När det gäller film har jag en rätt obegripligt vit fläck som jag härmed får lov att erkänna. Obegriplig eftersom jag är ett fan av cinéma fantastique och verkligen gillar Japan. Det är nämligen så att jag aldrig sett Godzilla, varken originalet från 1954 eller någon av de otaliga uppföljarna. Eller, jo, jag har sett den gräsligt usla amerikanska från 1998 i regi av Roland Emmerich vilket nästan gör att det känns ännu värre. Och nästa Godzilla jag ser är alltså nästa amerikanska version, denna från 2014.
Det positiva med Godzilla är att designen på huvudrollsinnehavaren är cool och kanske viktigare: Actionscenerna fungerar. Det känns inte som ett dataspel utan som att det på något vis faktiskt skulle kunna se ut såhär, om det var på riktigt. Vissa menar att det viktigaste med en monsterfilm är att handlingen måste fungera även på ett mänskligt plan, att det måste finnas en story där i bakgrunden. Det håller jag inte med om. Det viktigaste för att en monsterfilm ska fungera är att specialeffekterna fungerar, vilket de alltså gör i Godzilla. Det är även positivt att man inte bara skildrar förödelsen utan även effekterna av förödelsen. Det var det positiva. Det negativa är att även om filmen i övrigt inte är dålig är den ganska ointressant. Den där mänskliga vinkeln har en framträdande roll och det hela är ok, inte mer.
Jag har köpt och sett Godzilla i 3D men utfallet känns tveksamt. Jag satt och irriterade mig på den suddighet som kan uppstå i 3D och ångrade faktiskt att jag inte såg filmen i 2D. Nu kan det förvisso delvis förklaras med att just Godzilla fungerar sämre i 3D än andra filmer, men ändå.
Extramaterialet består av diverse ointressanta dokumentärer på ungefär en timme. Slänger på en riktigt läcker teaser-affisch för att… den är riktigt läcker!
:-I
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar