Happiness har jag sett ett antal gånger och jag avgudar den! Att jag återsåg den just nu var på grund av att den nyligen återvänt till vårt hem efter ett ofrivilligt långt utlån.
Filmen är oerhört rolig, oerhört smart och oerhört svart. Många skulle säga för svart. En del av dess genialitet ligger i att den lyckas behandla så mörka saker och ändå på något vis få en att sitta och skratta. Men skrattet sätter man i halsen och bitvis är det plågsamt. Den största behållningen är dock skådespelarna som gör helt fantastiska prestationer med de av olika anledningar deprimerande karaktärerna. Som min kompis ABR säger: ”Man skulle inte vilja leva någon av deras liv...” Bäst är Philip Seymour Hoffman som antagligen aldrig varit sävligare och äckligare än han är just här, vilket är imponerande då just såna roller ju är hans specialitet! Men faktum är att alla karaktärerna är suveräna. Det låter som en överdrift, men i det här fallet är det faktiskt sant.
Det enda minuset var att den här utgåvan är under all kritik. Att ljudet inte är så spännande kan man acceptera. Att den saknar extramaterial är trist. Skandalen är dock att det är 4:3 format på bilden! Vilket tyvärr innebär att den här utgåvan inte kan få högsta betyg, vilket filmen i sig egentligen förtjänar.
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar