Nu blev det inte som vilken film som helst ändå. Inte på grund av några förutbestämda meningar utan helt enkelt på grund av att den utspelas i Stockholm. Dels för att jag satt och försökte lista ut var scenerna var inspelade, dels för det där lite svengelska anslaget. Jag störde mig inte på att det låter fånigt men det var helt enkelt svårt för hjärnan att koppla ihop vad som pågick när man blandar in lite svenska ord här och var och har en och annan skylt med svensk text osv.
Så... bortsett från det. Hur var den då som film betraktad? Läcker, snyggt fotad, skön stämning men en smula rörig. Det var för lite många namn som svischade förbi fram och tillbaka, vilket säkert inte är ett problem för den majoritet som är bekant med böckerna och/eller de svenska filmerna.
Men ändå, min hemstad plåtad på ett schysst sätt av David Fincher, det är något oemotståndligt med det! Plus faktumet att vår balkong syns i en Hollywoodproduktion är något jag aldrig skulle tro att det skulle infalla.
Kommentarspåret med Fincher är väldigt informativt, med andra ord som vanligt med honom. Dessutom medföljer en skiva med dokumentärer. Tyvärr håller dessa en väldigt blandad kvalitet. Vissa intervjuer är mycket intressanta men det blandas med såna där irriterande bilder från inspelningen.
Något som inte framgår av bilden är att förpackningen är väldigt läcker. Den är i kartong och när man vecklar upp den innehåller den ett par snygga svartvita foton. Jag gillar när den som köper får lite extra.
:-)
En sak med filmen var att man inte kunde låta bli att haja till över den första affischen som dök upp utanför bion i vintras. Å ena sidan kan man tycka att det här med bröst kanske inte är något speciellt. Men faktum är att det är väldigt ovanligt på en filmaffisch. Det är kul att dom vågar sticka ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar