måndag 7 februari 2011

Topp-10 - 00-talet

Efter ett intro och sedan tio bubblare är det nu dags! Här har vi dom, mina tio favoritfilmer från det förra decenniet!


Children of Men (2006)


Framtidsvisionen som skildras i Children of men är oerhört effektiv men tyvärr väldigt dyster. Men det intressanta med filmen är blandningen av det dystopiska med det hoppfulla. Dessutom är fotot helt otroligt läckert och innovativt. En av de bättre sci-fi på väldigt länge.


The Dark Knight (2008)


Batman begins var bara en försmak om vad man kan göra med Batman på film och i The dark knight realiseras konceptet fullt ut. Känslan av maktlöshet och undergång är total. Och Jokern är en av historiens bästa filmskurkar. En oerhört mäktig film.


Donnie Darko (2001)


Man skulle kunna tro att det är svårt för en film att framgångsrikt lyckas innehålla: Familjesatir, tonårsångest, satir över tv-evangelister. Samtidigt som det rör sig om en effektivt obehaglig thriller. Samtidigt som filmen innehåller tidsresor och andra metafysiska fenomen. Dessutom är den läckert fotad och har fantastisk musik. Donnie Darko lyckas faktiskt förena allt detta till en fullständigt obeskrivlig upplevelse.


Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004)


Har det någonsin gjorts en mer bitterljuv film om falnande kärlek? Samspelet mellan Carrey och Winslet är fullständigt fenomenalt. En sylvass skildring av hopplösheten som infinner sig när en relation faller samman. Eller? Finns det hopp? Väldigt gripande.


The Lord of the Rings

The Fellowship of the Ring (2001)



The Two Towers (2002)



The Return of the King (2003)


Hur det gick till när en splatterregissör från Nya Zeeland fick världens hittills största filmbudget att leka med framstår fortfarande som obegripligt? Att Peter Jackson sen lyckas att ro det enorma projektet i hamn, att han gör fantastiska filmer av den ”ofilmbara” The Lord of the Rings är det bara att lyfta på hatten åt. En verkligt otrolig insats och för mig är det den viktigaste filmhändelsen förra decenniet! Det bör tilläggas att det är de förlängda versionerna som gäller.


The Royal Tenenbaums (2001)


Wes Andersson lär nog aldrig lyckas trumfa sitt stilistiska mästerverk The Royal Tenenbaums. Det är fullständigt skruvat, väldigt roligt, oerhört snyggt samtidigt som det råder en svårbeskrivlig känsla av vemod. Den perfekta rollbesättningen hjälper till att skapa en fullständigt unik känsla.


Der Untergang (2004)


Den tyska filmen om Hitler och hans närmaste under Tredje rikets sista dagar är en fullständigt omskakande och kompromisslös skildring. Den otroligt brutala och realistiska skildringen känns 100% sann vilket gör allt så mycket värre. Och Bruno Gantz ÄR Adolf Hitler. Ingen har eller kommer kunna spela honom mer exakt.


Watchmen (2009)


Det är faktiskt orimligt att Zack Snyder lyckades med en filmatisering av Alan Moores mästerverk Watchmen. Men det gjorde han! Watchmen innehåller oerhört smart skildring av vigilantism, om vad fenomenet kan få för konsekvenser. Men filmen rör sig även på högre plan och ställer den moralfilosofiska frågan om ändamål som helgar medel på sin spets. Watchmen är en fullständigt underskattad film som gått allt för många förbi. Den förlängda versionen alltså.

Inga kommentarer: