Papillon

Det är intressant när man har fullständigt fel uppfattning om en film och så var det med Papillon. Minns någon gång på tidigt 90-tal där trailern gick på nymodigheten kabel-tv. Jag hade ingen aning om vad det var för något men tyckte att den verkade väldigt seg och högtravande, som någon slags Cinema paradiso. Och det är väl inget fel på Cinema paradiso i sig men det var inget som jag var sugen att bekanta mig med.

Och visst visar sig Papillon vara väldigt seg men utöver det bjöd den på en rejäl överraskning. Filmen är nämligen otroligt brutal. Till att börja med kan konstateras att de flesta rollerna spelas av amerikaner som talar engelska men som ska föreställa vara fransmän. Lite irriterande men det är något man får släppa. Storyn går ut på att Steve McQueen döms för ett mord och ska avtjäna sitt straff i en ökänd fångkoloni i Franska Guyana. Under ditresan stöter han på Dustin Hoffman som spelar en falskmyntare med flaskbottnar till glasögon och som betalar McQueen för beskydd. Filmens fokus är på de två och deras livslånga vänskap under alla vedermödor i fängelse, på flykt och allt vad dom drabbas av. Båda skådespelarna levererar helt fantastiska prestationer!

Papillon innehåller rejäla doser av den amerikanska 70-talsfilmens adelsmärken: Det är långsamt, brutalt och stämningen är kompakt. Om det är väl berättat är det otroligt hur man kan sugas in i en film med en sådant tempo till skillnad från en med snabbare klipp. Och Papillon är otroligt väl berättad. Samt som sagt väldigt brutal. Dels i oerhört råa våldsskildringar och rent äckel, dels i hur den så obehagligt effektivt lyckas förmedla en uns av hur det måste vara att sitta i isoleringscell. Alla som i tid och otid automatiskt gapar efter hårdare straff bör kasta ett öga på Papillon vilken ger en bra belysning om det där med orsak och verkan i dylika sammanhang.

Tyvärr är bildkvaliteten på filmen inget vidare. Många, men inte alla, scener är tråkigt suddiga. Extramaterialet består av en kort dokumentär från 70-talet som i och för sig var intressant men det känns tunt.

Papillon är en ordentlig omskakning som ännu en gång påminner om att det inte var bättre förr, förutom vad gäller filmen på 70-talet då.

:-D