Jag vet att jag släpar men jag jobbar fortfarande med min lista över de bästa filmerna från förra decenniet... Men jag har haft några titlar som jag var tvungen att beta av. Irréversible (2002) är dock den sista. Givetvis har man missat en massa bra film men man måste dra ett streck någonstans och jag gör det HÄR! (Nu ska jag bara ta och författa listorna...)
Har full förståelse för kontroversen som Irréversible orsakade när den kom. Den ökända våldtäcktscenen är riktigt vidrig. Och man kan ifrågasätta varför jag och så många andra ändå dras till vidrigheter på film? En jättediskussion som får bordläggas till ett annat tillfälle.
Precis som Memento berättas Irréversible baklänges. Den börjar med det (kronologiskt sett) kaosartade slutet. Vilket till en början verkligen fick mig att klia mig i huvudet och undra vad det här var för en soppa egentligen? Men precis som i Memento faller bitarna sakta men säkert på plats och man sugs in i den blytunga och förebådande atmosfären. Att vända på handlingen luktar lite billigt knep men det funkar väldigt bra här. Filmen börjar riktigt illa men gradvis utvecklas historien i en ljusare riktning. Men insikten om att det i själva verket är tvärt om lägger en mycket obehaglig stämning över scenerna. Det är som att ju ljusare det blir desto värre känns det.
Egentligen är det en ganska enkel historia om sex, våld och hämnd. Jag imponerades otroligt av samspelet mellan Monica Bellucci och Vincent Cassel och blev inte förvånad när jag i efterhand läste att dom var (är?) ett par även på riktigt. Det är nästan så att man kan ta på energin mellan dom i scenen när dom vaknar i sängen. Samtidigt som det mest känns jobbigt med tanke på vad komma skall.
Det finns lite extramaterial men som så ofta när det gäller DVD från början av 2000-talet är det inte av någon vidare kvalitet. Till skillnad från filmen som gjorde ett mycket starkt intryck! En riktigt obehaglig upplevelse som det är dags att ge ut på Blu-ray.
:-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar