[För en tid kommer jag befinna mig på en plats där jag inte har något som helst att säga till om i fråga om filmval. Vilket innebär att det kommer bli en del filmer som jag aldrig hade valt om jag hade fått bestämma. Eventuellt extramaterial kommer jag inte ha möjlighet att ta del av.]
Vad säga om Simon Birch (1998)? En riktig feel-good med mycket värme men som inte skyggar för det sorgsna. Sannolikt ville man uppnå något sådant. Men resultatet är genomruttet, fruktansvärt smetigt och skamlöst utstuderat. Dom som hatar Spielberg tror att han gör såna här filmer (dom har en poäng, men ändå fel).
:-=
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar