Vet inte hur många gånger jag tjatat om det men jag kan väl nämna det ännu en gång. För drygt två år sen såg jag The wrestler vilket ledde till ett uppvaknande av mitt sedan länge insomnade wrestlingintresse. Sakta men säkert steg jag in i den världen och ett led i det var att jag regelbundet lyssnar på amerikanska podcasts om wrestling. Och därigenom även om MMA. Vilket kanske låter konstigt men faktum är att det finns flera kopplingar mellan dessa två fenomen som faktiskt är kulturellt sammanlänkade.
Det är även intressant att notera att mitt wrestlingintresse nu fört in mig på MMA då det speglar vad som hände i mitten på 90-talet. Jag hörde talas om UFC som idag är världens största MMA-förbund men som då var en endagsturnering. Det var i något debattprogram där folk var upprörda och tyckte att det här var väl ändå för mycket och antagligen satt Paulo Roberto där och försvarade fenomenet. Som med så mycket som blir beskyllt för att vara moraliskt förkastligt leder det bara till att jag blir nyfiken.
Jag menar, UFC var ju en strålande idé! Upplägget var att låta framstående utövare från olika kampsportsdiscipliner i praktiken reda ut vad som fungerar och vad som inte gör det. Sommaren -95 fick jag i London tag på ett exemplar av UFC 2. Det var nära ögat att jag inte skulle få det för videokassetten hade en 18-årsgräns och det krävdes en del övertalande för att förmå expediten att förstå att det what we i Sweden call personnumer (på mitt Posten-leg) faktiskt visade att jag hade åldern inne...
I den här vevan hade jag även börjat träna ninjutsu för det finns väl inget coolare än att bli en ninja? Blev väldigt nöjd när jag insåg att en ninjutsu-utövare deltog i UFC 2. Alla matcher fick inte plats på kassetten så dom hoppade över ett antal av öppningsmatcherna men de berättade att denne Scott Morris (givetvis!) vunnit sin första match. Förväntan låg i luften när det var dags för hans kvartsfinal mot nån kickboxare som... fullständigt mosade Morris... Här blev jag också varse om Royce Gracie och brasiliansk jiu-jitsu, att det mest effektiva sättet att vinna verkade gå ut på att ligga och kräla på golvet i tio minuter innan man får in rätt grepp. Inte så spännande kanske. Och faktum är att jag inte riktigt fastnade för sporten mer än så.
Nu är det 2011 och det senaste året har jag följt UFC (och lite annan MMA) mer och mer intensivt. Ett år är för kort tid för att förutse om jag kommer att tröttna eller ej. Men jag har kul nu och på lördag kommer jag att befinna mig på Hovet för att bevittna MMA live för första gången.
För att förstå hur UFC och MMA fungerar idag jämfört med förr var det en bra idé att ta en historielektion. Och vilken lektion kunde vara bättre än den utmärkta boxen UFC – Ultimate 100 greatest fights? Helt enkelt de 100 bästa matcherna i UFC:s historia. Plus att när man väl har sett alla matcher ingår även en sammanfattning (gjord för tv) som kort går igenom varje match och så får någon yttra några kommentarer. En mycket bra sammanfattning!
Boxen innehåller sex skivor och innehållet sträcker sig över 26 timmar. Jag har hållit på med den sen december förra året... Bildkvaliteten varierar. De första showerna är i 4:3 och risig bild medan de senare är i knivskarp HD.
Faktum är att det här är en riktigt bra produkt med riktigt bra tajming!
:-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar