Till skillnad från manga andra vuxna är barnfilm aldrig något som tilltalat mig (i vuxen ålder). Men i takt med att Dottern 1 blir äldre sugs jag ofrivilligt mer och mer in i den världen. Det knepiga är hur jag ska förhålla mig till barnfilm när jag recenserar? Att försöka förhålla sig till och utvärdera något som egentligen inte är gjort för mig är knepigt. Jag får helt enkelt känna mig fram och pröva för att förhoppningsvis hitta rätt nivå.
Att Frost (original Frozen) (2013) är en veritabel succé har nog inte gått någon med småbarn förbi. Efter några misslyckade försök med japansk anime och sedan Dottern börjar prata om ”Elsa” såg jag till att investera i Frost (i 3D när jag ändå höll på). Sen dess har jag sett filmen många, många gånger. I princip aldrig i ett svep utan oftast upphackat.
Så vad ska man säga då? Tja, det är ju just det som är så svårt. Historien är i sig ganska enkel och den är väl lagom underhållande. Det är rätt läckra miljöer och musiken sätter sig på hjärnan. Det är inte dåligt och jag stör mig inte på Frost på samma sätt som jag inbillar mig att jag kommer störa mig på andra barnfilmer? Tja.
Dottern 1 var inte alls intresserad av att se filmen i 3D så det får bli vid ett senare tillfälle? Extramaterialet består av en kort blick bakom kulisserna samt ett antal musikvideor med olika versioner av plågan Let it go.
:-I
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar