Första säsongen av True Detective är ju så fruktansvärt bra helt enkelt. Den lever liksom kvar och jag tänker återkommande på den. Mot bakgrund av det stod det klart att uppföljaren knappast kunde leva upp till originalet. Den stora frågan var om den trots detta ok ändå var bra? Eller om den, som vissa rapporter verkade mena, inte var något vidare alls?
Det är kanske lite märkligt att den andra säsongen (från 2015) är en helt separat story från den första vilket nästan känns lite tråkigt. Inte för att man nödvändigtvis måste återanvända gamla karaktärer, men i första säsongen får man känslan av att det bara skrapades på ytan, att det lätt hade kunnat klämmas in mer i den världen. Nåväl, man har valt en annan väg och resultatet är bra! Varför för att slå in öppna dörrar men nej, det är inte i närheten av lika bra som den första, såklart. Däremot är det en bra och sevärd serie vars starka sidor är fler än dess svaga. Till svagheterna hör en intrig som är några snäppt för onödigt komplicerad. Karaktärerna känns heller inte lika utvecklade är därmed inte lika intressanta som i den första. Vilket, med tanke på att manusförfattaren Nic Pizzolatto hade betydligt mer tid på sig att skriva den första jämfört med den andra. Till det som är bra är att det är en story som inte bryr sig om att vara övertydlig. Precis som i den första säsongen låter man landskapsbilder skänka atmosfär, det är som att landskapet i sig är med på rollistan. Väldigt snyggt!
Bildkvaliteten på denna Blu-ray är sylvass! Jag fattar knappt att det är möjligt att det ser så bra ut. Både detaljer men även hur ljuset flödar. Extramaterialet är något av en besvikelse. Det medföljer ett kommentarspår till avsnitt fyra och åtta. Inget är särskilt intressant och det sista är mest irriterande. Mellan att folk pratar är det nämligen orimligt långa uppehåll. Utöver det finns några dokumentärer på totalt 45 minuter.
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar