The way back (2010) bygger tydligen på en ”sann historia”. Vars äkthet tydligen ifrågasatts och omdebatterats rätt rejält. Hur som helst. Det hela börjar i Sibirien under andra världskriget. Det som slår mig i inledningen är att det antagligen är den första gången jag ser gulag skildras på film? Vilket känns märkligt med tanke på hur många skildringar av nazistiska koncentrationsläger man sett. Och jag är inte efter något tröttsamt politiskt om att ”kommunismen minsann” osv. Utan konstaterar bara med förvåning.
Ett gäng rymmer och filmens poäng är att skildra deras vedermödor när dom försöker att promenera från Sibirien till Indien.
Egentligen är det en väldigt spännande story. Men tyvärr är skildringen väldigt märklig. Trots att den är över två timmar händer saker och ting i ett rasande tempo i början. Men mot slutet är allt superlångsamt. Det känns väldigt ryckigt. Sen har jag svårt för att dom talar engelska med polsk brytning. Och Colin Farrel gör en ofrivilligt komisk insats som tatuerad medlem i vory v zakone.
Det är vackert fotat om inte annat. Frågor kring bonusmaterial lämnar jag därhän då jag såg en region A utgåva hemma hos MA.
:-(
Ibland får jag känslan av att jag är för positiv i min betygsättning. Det vanligaste betyget jag ger är nämligen fyra av fem. Till mitt försvar vill jag dock anföra att det beror på att jag i förväg är bra på att bedöma vad jag kommer att gilla eller ej, att jag tenderar att se sånt som passar mig. De två senaste recensionerna tycker jag talar för den tesen. Det handlar om två filmer som jag i princip hade noll koll på. Och som så ofta när det är så visar det sig att filmerna inte är något vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar