Fanny & Alexander

Vissa recensioner känns oöverstigligt jobbiga att skriva. Den om Ingmar Bergmans ”sista film” Fanny och Alexander (1982) är en sådan. Det handlar om en av mina absoluta absoluta favoritfilmer så uppgiften känns monumental. Tror en strategi kanske kan vara att fokusera på min relation till filmen istället för filmen i sig?

Första gången jag såg Fanny och Alexander var jag runt 12 år gammal och den skrämde skiten ur mig. Det handlade om tv-versionen och jag kan förstå den som undrar varför en 12-åring sitter och tittar på nåt sånt? Det här lär ha varit i samma veva som vi fick kabel-tv men haken är att om man bara har en tv i hemmet spelar det liksom ingen roll då man ändå inte innehar positionen att få välja... Nåväl, jag plågade mig igenom serien och den gjorde intryck. Ibland finns tendenser att tänka att Fanny och Alexander handlar om överdådiga julbord och släktkalas. Det gör den ju också men det var inte dom sidorna som skrämde mig. Det var Bergmans skildring av död och döendet som gav mig svåra mardrömmar. På riktigt. Då kändes det som att det här var en värld som jag var för ung för betrakta, som om jag tjuvkikade på något som inte ännu var ämnat för mina ögon. Men å andra sidan kan jag så här i efterhand vara rätt glad för upplevelsen, för hur den präglade mig. Obehag kan ju ha en funktion.

Fanny och Alexander har behållit greppet om mig genom livet och jag har sett om den många gånger, främst på tv. För det knepiga har varit att få tag på vettiga utgåvor och skamligt nog är det ett problem som ännu inte är löst. Var på vippen att köpa den på dubbel-VHS i mitten på 90-talet men avstod eftersom den endast innehöll den ”korta” bio-versionen på dryga tre timmar istället för den förlängda tv-versionen som är på dryga fem. Detta förhållande kvarstod när filmen släpptes på DVD. Det handlade om den korta versionen och dessutom var det usel kvalitet.

Det hela avhjälptes först år 2004 då Criterion släppte en suverän box med en restaurerad version, vilken givetvis finns i min hylla. En perfekt produkt! Att det sen ska till ett amerikanskt företag för att producera detta och att SF fortfarande inte har behandlat Fanny och Alexander med den respekt den förtjänar är ju bara tragiskt. Vill man se filmen på DVD är det med andra ord import som gäller. (Mer om denna box längre fram.)

Men nu har det ju hunnit bli 2009 så det är Blu-ray som gäller. SF har släppt en restaurerad version av filmen och givit ut den både på DVD och Blu-ray och det är ju bra! Men det är bara halva jobbet eftersom det fortfarande endast rör sig om den korta versionen. Å ena sidan känns det fantastiskt att den släpps i HD, å andra sidan bittert att det inte handlar om den förlängda. (Ska sluta tjata om detta nu. )

För några år sedan vigde jag och PL en eftermiddag/kväll åt filmen. Vi hade väl inga direkta planer men faktumet att det äts och dricks så mycket gjorde att vi var tvungna att bryta för att gå och handla plockmat. Nu när vi skulle se om filmen i Blu-ray hade jag förutseende nog redan laddat upp med sill, lax, skinka, kalkon, nubbe, öl m.m. och det hela var mycket trevligt.

Trevligt var även att se Fanny och Alexander i HD. Restaureringen och överföringen är nämligen väldigt lyckade! Det är otroligt kul att se alla detaljer! Ljudet är i mono DTS vilket det inte finns så mycket att säga om. Ljudspåret har helt enkelt aldrig mixats i surround och det får man leva med.

Filmen då? Tja, det finns ju hur mycket som helst att säga (se boken lite längre fram). Har du inte sett Fanny och Alexander så ska du se den nu. Punkt! Regi, foto, dekor, kostym, skådespeleriet, skildringen av Sverige för 100 år sedan, dramat, persongalleriet. ALLT är perfekt och löjligt fängslande. Fanny och Alexander är en rent magisk upplevelse!

Därför smärtar det oerhört att jag inte kan med att ge den här utgåvan full pott. Å ena sidan är det galet eftersom även den korta versionen sopar brädet med de flesta filmer. Men å andra sidan är det här faktiskt en bristfällig utgåva och något som irriterar. Att ge den högsta betyg vore att ge upp så nej, jag sparar det till den förlängda versionen som bara måste komma, någon gång...

:-)


Fanny och Alexander – Ur Bergmans arkiv och hemliga gömmor


I samband med att jag ser om Fanny och Alexander passade jag på att läsa den här boken av Maaret Koskinen och Mats Rohdin som stått oläst ett tag i bokhyllan.

Det handlar om en gedigen genomgång av produktionen kring Fanny och Alexander. Generellt är det intressant att lära sig mer och komma bakom och dessutom är den rikt illustrerad med foton. Möjligen går den ibland vilse och fastnar lite för länge med utdrag ur Bergmans dagbok som ska visa på hans hypokondri, eller på en lång utläggning om pruttens roll inom konsten... Men gillar man Fanny och Alexander (vilket man givetvis gör) är det här ett bra komplement som absolut rekommenderas!

:-)


När jag ändå håller på kan jag ju passa på att visa upp Criterions strålande DVD-utgåva. I vanlig ordning har Criterion valt udda men väldigt smakfulla omslag. Titta bara, först har vi själva boxen:


Sen har vi den korta versionen (som inkluderar ett kommentarspår av en anglosaxisk filmvetare):


Och så har vi den förlängda:


Slutligen ingår en skiva med bonusmaterial: