Jag har inte glömt bort mitt första världskrigstema. Det är bara så att det kommit lite annat emellan. Inser att jag nog varit lite väl optimistisk och att det här kommer att ta längre tid att slutföra än jag först tänkte.
Nåväl, nu är det i alla fall dags för två nya titlar. Två filmer som har det gemensamma att det handlar om tyska flygaräss under första världskriget som båda vinner Pour le Mérite, Röde baron medverkar, de kämpar med en till synes omöjlig kärlekshistoria och trots att dom är tyskar pratas det engelska. En gammal klassiker och en hyfsat ny.
The Blue Max
I The Blue max (1966) får man följa piloten Lt. Bruno Stachel i hans strävan efter den på den tiden högsta tyska tapperhetsmedaljen, Pour le Mérite, samt efter att nå samma status som den Röde baronen.
Det här är en Storfilm av den gamla goda sorten dvs. storslagna vyer i cinemascope, massor av statister och ett gäng prominenta skådisar såsom George Peppard, James Mason, och Ursula Andress. Visst är vissa effekter lite mossiga men bortsett från det är jag svag för såna här spektakel.
:-)
The Red Baron
The Red Baron (Der rote Baron) (2008) är å andra sidan en mer klassisk biopic där man får följa Manfred von Richthofen ”Röde baronen”:s karriär. En sån där film som börjar med en scen ur huvudpersonens barndom vars syfte är att visa varför han blev den han blev. Sen hoppar man fram tio år och så får man följa dom viktigaste händelserna i personens liv. Känns som att man har sett det förr och såna filmer blir sällan lyckade. Det känns mer som att det staplas scen på scen för att hinna med allt men det leder bara till att man aldrig lär känna personen ifråga.
Här har man dessutom klämt in några märkliga anakronismer såsom en onödig kärlekshistoria mellan baronen och hans sjuksköterska som en krydda man tror publiken vill ha. Sen har man tagit till ett märkligt grepp som man tror är nödvändigt för att publiken ska må bra. Alltså, för att man ska kunna heja på tyska soldater under första världskriget (som ju filmens huvudpersoner består av) måste man klargöra att dessa absolut inte har något att mot Tredje rikets soldater. Så vad man gör är att kvotera in en pilot av judisk börd i baronens flygande cirkus som man i eftertexterna sen känner sig nödgad påpeka att han i och för sig är påhittad men å andra sidan var det många piloter som stred för Tyskland som var just judar. En märklig lösning som bara handlar om att underskatta publiken och om rädsla för att problematisera. Och Ralph Fiennes som pryder omslaget är med i bara några minuter vilket är ett fult knep.
Men man ska inte bara gnälla för det finns en hel del positivt med The Red Baron. Stridsscenerna ser nämligen riktigt bra ut! Det här känns som en film med en begränsad budget men om så är fallet har dom jobbat på bra och det här måste vara bland de bästa flygstridsscener som filmats! Och jag gillar designen på plan och uniformer. Just att dom kallades för flygande cirkus framgår väl och jag har inte sett en sen här blandning av udda uniformer på film. Det här handlar om (i nationens ögon) hjältar som kunde ta sig friheter och som inte tyckte att det där med disciplin alltid var så nödvändigt. Jag menar, vi snackar om en kille som målade sitt flygplan helt i rött!
:-I
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar