Sköna juveler

Vi sorgliga individer som för en tid sedan såg Angel har återigen haft en sittning, denna gång med den för mig hittills okända actionkomedin Sköna juveler. I korthet handlar det om Kim Anderzon och Lena Nyman som driver en detektivbyrå och som får i uppdrag att hitta ett stulet armband. Bara på den beskrivningen hör man hur genomuselt det måste vara men den som tror att Sköna juveler är något i stil med Svindlande affärer kommer att bli mycket, mycket förvånad. För ska jag försöka beskriva Sköna juveler är det som en blandning av Göta kanal och... Blade runner!

Ja, Blade runner. Resultatet av en sådan kombination är omöjlig att tänka sig eller beskriva och filmen är just det, helt jävla omöjlig. Det är alltså en sådan där värsta sortens svensk komedi med genomusel humor och dialog. Men allt detta amatörmässiga trams utspelar sig i en miljö som visserligen är väldigt b, men som ändå nästan funkar. I princip hela filmen utspelar sig nattetid, det är mycket persienner som starkt ljus sipprar in emellan och det är mycket färgglada ljuseffekter som skapar kontraster. Och musiken består av Bengt Palmers tolkning av Vangelis, typ. Helt surrealistiskt.

Jag nämnde att dialogen är som i en värsta sortens svensk komedi men det är inte helt sant. För Sköna juveler blandar den stilen med någon slags hårdkokt noirsnack. Svensk actionkomedi framtidsdystopi film noir typ. Som sagt, det bara går inte att ens föreställa sig. Och hela skådiseliten är med, vad sägs t.ex. om Karl-Gustaf Lindstedt, Margaretha Krook, Ernst Günter, Brasse Brännström, Loffe Karlsson, Johannes Brost och sist men absolut inte minst Örjan Ramberg. Som i filmens värsta scen ståendes tränar med en skivstång fullständigt näck bjudandes på en ordentlig full frontal nudity samtidigt som Kim Andersson smygkikar och går igång ordentligt...

Att kommentera den tekniska kvaliteten går inte då filmen var inspelad från tv. Men jag skulle vilja veta mer, hur tänkte dom och hur gjorde dom när denna osannolika kalkon blev till?

:-=