tisdag 4 augusti 2009

Watchmen - director's cut


Watchmen (2009) är en film som enligt Hollywoods normala logik inte borde finnas. Dess utformning och hur den behandlats tydliggör verkligen Hollywoods irrationella beteende på flera plan. Men mer om det senare.

Låt oss börja från början. Det är lika bra att erkänna att jag aldrig har läst Alan Moore och Dave Gibbons Watchmen, denna av många betraktad som den bästa ”serietidning” som någonsin författats. Ibland har man logiska luckor och ibland har man luckor som kanske inte är konstiga men ändå pinsamma. I fallet med Watchmen och mig är det mest obegripligt. ”Det har inte blivit av” är bland de värsta påståenden jag vet eftersom det utgår från att ”varför” kan ersättas med ”att”, vilket det inte kan. Så jag ska inte säga det. Däremot kan jag i detta fall inte förklara detta ”varför”? Varför har jag aldrig slagit till när jag stått och tummat på den i butik vid flera tillfällen? Eller beställt den då den ju står på min lista över böcker som ska införskaffas? Jag vet inte.

Nu när filmen har närmat sig har jag dock gjort ett medvetet val att låta film gå före läsning och jag vet inte om jag fattat rätt beslut eller ej? Men när förhandsrapporterna började strömma in om att det här var en riktigt bra film beslutade jag mig för att inte låta min upplevelse ”förstöras” av att läsa serien innan. Jag ville helt enkelt inte försätta mig i ”bra men inte lika bra som boken”-fällan. Vilket i och för sig innebär att jag nu potentiellt har förstört läsupplevelsen, men det blir ju fel hur man än gör.

Jag vet inte om det är så begåvat att fylla en recension av en film med en massa babbel om att man inte har läst förlagan och sedan inte skriva så mycket om själva filmen. Men det är precis vad jag tänker göra! Jag är nämligen helt knockad av alla intryck som denna mastodont till film bjöd på! Jag måste fundera, få tid att sortera tankarna och antagligen se om den innan jag mer exakt kan förmedla vad jag tycker och varför.

Men jag kan nämna att det är väldigt komplext, snyggt, tänkvärt, coolt, och... väldigt bra! Atomkrig, en alternativ värld, frågan om vad som är moraliskt rätt när det gäller att rädda mänskligheten från sig själv, blod och våld, kärlek och sex, astronomi och fysik, politik och slutligen en rätt mänsklig titt på hur tillvaron för en maskerad superhjälte/vigilant skulle kunna gestalta sig, på riktigt. Det är svårt att ens ge en beskrivning av vad den här filmen egentligen är. Nu för tiden görs ju faktiskt bra superhjältefilmer men i jämförelse med exempelvis The Dark Knight är Watchmen betydlig mer konstig och i brist på bättre ord... konstnärlig. Eller flummig som säkert många skulle tycka. Oundvikligen påminner den stilistiskt om Zach Snyders förra film 300 men om det var en bagatell som mest vill se cool ut (vilket den gör!) är Watchmen så mycket mer.

Charmen ligger för mig förutom i frågorna den väcker i kombinationen av det pretentiösa, flummiga, och det barnförbjudna med det grova våldet och sexet. Att någon har lyckats få till en sådan film. Det är här vi närmar oss det jag skrev i början om att Watchmen är en film som egentligen inte borde finnas. Logiken säger nämligen att man inte gör seriösa superhjältefilmer som får den ”barnförbjudna” klassningen R. Så hur kommer det då sig att studion gick med på detta? Gav dom efter för den konstnärliga friheten? Knappast. Antagligen handlar det om det som brukar hända när ett fenomen blir en hit: Filmbolagen tappar omdömet. Den fenomenala framgången med The Dark Knight fick alla att börja prata om att dom måste göra ”mörka superhjältefilmer”. Watchmen som var på gång verkade vara just mörk och studion nöjde sig med att konstatera detta och såg framför sig en stor automatisk succé... som uteblev.

Watchmen betraktas nu som en flopp vilket är både förutsägbart och helt bisarrt. Förutsägbart eftersom det fattar väl vem som helst att en så udda film inte skulle kunna komma i närheten av de stora hitarna. Å andra sidan, den har redan spelat in sin budget, gått plus med miljontals kronor och kommer att bringa in enorma pengar i åratal. Det här är nämligen den sortens film. Så varför betraktas det hela som en flopp? Tänk att det ska krävas att bolag ska missförstå sina egna principer bara för att något så här bra ska få finnas. Det känns rätt dystert.

Den här floppstämpeln verkar också ha inneburit att när Watchmen nu ges ut på DVD och Blu-ray så tar man inte ens släppet på allvar, i alla fall inte på den europeiska marknaden. I USA släpps den dels som en standardutgåva på nätta 2 h 40 min och dels på en director’s cut på en dryga tre timmar. Men Europa begåvas endast med den förstnämnda. Jag blir nästan provocerad av dumheten. Ok för att detta med extramaterial av olika anledningar kan skilja sig åt mellan kontinenterna. Men varför inte släppa den förlängda utgåvan i Europa? Det är nu, på post-bio marknaden, som Watchmen kan och kommer att dra in pengar. Men det är nästan som om dom inte vill förstå detta, dumheten når verkligen rekordnivåer. Släpp av den här kalibern brukar nu för tiden dessutom ske mer eller mindre parallellt i världen men återigen har man missat att Watchmen ska behandlas som ett grovkalibrigt släpp. Vilket fått till följd att jag redan har hunnit beta av den nordamerikanska utgåvan som släpptes för flera veckor sedan samtidigt som Sverige ser fram emot ett släpp av filmen... imorn.

Tack och lov är filmen regionsfri så jag köpte en kanadensisk importutgåva av den förlängda versionen (lite billigare, men med lite fransk text på framsidan, hittade dock ingen bild). Just min utgåva är förpackad i ett 3-D omslag i papp, onödigt men snyggt! Är inte hundra på själva motivet dock. Bildkvaliteten på filmen är fantastisk, som sig bör och ljudet är spektakulärt om än lite väl krämigt i actionsekvenserna. Filmen kan ses i något slags interaktivt läge med ”focus points” men tyvärr klarar min gamla Blu-ray spelare inte av att hantera den funktionen. Dock kan jag se avsnitten var för sig. Skiva nummer två innehåller tre dokumentärer som tyvärr inte lever upp till filmens klass. Förutom den som handlar om riktiga vigilanter. Den sista skivan innehåller en sån där ”digital copy” som jag aldrig hajat vad de ska vara bra för? Jag föredrar nämligen inte att se filmen lågupplöst på min dator framför högupplöst på min plasma...

För övrigt kan jag nämna att det till jul kommer en 5-disc super-duper utgåva av filmen med Tales of the black freighter invävd som kommer att landa på en sådär 3 h 40 min. Med nytt bonusmaterial och hela baletten. Faktum är att jag inte känner mig lurad utan ser fram emot det kalaset!

Watchmen är ett underverk som jag vet att jag om några år kommer börja kalla för ”klassiker”. Det vill inte säga lite!

:-D



Inga kommentarer: