För en handfull år sedan verkade alla prata om det koreanska filmundret. Jag hörde pratet men såg inte filmerna. Tänkte länge att det varit dags att ta tag i denna brist och införskaffade nyligen Oldboy och Lady Vengeance på rea. Det var först när jag hade sett Oldboy som jag insåg att dom två filmerna jag köpt är del två och tre i den s.k. Revenge-trilogin där Sympathy for mister Vengeance från 2002 är den första. Men den finns inte på Blu-ray och dessutom var det redan förstört eftersom jag insåg missen för sent. Hur som helst, dålig research av mig och det är inte såhär som jag normalt jobbar.
Oldboy
Oldboy (2003) är ett namn man hör om och om igen. Oftast förenat med superlativ. Höga förväntningar med andra ord och Oldboy ÄR en bra film! Våldsam, estetisk, unik, rafflande. Och med ett infernaliskt slut som kunde vara snott från en grekisk ödestragedi.
Handlingen vill man inte kommentera för mycket för de som ännu inte har sett filmen, men intrigen är som följer: Dae-su Oh har av okänd anledning blivit inlåst i ett rum i 15 år. Plötsligt släpps han fri, jakten på sanningen börjar och det hela tar ett gäng oväntade vändningar.
:-)
Lady Vengeance
Lady Vengeance (2005) påminner trots att det på pappret verkat så faktiskt inte så mycket om sin föregångare Oldboy. Det börjar med att en kvinna, Geum-ja Lee, blir utsläppt ur ett fängelse som hon varit inlåst i sen hon var tonåring. Nu är det dags att utkräva hämnd och hon har tiden samt en mycket raffinerad plan på sin sida.
Till en början satt jag och kliade mig i huvudet. Berättandet kändes ryckigt och svårgreppbart. Men ge filmen lite tid för den utvecklas till något helt enastående! Det är experimentellt, lite galet, otroligt gripande, väldigt vackert, väldigt sorgligt och samtidigt ställs många bra frågor. Framförallt kring hämnd men även om sånt som adoption som verkar vara något av en het potatis i Sydkorea... Problemet med att skriva om Lady Vengeance är att det är en sån där film som inte låter sig beskrivas utan som måste ses. Känner att jag staplar klyschor nu men vad ska jag göra?
:-D
Däremot hatar, hatar, hatar jag omslaget! (Dessutom är bilden fel, texten om 2-disc är inte med på omslaget.) Bara för att det handlar om en kvinna på hämndturné kände man sig tvungna att kopiera Kill Bill? Jag älskar Kill Bill men dom filmerna har ingenting med Lady Vengeance att göra. Det som är extra irriterande är att det finns så mycket snygg konst framtagen till Lady Vengeance. Bifogar två läckra posters för att visa hur omslaget kunde sett ut:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar