört med floden av skräpdeckare som konstant sköljer över svensk film känns den här serien fräsch. I brist på bättre ord. Det är inte fantastiskt men är helt klart underhållande.

Det ingår inget extramaterial på denna Blu-ray.

:-)

Och härmed har jag sett 100 filmer från 10-talet! Dvs. filmer med utgivning från 2010-01-01 och framåt. Återkommer med en kort reflektion.

Traffic

Fortsätter att använda Blu-ray som ursäkt för att se om gamla ”klassiker”. Såna filmer som Traffic (2000). Vill man se en film om konsekvenser i olika delar av samhällena som droghandeln mellan Mexiko och USA är Traffic en utmärkt film. Men det är en film med en agenda. Man pekar rätt tydligt på att det inte verkar gå att förebygga elände med hårdare tag. Titta på den skrämmande utvecklingen i Mexiko sen filmen spelades in och fundera lite om det kanske ligger något i detta? Över ett decennium av ”krig mot knarket” och situationen är värre än någonsin.

Utöver tänkvärd är Traffic även en välspelad och gripande film. Helt klart värd att se om det var ett tag sen man såg den sist.

Bitvis väldigt bra bildkvalitet på denna Blu-ray. Dock inget extramaterial vilket irriterar när min gamla snygga DVD steelbook faktiskt innehåller lite extra. Men i just det här fallet är jag beredd att förlåta att dom inte tog med det till det nya formatet då det utgörs av en total osebar ”b-roll camera”.

:-)

Max Manus

Max Manus är en norsk film från 2008 om motståndsrörelsen under andra världskriget. Baserad på verkliga händelser. Allt detta har den gemensamt med Flamman & Citronen bortsett från att den ju var dansk. Ämnet motståndskamp (terrorism) är i sig oerhört intressant. Är det moraliskt rätt att ta till våld mot en ockupant? Är det moraliskt fel att inte göra det? Vilket utrymme finns för förluster på vägen mot ens mål? Finns något? Flamman & Citronen är mer skicklig på att fånga dessa teman. Det betyder dock inte att Max Manus är en dålig film för det är den inte. Men det är något som gör att den där känslan av äkthet saknas. Däremot är ämnet väldigt intressant och det är helt klart värt att se den om man är intresserad av sånt.

Extramaterialet utgörs av två kommentarspår men jag skippade dom. Skulle bli lite väl mycket norska för min smak. Undrar för övrigt om det här omslaget inte visar upp den billigaste varianten av hakkorstricket nånsin?

:-I

Killing Zoe

Någon gång i mitten av 90-talet sitter vi i MA:s källare och kollar på Killing Zoe (1993). Det är i den vevan som Tarantino blivit ett stort namn i och med Pulp Fiction och vi ser allt som har anknytning till honom. Bortsett från Pulp Fiction var det filmer som Reservoir Dogs och True Romance som alla blev personliga favoriter. Killing Zoe (där Tarantino endast var exekutiv producent) blev dock aldrig någon favorit och jag har bara sett om den någon gång sen när det begav sig.

Bankrån i Paris (även om endast två utomhusscener är inspelade i Paris, resten är interiörer i LA). Påtagligt mycket knarkande bland rånarna. Extrem lågbudet. Alltså som en film på en och en halv timme är Killing Zoe rätt underhållande. Det är något visst med bankrån och man blir nyfiken på hur det ska sluta. Men särskilt bra är det inte. Filmen är inte i närheten av de jag nämnde i det inledande stycket.

Den här utgåvan är en DVD med skräpkvalitet och som innehåller lite dåligt extramaterial.

:-I

Jagad

Är man uppväxt under tidigare delen av 90-talet har man en relation till The Fugitive (”Jagad”) från 1993. Filmen och framförallt Tommy Lee Jones gjorde ett rätt stort avtryck. Det var i alla fall så jag upplevde det hela. Och visst, det är inte så konstigt för det handlar om en välgjord actionthriller. Lite överdriven men i grund och botten en enkel story med välgjort berättande. Men varför se om The Fugitive nu, är det är verkligen värt det? Säger som vanligt. Blu-ray är en utmärkt anledning att se om gamla ”klassiker” så varför inte? Låt inte det gränslöst töntiga omslaget glömma att det handlar om en oerhört effektiv film i sin genre.

Bildkvaliteten på den här utgåvan är för övrigt väldigt bra! Extramaterialet utgörs av ett kommentarspår med regissören samt Tommy Lee Jones. Samt två korta dokumentärer.

:-)

Marebito

Det där med att vampyrtemat skulle ske i kronologisk ordning gick inte så bra. Senaste filmen, den japanska Marebito är nämligen från 2004. Tydligen regisserad av samme man som regisserade Ju-on där jag måste erkänna att jag bara sett den amerikanska remaken The Grudge.

Nåväl. Handlingen består i korthet av att en man som gillar att filma stöter ihop med en ung kvinnlig vampyr och förbarmar sig över henne. Nämner inte mer än så. Det är lite rörigt men i vanlig ordning vågar man inte uttala sig om det är storyn som svajar eller om det handlar om kulturella skillnader? Hur som helst är filmen lite läcker men samtidigt inte särskilt gripande.

Det är DVD och det går inte att säga så jättemycket om bildkvaliteten då många sekvenser medvetet utgörs av skakig handkamera. Extramaterialet består av tre korta intervjuer.

:-I

2012

Traditionsenligt försöker jag mig på en sammanfattning av filmåret 2012 och i vanlig ordning får jag lov att påpeka att det handlar om mitt filmår 2012, ingenting annat.

Jag vet inte exakt hur många filmer jag sett i år. Men om man utgår från inlägg på bloggen publicerade under 2012 och sen räknar antalet betyg jag delat ut blev det 102 stycken. Dessa fördelar sig på 63 på Blu-ray, 32 DVD, 6 bio samt 1 (biorelaterad) teater. Av det drar jag två slutsatser: Den första är att jag har gått från att för ett par år sen se ungefär 150 filmer per år till ungefär 100. Orsaken till det vet jag inte riktigt? Mer tv-spelandet är nog en stor förklaring. Den andra slutsatsen är att jag ser förvånansvärt mycket DVD fortfarande. Förklaringen till det tror jag beror på att det fortfarande är mycket (oftast lite mer obskyra) filmer som helt enkelt inte givits ut på Blu-ray.

Det stora med 2012 var biopremiärerna av tre tunga genrefilmer: Prometheus, The Dark Knight Rises samt The Hobbit – An Unexpected Journey. Lite som förväntat var dom bra, oerhört bra, respektive mindre bra.

För egen del har jag klämt Star Wars på Blu-ray samt sett lite annat Star Wars relaterat. Dessutom kom ju beskedet från Disney som gör att Star Wars för första gången på länge känns lite spännande igen! Premiären för Episode VII planeras förvisso först till 2015 men jag kommer att följa den processen med nöje.

Annars tycker jag inte att det har kommit så mycket under 2012 som är värt att lyfta fram. 2011 kändes klart starkare. Ska jag plussa lite väljer jag lite otippat en svensk film: Avalon. När det gäller utgåvor måste jag nämna Jaws och Taxi Driver (som förvisso släpptes förra året…). Två enastående utgåvor av enastående filmer!

Själv har jag inlett ett vampyrtema som jag tänker att det ska rulla på under vintern vilket ska bli spännande. Sen avslutade jag året med att ge mig denna fina julklapp!

2013 då? Jag vet inte? Utöver The Hobbit - The Desolation of Smaug är det inte så mycket som jag just nu ser fram emot. Vilket inte gör något för andelen osett i min samling överstiger med råge antalet filmer jag kommer hinna med under året…