Slafsiga filmer har aldrig riktigt varit min grej även om jag erkänner att det finns någon slags lockelse i det där med en riktigt sjuk film. Jag gillade Hostel när den dök upp för att den var så konsekvent obehaglig, för att den inte låtsades vara något annat än vad den var. Men samtidigt var det en film som man bör undvika om man är någorlunda normalt funtad. Alltså, Hostel är en sjuk film gjord av sjuka människor för en sjuk publik.
Uppföljaren är i princip samma film en gång till med undantagen att det är ett gäng tjejer som innehar huvudrollerna samt att perspektivet i jämförelse med den första snarare utgår från förövarna än från offren. Annars är det som sagt i princip samma film: Resande tonåringar, Slovakien, urspårning, tortyr, läskiga barn, och så en flykt. Eli Roth säger i extramaterialet att det här inte bara är en uppföljare som ska casha in på den förra utan att man verkligen bygger vidare på storyn. Men jag vet inte om jag håller med? Den enda skillnaden är som sagt att historien även visas från förövarnas synvinkel. Den första filmen gillade jag för att den kändes originell och den överraskade mig. Uppföljaren är snarare ett kompetent men trist förutsägbart hantverk fram till slutet då den tyvärr spårar ur, på ett dåligt vis alltså.
Men det ser bra ut och låter bra och det är späckat med extramaterial. Hela tre kommentarspår, dokumentärer och bortklippta scener lär glädja dom som är intresserade.
:-(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar