Det här med remakes kräver nog ett eget kapitel. Egentligen finns det ingen som helst anledning att göra om en klassiker, såsom Papillon. Den nya versionen kommer ju alltid bara att bli sämre. Å andra sidan: Det är inte helt poänglöst, det kan vara lite kul med en ny twist även om resultatet, som sagt, blir sämre. Hur som helst, om inte annat blev den nya versionen av Papillon en bra ursäkt att se om originalet.
Papillon (1973)
Papillon är ett mästerverk, en närmast perfekt film. Vilket jag redan skrivit om apropå versionen på DVD. Kul dock att återuppleva den i HD! Dock oerhört trist att det inte finns med något extramaterial.
:-D
Papillon (2018)
Så, remaken. Lyckas den förmedla någon rolig twist på originalet? Tyvärr nej. Den nya versionen är förvisso inte ett dåligt hantverk, men den är ett poänglöst hantverk. En blek kopia som inte tillför något av värde. Möjligen kan man tycka att det är en intressant stilstudie att jämföra den med originalet, man kan lära sig något om hur film gjordes på 70-talet jämfört med nu. Tempot och klippen är snabbare. På det personliga planet blir det dock orättvist eftersom jag är av uppfattningen att film var som allra bäst just på 70-talet just i USA. Det betyder inte att det var ”bättre förr” utan det var… annorlunda förr. Det finns ingen poäng i sig med att gnälla över avsaknaden av det långsamma tempot där stämningen sakta byggs upp utan det räcker med att peka på skillnaden och så får man själv avgöra vad man föredrar.
Extramaterial hade kanske varit intressant? Fast det hade väl antagligen mest varit en massa tjat om hur stor respekt man hade för originalet bla bla bla?
:-(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar