Bröderna Wachowski har nått den där statusen som innebär att man måste se och förhålla sig till allt dom har med att göra. När trailern till Speed racer dök upp blev jag både nyfiken och skeptisk. Uppenbarligen var det en film som i någon mening riktar sig till barn men samtidigt såg den så härligt urflippad ut med sina färger som inte liknade något jag tidigare sett. Och så var det ju som sagt Wachowskis som låg bakom. Den behövde inte vara så himla bra, men samtidigt kanske den kunde vara helt ok? Sakta men säkert sjönk dock mina förväntningar i takt med ju mer jag fick veta. Till slut var jag bara irriterad över att dom gjort en så usel film, trots att jag inte ens hade sett den.
Vilket jag nu har gjort, i Blu-ray. Och det var en svajig resa. Filmen har nämligen mycket stora både plus- och minuskonton. Det är en ”familjefilm” vilket tyvärr innebär att den är riktad till barn så den blir för mig väldigt svår att ta till sig. Dialogen är stolpig vilket är ok men sen finns en massa ”roliga” och ”busiga” grejer och lillebror i familjen är otroligt irriterande som lillgammal och just busig. Fast det här känns lite märkligt för mig att klaga på, jag menar, det är ju gjort för barn. En invändning som dock har större giltighet är hur pass seg den ändå är. Säkert tycker barnen att dialogscenerna är lika sega som jag tycker att actionscenerna är och visst är väl biltävlingarna själva poängen med filmen. Men det är verkligen för mycket. Bara det faktum att filmen är två timmar och en kvart säger väl allt. Så kul är det inte att se bilar åka runt, runt och runt. Det är segt.
Vad är det då som är bra med Speed racer? Svaret är världen och bildspråket. Att konstatera att den ”är snygg” är förvisso sant med samtidigt säger det ingenting. Det roliga med Speed racer är att det är en film som är väldigt intressant tack vare att den digitala tekniken levererar ett helt nytt bildspråk. Lite som första gången man såg Sin city eller Beowulf så sitter man och försöker ta in vad man ser för något egentligen eftersom man aldrig sett något liknande förut. Det första som slår en i Speed racer är färgerna som är så starka och konstlade att efter en kvart känns det som man har fått diabetes. Men det är snyggt! Det som är intressant är hur man jobbat med att filmen ska kännas som anime. Den har en slags 2-D känsla och emellanåt flippar allt ut i blinkande fartränder och psykadeliska rutmönster. Plus att bilarna och ibland även miljöerna har en tydligt dataanimerad look. Jag säger inte att jag nödvändigtvis gillar det men det är tydligt att man inte har misslyckats med en realistisk look utan att man medvetet har struntat i det. Dom här delarna är fascinerande och snygga och gör att filmen kan vara värd en sittning. Att en film ser intressant ut brukar för många inte räcka. Vilket jag tycker är märkligt för är en film snygg så är den och gillar man att titta på den aspekten kan väl det vara nog? Jag menar, ingen skulle väl påstå att en snygg tavla är poänglös bara för att den inte har någon story?
Bild- och ljud är optimala! Extramaterialet är dock en besvikelse. Två dokumentärer gjorda för barn och en där dom går igenom animationsteknikerna. Den sistnämnda är den mest intressanta men jag vill ha MER. En fet dokumentär om produktionsdesignen är egentligen vad jag ville ha, mycket mer än filmen i sig. På denna region A utgåva som jag lånat av TC ingår även ett slags spel samt en digital kopia av filmen som man kan titta på i en vanlig PC.
Är man 8 år gammal är Speed racer en höjdarrulle. För oss andra är den riktigt läcker vad gäller design och i övrigt mest trist.
:-I
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar