En och en halv vecka kvar till Tokyo och jag fortsätter med japanskt. Såg om den underbara Lost in translation nyligen samt kollade in den här. Storyn är att en till en början mer eller mindre frånvarande mamma övergår till att bli permanent frånvarande och överlämnar ansvaret för sina barn till äldste sonen. Dock får inte hyresvärden veta att det i själva verket bor fyra barn i lägenheten istället för bara ett så dom måste hålla sig inomhus och vara tysta. Men frågan är hur stor roll det spelar när det väl börjar gå utför? För även om dom gnetar och storebror är sådär japanskt lojal och försöker ta jobb trots att han bara är 12 år gammal går det sakta men säkert utför och när räkningarna inte betalas stängs både el och vatten av. Det hela är en riktigt eländig historia och tyvärr känns det inte förvånande att det baserar sig på verkliga händelser. Det är välspelat och gripande och det enda problemet är tempot. Det går extremt långsamt vilket framgångsrikt fångar det monotoniska liv barnen lever. Men det är ändå lite för långsamt och två timmar och tjugo minuter känns för långt.
Stereoljud och noll extramaterial innebär mer att önska av utgåvan.
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar