Det finns bland vissa en fördom att filmkritiker påstår sig gilla konstiga filmer bara för att stoltsera med att gilla ”svåra” saker. Att man därför ska undvika filmer som får höga betyg och omvänt ska man tänka att det som sågas är sånt som vanligt folk gillar. Jag håller inte med om den verklighetsbeskrivningen. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på den när jag ser grekiska Dogtooth (2009). Det är en superhyllad utländsk film med absurda scener, konstigt bildspråk, som bitvis har en obegriplig handling och som innehåller till synes helt omotiverat grovt sex och våld.
Idén är intressant. Den bygger på att en familj bor i ett hus omgärdat av ett högt staket. De tre barnen har skyddats från omvärlden och aldrig varit utanför huset. Och inte heller fått någon information om världen utanför. Eller rättare sagt, den informationen dom fått är generellt helt felaktig. De nu mer eller mindre vuxna barnen är med andra ord jäkligt märkliga. Idén i sig är som sagt intressant men vid själva utförandet sätter jag ett frågetecken. Man har gjort det lite för absurt ibland.
Precis när jag sett Dogtooth tänkte jag mest vad fan det där var för nåt? Men ju mer jag tänker på den så växer filmen. Ett klassiskt tecken på kvalitet. Jag känner mig generös i betygsättningen. Men jag kan inte begripa varför den inte finns på Blu-ray?
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar