fredag 16 februari 2007

Dr.Strangelove – eller: Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bomben


Ännu en klassiker som jag lyckats missa. Vilket är märkligt eftersom jag (helt okontroversiellt) givetvis älskar Kubrick. Förväntningarna var enorma när jag satte mig i soffan för att äntligen beskåda denna klassiker...

... vilket jag tyvärr tvingas konstatera att den inte levde upp till. Men det kan ju lika gärna vara mina förväntningar som det var fel på. Inte för att filmen är dålig, absolut inte! Det är en bra film, men jag såg inget mästerverk. Ämnet, atomkriget, är väldigt intressant, den är oerhört välspelad, manuset är bra, så det finns egentligen inget att klaga på. Problemet är att den aldrig griper tag i mig. Kanske beror det på Kubricks val att göra den till en komedi, något som inte var tänkt från början? Nog finns det en poäng i att visa det absurda i atomkrig genom att presentera det i komediform, men personligen hade jag nog ryckts med mer om det presenterades i en seriös form. Men även om jag låter negativ ÄR det absolut en bra och välspelad film som helt klart är sevärd.

Det trevliga med den här utgåvan är bonusskivan fyllt med extramaterial, något man av någon obegriplig anledning inte är bortskämd med vad gäller Kubrick. Den innehåller flera dokumentärer samt en mycket intressant intervju med Robert McNamara. Det märkliga är att den intervjun lyckas förmedla samma budskap som filmen, men intervjun känns nästan mer intressant än filmen i sig! Den är som en försmak av den suveräna dokumentären Fog of War, som passar utmärkt att avnjuta i samband med att se Dr.Strangelove.

:-)

1 kommentar:

Anonym sa...

Det här är en av de absolut bästa filmerna alla kategorier. Den har storyn, skådespelarna, humorn, allvaret, budskapet och en general som bara dricker maltwhisky för att hålla sina dyrbara kroppsvätskor rena.