Club Kalkon har haft HD-premiär! Änglagård – tredje gången gillt (2010) är kanske inte en utpräglad kalkon men vi gillar ju Nutley så det fick bli den. Nu var det på tok för länge sen jag såg den första Änglagård men jag har för mig att jag tyckte att den var ganska bra? Men jag får slänga in en brasklapp om att även om jag gjorde det så vet jag inte vad jag skulle tycka om jag såg den idag? Hur som helst, nu ska Nutley knyta ihop sin trilogi och där har vi problem nummer ett: Det kryllar av tillbakablickar från de tidigare filmerna vilket gör den här filmen rörig. Jag tror inte att man kan räkna med att folk kan de första två filmerna i detalj och åtminstone jag blev förvirrad vid flera tillfällen. Ett annat problem är att det pågår tusen olika händelsetrådar där hälften ändå inte får någon slags konklusion. Det bidrar inte direkt till att avhjälpa bristen på tydlighet.
Jag orkar inte ens kolla vem som skrivit manus men det känns som att Nutley haft ett finger med i spelet. Vilket skulle vara en logisk förklaring till den återkommande svengelskan som skådespelarna tvingas slänga sig med. Och Helena Bergström är verkligen inte bra. Men egentligen känner jag mig inte upplagd för en rejäl sågning då det här handlar bara om en väldigt slarvigt och illa komponerad film. Vid några tillfällen får man dock plocka fram skämskudden, t.ex. en scen med en råtta under sängen samt alla scener där den steppande och skäggiga prästlärlingen medverkar. Sen får man även tillfälle att kräkas över det gräsliga kvinnor kan! slutet.
Finns en bra sak med den här filmen. Fotot är vackert och bildkvaliteten på denna Blu-ray är faktiskt bra!
:-=
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar