Carrie (1976) är en riktigt klassisk skräckis för oss som är uppvuxna på 70-talet. Jag vet inte varför just den nådde ut så brett? Att det är en riktigt bra film brukar liksom inte räcka… Kanske beror det på att Carrie är så fruktansvärt väl avvägd? Det är lätt att bara minnas de ytterst våldsamma scenerna men dom är i själva verket ganska få. Istället är det mobbningen och känslan av obehag som leder fram till filmens klimax som utgör dess storhet. Men även inledningen med duschscenen som skänker en obehaglig känsla av att när som helst kommer något att gå riktigt illa.
Extramaterialet på ca: 90 minuter består av intervjuer med de viktigaste medverkande. Helt klart sevärt. Det tråkiga är bildkvaliteten. Carrie är förvisso filmad i en mjuk stil men det är lite halvtrist att det inte känns som att titta på HD.
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar