Är inget fan av George Romeros filmer men jag fortsätter att beta av dom en i taget dels eftersom dom (tidiga) utgör någon slags filmhistoria och dels för att TC envisas med att tvångsutlåna dom till mig. Kort tillbakablick: Night of the living dead är den bästa filmen i serien och även om den känns daterad har den sina poänger i all sin enkelhet. Uppföljaren Dawn of the dead är en överskattad film med stora brister. Day of the dead är en så rörig och fånig film att den knappt går att se. Slutligen är Land of the dead som dök upp för några år sedan en ok men rätt seg film. Och nu har det blivit dags för ännu en.
Kan inte säga att upplägget lät något vidare. Istället för den ofta rätt storslagna stil som Romero använder i sina filmer ska Diary of the dead kännas ”fräsch” och innehålla det moderna och häftiga stilgreppet att den ska föreställa inte inspelad som en film utan att innehållet ska vara dokumentärt. Inte en spelfilm utan ett ihopklipp av amatörinspelningar. Det är något väldigt illavarslande när en etablerad regissör får för sig att prova detta grepp som så sällan blir bra, typ 15 år efter Blair witch project. Men å andra sidan kan ju låga förväntningar vara till en films fördel.
Så är inte fallet med Diary of the dead. Jag ville tycka illa om filmen och jag gör det. Problemet med den ”dokumentära känslan” är precis som man kunde befara. Kameravinklingarna och bildkvaliteten på de slumpmässiga och amatörmässiga tagningarna ser aldrig ut som vad de ska föreställa. Istället ser det mest bara ut som dålig film. Det största problemet är dock övertydligheten. I Dawn of the dead ville Romero peka på problemet med masskonsumismen och i den här filmen vill han säga något om media, om trovärdigheten i innehållet och det där om att det bara är det som syns som finns. Inget fel med att ha en agenda men måste han göra det så sjukt övertydligt? Jag vet inte i hur många scener som dialogen exakt går ut på att uttala något som hade räckt med att antydas. ”Det som inte spelas in har aldrig hänt” är en replik som dyker upp igen och igen.
Men zombierna ser ju bra ut nu förtiden men jag stör mig på hur mycket Romero förlitar sig på Bu!-effekter. Förr kunde han åtminstone bygga upp en skön stämning. Och vissa scener är verkligen sjukt tramsiga, typ en amish-gubbe som pga. att han är döv inte kan prata varpå de läten han utstöter gör att han misstas för en zombie. Jättekul.
Bildkvaliteten på denna Blu-ray är helt ok vilket är ett problem, det ser helt enkelt för bra ut för att vara trovärdigt. Skivan innehåller även en drös extramaterial. Jag tittade lite på dokumentärerna som visserligen är omfattande men som mest verkar bestå antingen av folk som slickar Romeros arsle eller av Romero själv som sitter och babblar om vilken bra film han har gjort.
Romero har gjort det igen, ännu en sunkig zombiefilm!
:-(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar