Sagan om Prinsessan Kaguya

Sagan om Prinsessan Kaguya  (Kaguya-hime no monogatari) är en japansk animerad film från 2013. Hade hört talas om den eftersom den tydligen är så oerhört vacker rent visuellt. Nu är ju animerat inte riktigt vad jag gillar mest men jag tänkte att nu när Dottern har passerat tvåårsstrecket kanske vi kan lite animerat ihop framöver. Det kommer vi säkert att kunna göra men just den här filmen föll inte på läppen. Över två timmar, ganska långsam och japanska funkade inte i längden.

Jag såg dock klar den och konstaterar att den är just oerhört vacker rent visuellt. Den är tecknad med olika tekniker med ett väldigt läckert resultat. Själva storyn är en folksaga som känns rätt skruvad. En flicka föds ur ett bambuskott och tja… Poängen filmen är känslan och som sagt det visuella. Över två timmar är dock i mastigaste laget, även för mig.

Extramaterialet består av en tråkig dokumentär som borde redigerats mycket hårdare.

:-I

En duva satt på en gren och funderade på tillvaron

Med En duva satt på en gren och funderade på tillvaron (2014) avslutas Roy Anderssons ”En trilogi om att vara människa”. Den första, Sånger från andra våningen, har jag sett men tyvärr inte Du levande.

Det är svårt att sätta fingret på Anderssons filmer. Dom liknar ju liksom inte något man sett. Är det bra? Förmodligen. Det är oerhört skruvat och i sina sämsta stunder lite studentikost. Samtidit bjuder han på bilder som jag aldrig kommer att glömma. Det har talats en del om scenen där Karl XII och hans 100 000 man besöker en bar och det finns det goda skäl till. Scenen är helt oförglömlig!

Extramaterialet på DVD:n består av en bakomfilm till lust scenen med Karl XII samt ett kommentarspår med Ronny Svensson och Roy Andersson. Hade dock inte tid att lyssna på det.

:-)

Spectre

Ända sen jag såg Skyfall för första gången har jag sett fram emot en uppföljare. Nu tre år senare är Spectre (2015) här och precis som förra gången tyckte jag och Brorsan att det till fars dag var lämpligt att ta med Farsan på Bond. Inför biobesöket har vi för övrigt passat på att se om Casino Royale, Quantum of Solace samt just Skyfall på Blu-ray.

I och med Skyfall var liksom alla bitar på plats. M, Q, miss Moneypenny och nu var det äntligen dags för Spectre m.m. se det var dags för Bond att köra ”på riktigt”. Trodde jag. För redan från början kör Bond sitt eget race och blir eftersökt av de egna. Det har nämnts vid flera tillfällen att Spectre knyter ihop säcken kring de föregående tre filmerna och det stämmer. Haken är bara att det delvis känns som en efterhandskonstruktion, t.ex. det här med att Le Chiffre skulle ha något med Spectre att göra känns långsökt. En annan sak som Spectre bjuder på är att ge Bond mer av den backstory som anas i Skyfall. Det är kanske en inte helt lyckad backstory men ändå, det ger filmen ytterligare en dimension.

I övrigt känner man i igen sig när det gäller stil och ton från de tidigare filmerna. Bond åker omkring till vackra och spektakulära platser, lägrar kvinnor, skjuter och slåss, deltar i biljakter och super. Inget negativt med det utan det är ju precis vad man vill ha av en Bond. Särskilt kan man lyfta fram att inledningsscenen i Mexiko under firandet av Dia de los Muertos är riktigt cool, att det är kul att se att den gamle wrestlingsjärnan Batista som brutal henchman samt att Christoph Waltz såklart är utmärkt som Blofeld (även om jag trodde att han skulle ha en mer framträdande roll). Slutet gör mig kanske inte lika sugen på en uppföljare som förra gången, samtidigt som det verkar som att vi bara har en Bond med Daniel Craig kvar nu att se fram emot. Den karamellen vill man ju suga på.

Affischen är tagen från IMAX-varianten av Spectre. Tycker den är udda och läcker.

:-)

När brorsan skulle ersätta mitt utlägg för biljetter gjorde han det med den nya 200 kr sedeln. Se där, ännu en filmkoppling!

Terminator Genisys

Ibland kan det vara ganska befriande och roligt att begå lustmord på en usel film. Vad gäller Terminator Genisys (2015) känns det dock inte särskilt roligt, snarare uppgivet. Jag orkar liksom inte bli upprörd eftersom jag inte längre bryr mig om Terminator-sviten. Annat var det när jag såg Terminator 3 – Rise of the Machines, då var jag heligt förbannad eftersom Terminator då fortfarande betydde något för mig, The Terminator är faktiskt en av mina favoritfilmer. Men efter den tråkiga Terminator Salvation hade jag inga förväntningar på Terminator Genisys annat än att det handlar om en sannolikt småtråkig film som behöver bockas av.

Vilken överraskning jag bjöds på! Första kvarten märker man ingenting men sen bjuder Terminator Genisys på så mycket uselhet att den helt klart står sig som en värdig kandidat att tävla med Terminator 3 – Rise of the Machines om vilken film som är sämst i serien. Faktum är att Terminator Genisys sannolikt kniper den platsen, något som i sig borde vara en omöjlighet. Haken med Terminator Genisys att den är dålig i precis alla avseenden. Premissen att Arnold är en Terminator som har fungerat som Sarah Connors styvpappa låter sig inte beskrivas i ord. Jag rodnar nästan när jag skriver den här raden eftersom det är en idé som är så pinsamt dum. Connor kallar Terminatorn för ”pops” och att dom har en ”rolig” och snärtig jargong är direkt plågsamt. Arnold är just ”rolig” precis som i tredje filmen. Vad är ens poängen med Terminator Genisys? Dom har tagit olika idéer från de tidigare filmerna och gjort ett mischmasch av alltihopa. I The Terminator fanns en enkel och genomtänkt idé med tidsresan som är en grundpremiss för hela storyn. Här å andra sidan åker man fram och tillbaka i tiden som att det inte är någon stor sak.

Skådespelarna är totalt usla, killen som spelar Kyle Reese är totalt träig och Emilia Clarke felcastad som Connor. Arnold är som sagt ”rolig” och uppträder som en parodi på sig själv. För att inte tala om John Connor, herre vilken otroligt korkad och genomusel lösning dom har gjort med honom, det är fruktansvärt. Designen på den nya Terminatorn ser för övrigt ut som ett billigt TV-spel. För att inte tala om det bisarra i att Skynet manifesteras som ett hologram som kan prata. Det är dåligt och skruvat bortom alla gränser. Varför gör man en sån här film? För vem?

Jag var tvungen att kika lite på extramaterialet (ett par dokumentärer). Skådespelarna verkar överens om hur kul det är att få vara med i en Terminator-film och ingen vågar säga något negativt.

:-=

Jurassic World

Det bästa med Jurassic World (2015) är att den väcker minnet av Jurassic Park. Jag vet ärligt talat inte om Jurassic Park har åldrats med värdighet men minnet av filmen är åtminstone strålande! När jag och kompisarna såg den på bio, häpnandet när man för första gången såg digitalt animerade monster som rörde sig helt fritt och som såg totalt fotorealistiska (nåja) ut! Ljudeffekten när tyrannosaurus rex stampar i marken och det där vattenglaset. Richard Attenborough. Musiken av John Williams. Spielberg. Jurassic Park meal på McDonald’s med samlarmugg och trippel cheese. Det är mycket nostalgi och Jurrasic Park är ju inte en kvalitetsfilm, men det är en klassiker.

Jurassic World? En totalt poänglös kopia av originalet. Ungefär samma story och upplägg men utan någon som helst form av känsla, närvaro eller spänning.

Oklart om det medföljde något extramaterial på hyrutgåvan? Jag orkade inte kolla upp det.

:-(

It Follows

Osmakligt eller ej, men jag och Frugan har som tradition att se en skräckfilm på alla helgons dag. I år föll valet på It Follows (2014).

En film som är en tonårsskräckis med en rätt udda twist. Det handlar om hur en viss förbannelse kan drabba en och hur man kan bli av med den. (Sex är en central del.). Det är inget större fel på It Follows men för egen del har den inte vad jag vill ha av en skräckfilm, den är helt enkelt lite för snäll. För mig handlar genren om att vara upprörande eller läskig på riktigt och It Follows når helt enkelt inte upp till den nivån. Samtidigt inser jag att alla kanske inte delar just min uppfattning (Frugan satt återkommande med händerna för ögonen…).

:-I

Mad Max – Fury Road (3D)

Mad Max – Fury Road (2015) har blivit enormt haussad och jag har verkligen sett fram mot den. Laddade ju upp med att se originaltrilogin, men även hur mycket kultstatus dom har konstaterar jag att Mad Max – Fury Road är den bästa Mad Max-filmen! Jäklar vilket ös! Det är väldigt mycket biljakt för pengarna men det är inte en tråkig sekund. Tempot och pulsen är på topp, men även designen och fotot. Mad Max – Fury Road låter bilderna tala och är action när den är som allra bäst! Dessutom kryllar den av roliga idéer om hur olika praktiska saker skulle kunna fungera i en framtid efter katastrofen. Inte alltid helt trovärdigt men ofta ytterst underhållande.

Jag köpte filmen i 3D men har faktiskt sett den i 2D. Jag föredrar 2D men tänker att när jag ändå investerar i filmen så kan jag lika gärna investera i alternativet 3D. Extramaterialet består av ett antal korta dokumentärer som överlag är sevärda.

:-D