Det fanns ingen som helst baktanke med att jag sett två filmer av Joel Schumacher i rad utan det är en fullständig slump. I fallet med Falling down var det min fru som föreslog den en kväll när vi försökte hitta något att se och jag protesterade inte. Något som inte har någonting att göra med det faktum att The Lost boys släpptes på Blu-ray i veckan varpå jag bestämde mig för att täppa till ett hål i min filmkunskap.
Näpp, jag har inte sett The Lost boys förut vilket jag inser är lite märkligt eftersom det är en vampyrrulle med någon slags kultfölje. Vet inte riktigt varför det inte blivit av för det är ju inte så att jag inte hört talas om den eller så. Tvärtom har jag varit bekant med den under dess 20-åriga existens. ”Det har inte blivit av” är ett utryck jag avskyr men så ligger det faktiskt till.
Handling: Lillebror och storebror flyttar tillsammans med sin ensamstående mamma till en ny stad. Storebror blir kär i tjejen i tuffa gänget och det visar sig snart att dessa är vampyrer. Tuffa 80-talsvampyrer med mycket hårspray och tuffa färgglada kläder som festar hela nätterna och ligger i sina kistor under dagen. Såklart. Sitter och funderar på OM det hade kunna gå att göra en bra film med detta upplägg och även om jag inte är helt säker kan jag tänka mig att det eventuellt hade kunnat vara möjligt. Kanske.
The lost boys lyckas dock inte alls. Det är inte nog med att dom tuffa vampyrerna går runt och skriker tuffa tjut och levererar tuffa oneliners om deras tuffa partyliv stup i kvarten. Nej, det största problemet med filmen är lillebrors story. Han blir nämligen vän med två andra 12-åringar och det visar sig att dom är stadens självpåtagna vampyrjägare. Dessa två killar (varav den ena spelas av en superirriterande Corey Feldman) utgör filmens comic relief och är fullständigt vidriga. För att klargöra på vilken nivå det ligger kan jag avslöja att dom i filmens slutscen springer runt och skjuter vigvatten ur sina vattenpistoler... Det är inte roligt, läskigt, spännande eller ens snyggt. Det är bara uselt.
Dock konstaterar jag att bildkvaliteten är helt fenomenal! Färgerna är naturliga och detaljrikedomen är helt enastående för att vara en 20 år gammal film! The lost boys är beviset för att det går att göra utmärkta bildöverföringar även av äldre filmer. Kommentarspåret orkade jag inte plåga mig igenom och utöver det fanns lite dokumentärer av tveksam kvalitet.
Vampyrer möter MTV var nog helt enkelt en inte särskilt bra idé.
:-(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar