Upplägget till filmen är helt briljant! I alla fall när det gäller hur man effektivt bygger upp en skräckfilm. I somras när jag hörde talas om upplägget kunde jag nämligen inte få det ur skallen. Och det är ju det som är det centrala: Det är inte vad som visas på duken/skärmen som är det viktigaste utan det är vad som händer i ditt huvud. Så jag har gått med den här bilden i huvudet, med frågorna och nyfikenheten som bubblat upp. Hur skulle det funka? Egentligen? Och trots att jag på ett plan inte ville utsätta mig för att se den visste jag att jag av ren nyfikenhet inte skulle kunna låta bli. Dessutom har filmen blivit ett sånt fenomen. Så även om jag med åren blivit både mesigare och mindre inne på skräck kände jag att jag av rent allmänbildningssyfte var tvungen att se den.
En utmaning mellan mig och CN om vem som skulle se den först var en nödvändig spark i baken för att utsätta mig för The Human centipede... så nu är det gjort!
Filmen är ungefär vad jag förväntade mig att den skulle vara. Grundidén är i fokus. Och det är ju den där grundidén som man är sjukligt nyfiken på. Och här får man vad man bett om. Ändå är jag nöjd över att filmen utöver att leverera den där grundidén även har rätt tempo och är ”snyggt” gjord. Jag har sett många filmer där närbilden på det äckliga kroppsliga ingreppet störande uppenbart är fejk, men så inte här. Den är filmen förmedlar inga billiga latexskroppar utan det man ser gör verkligen ont. Aj! Flera scener fick mig att gny och längta till att det hela skulle vara över.
Storyn då? Ja, man vill ju inte avslöja. Grundidén är som bekant bekant. Vad som händer sen vill jag inte avslöja. Jag tyckte att grundidén är tillräckligt för att göra en film på och om man sen gör något extra av den är det en bonus. Och det gör dom, det händer saker och man mår... fysiskt dåligt... Lyckad film!
Någonting måste väl nämnas om skådespelarena. Mest av allt tycker jag synd om de tre stackarna som spenderade inspelningstiden på armbågar och knän. Sen måste man även nämna Dieter Laser (tydligen hans riktiga namn!) i huvudrollen. Snacka om klassisk filmskurk in the making! Läste en intervju med den (holländske) regissören Tom Six (ännu ett bra namn) om hur han baserat karaktären på de berättelser som tyska SS-”läkare” som han som ung utsattes för. Utsattes för berättelser alltså.
Bildkvaliteten är bitvis väldigt detaljrik och bitvis inte alls. Filmen finns ännu inte i nordisk utgåva så den jag sett var en amerikansk regionsfri import. Kommentarspåret med regissören tänker jag inte pröva mig igenom. Utöver det ingår lite annat smått och gott, bland annat en liten film där regissören filosoferar om uppföljaren. Och kul att en av de skribenter som jag verkligen följer, Devin Faraci, fick med ett citat på omslaget (även om han inte längre skriver för CHUD).
Slutligen, är The Human centipede det äckligaste nånsin? Nej, jag har sett värre saker. Tror jag. Kommer inte på något konkret men det känns ändå så. Men det är en sjukt, sjuk film som är rätt jobbig. Men, som sagt, det är själva idén som är det värsta. Och den prövningen har man ju redan genomgått.
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar