Scorsese är fantasilöst nog en husgud även hon hans filmer på senare år varierat en smula i kvalitet. Jag blev därför överraskad över att jag verkligen gillade hans barnfilm Hugo. Förhandsinformation om hans senaste, The Wolf of Wall Street (2013), har inte varit helt positiv och jag hade en del farhågor. Som på sätt och vis infriades men ändå inte.
The Wolf och Wall Street är nämligen en otroligt ojämn film. En film som ibland är fantastiskt bra, ibland är pinsam och som en konsekvens av detta är väldigt irriterande. Storyn är nämligen oerhört intressant och det är omöjligt att inte fantisera om hur bra den här filmen… skulle kunna ha varit. Det finns så väldigt många scener och skådespelarinsatser som är helt i nivå med Scorseses bästa att jag blir oerhört irriterad varje gång filmen helt växlar till buskis. Eller irriterad över att den helt i onödan är över tre timmar lång.
Filmen baserar sig på faktiska händelser och även om det är hårt dramatiserat slutar det med att jag blir lätt deprimerad och att jag undrar varför jag är så dum att jag sparar pengar i en bank? Att The Wolf of Wall Street trots allt lyckas med att så såna frön vittnar om dess potential.
Extramaterialet består av dokumentärt material på 35 minuter.
:-I
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar