Diary of the Dead

Är inget fan av George Romeros filmer men jag fortsätter att beta av dom en i taget dels eftersom dom (tidiga) utgör någon slags filmhistoria och dels för att TC envisas med att tvångsutlåna dom till mig. Kort tillbakablick: Night of the living dead är den bästa filmen i serien och även om den känns daterad har den sina poänger i all sin enkelhet. Uppföljaren Dawn of the dead är en överskattad film med stora brister. Day of the dead är en så rörig och fånig film att den knappt går att se. Slutligen är Land of the dead som dök upp för några år sedan en ok men rätt seg film. Och nu har det blivit dags för ännu en.

Kan inte säga att upplägget lät något vidare. Istället för den ofta rätt storslagna stil som Romero använder i sina filmer ska Diary of the dead kännas ”fräsch” och innehålla det moderna och häftiga stilgreppet att den ska föreställa inte inspelad som en film utan att innehållet ska vara dokumentärt. Inte en spelfilm utan ett ihopklipp av amatörinspelningar. Det är något väldigt illavarslande när en etablerad regissör får för sig att prova detta grepp som så sällan blir bra, typ 15 år efter Blair witch project. Men å andra sidan kan ju låga förväntningar vara till en films fördel.

Så är inte fallet med Diary of the dead. Jag ville tycka illa om filmen och jag gör det. Problemet med den ”dokumentära känslan” är precis som man kunde befara. Kameravinklingarna och bildkvaliteten på de slumpmässiga och amatörmässiga tagningarna ser aldrig ut som vad de ska föreställa. Istället ser det mest bara ut som dålig film. Det största problemet är dock övertydligheten. I Dawn of the dead ville Romero peka på problemet med masskonsumismen och i den här filmen vill han säga något om media, om trovärdigheten i innehållet och det där om att det bara är det som syns som finns. Inget fel med att ha en agenda men måste han göra det så sjukt övertydligt? Jag vet inte i hur många scener som dialogen exakt går ut på att uttala något som hade räckt med att antydas. ”Det som inte spelas in har aldrig hänt” är en replik som dyker upp igen och igen.

Men zombierna ser ju bra ut nu förtiden men jag stör mig på hur mycket Romero förlitar sig på Bu!-effekter. Förr kunde han åtminstone bygga upp en skön stämning. Och vissa scener är verkligen sjukt tramsiga, typ en amish-gubbe som pga. att han är döv inte kan prata varpå de läten han utstöter gör att han misstas för en zombie. Jättekul.

Bildkvaliteten på denna Blu-ray är helt ok vilket är ett problem, det ser helt enkelt för bra ut för att vara trovärdigt. Skivan innehåller även en drös extramaterial. Jag tittade lite på dokumentärerna som visserligen är omfattande men som mest verkar bestå antingen av folk som slickar Romeros arsle eller av Romero själv som sitter och babblar om vilken bra film han har gjort.

Romero har gjort det igen, ännu en sunkig zombiefilm!

:-(

Benjamin Buttons otroliga liv

Frugan tycker att vi borde gå mer på bio så det slutade med att vi hamnade på David Finchers nya. I och med Zodiac konstaterade jag att Fincher är en regissör att hålla ordning på och efter att ha sett Benjamin Button är det något jag vidhåller. Däremot är den inte i klass med Zodiac och det skulle vara förbluffande om den kammar hem en Oscar för bästa film. Benjamin Button är en bra film men mest som en intressant och fascinerande idé.

Som för den som missat det hela går det ut på att Brad Pitts roll föds som en liten (äcklig) 80-årig gubbe för att rent fysiskt utvecklas baklänges och sluta som bebis. Jag gillar att detta på något vis inte är något som försöker förklaras utan det konstateras att han är speciell, minst sagt, att han lider av en åkomma. Samtidigt vet jag inte riktigt vad poängen är? Som tankeexperiment är det intressant att se och uppleva hur han i sin gubbkropp blir förtjust i en liten flicka (det är inte så illa som det låter, jag lovar), hur han föryngras och hon blir äldre, hur det är en viss tid i deras liv som dom matchar varandra bara för att sedan växa åt olika håll. Det är en fascinerande tanke och väldigt bitterljuv. Fast vad poängen med det hela är vet jag inte, försöker dom säga något om något?

Denna flicka som jag nämnde spelas för övrigt av Cate Blanchett som är mer fantastisk och strålande än hon någonsin har varit. Och hon brukar vara strålande! Pitt fungerar mindre bra men å andra sidan går hans roll mest ut på att med nollställd min gå omkring och betrakta sin omvärld. Och effekterna som har förvandlat honom till gammal och liten är helt enastående! Det ser perfekt ut så illusionen fungerar. Vilket är väldigt imponerande då det är så lätt att misslyckas med sånt och jag ser redan fram emot extramaterialet på Blu-ray. Filmen har verkligen bland dom bästa dataanimerade effekter jag sett! Och eftersom det är Fincher ser även all dekor och rekvisita lysande ut. Benjamin Button är en film där man tas på den där resan som tack och lov inte saboteras av taskiga effekter.

Tyvärr är Benjamin Button lite lång och innehåller en gräslig scen med en kolibri som återkommer då och då. Nu får jag en känsla av att jag är mer negativ än vad jag är så jag måste nog understryka att jag faktiskt gillar filmen! Den är på samma gång intressant, vacker och sorglig.

:-)

Världarnas krig - 2-disc special ed.

Det är rätt konstigt att se War of the worlds just nu. Den enkla förklaringen var att jag aldrig såg den när den kom men när jag nyligen plöjde igenom PL:s samling kom på att jag borde kolla in den även om jag inbillade mig att det skulle bli ett inferno av specialeffekter och inte mycket mer. Vilket ju är lite märkligt eftersom Spielbergs science fiction-filmer de senaste åren faktiskt har varit bra! Men jag var inte sugen och kunde inte tänka mig att den ointressanta och daterade War of the worlds skulle kunna göras till en intressant film som jag skulle kunna bry mig om.

Spielberg löser dock detta dilemma på ett lysande vis genom att låta filmen inte handla om marsianernas invasion. Istället handlar det om den frånskilde pappan spelad av Tom Cruise som ska ta hand om sina två barn som han har en taskig relation till (bonuspoäng till att mamman spelas av Eowyn). Visst dyker marsianerna upp men till skillnad från hur det brukar vara får vi bara följa Cruise och hans barn när dom gör allt för att komma ifrån dessa. Det som gör det effektivt är att man aldrig får veta mer om vad som pågår än vad huvudrollsinnehavarna upplever. Och dom gör som sagt mest sitt bästa för att komma undan. Vilket dom såklart inte är ensamma om att vilja. Många scener handlar om denna flyktingvåg och sätter fingret på hur folk i kris beter sig, vissa blir hjältar andra blir egoister.

War of the worlds visar sig faktiskt vara Spielberg när han är som bäst. Det är spännande, det är fantastiska effekter men det handlar i första hand om människorna. Cruise är bra som vanligt men jag vet inte vad jag ska säga om dottern, spelad av Dakota Fanning. Å ena sidan är hon fantastisk och påminner om en ung Kirsten Dunst. Å andra sidan är hon så brådmogen och lillgammal att det nästan blir plågsamt.

Det jag gillar med specialeffekterna är att även om dom är så spektakulära som man kunde gissa känns dom väldigt äkta. Jag hade befarat snyggt men tråkigt men så är det inte. Det är riktigt rått! Filmens utseende känns väldigt mycket Spielberg med sina urvattnade färger, lite mjuka nästan suddiga ljussättning samt hur mycket han jobbar med svepande ljuskäglor.

Bildkvalitet och DTS-ljud är finfint. Skiva nummer två innehåller ett antal dokumentärer som tog sin tid att kolla igenom men som håller en bra nivå.

Strunta i att War of the worlds till synes handlar om marsianer som anfaller jorden. Filmen är mycket mer än så, det är en spännande, snygg och tänkvärd resa!

:-)

Full Metal Jacket

Ibland blir det konstigt. Full metal jacket var den andra eller tredje Blu-ray filmen som jag köpte vilket var för ungefär ett år sedan. Så varför har jag låtit bli att se filmen tills nu??? Vissa frågor finns inget bra svar på och det här är en sådan. För några år sedan köpte jag för övrigt den tjocka deluxeutgåvan på DVD som förvisso kom i en snygg silverförpackning, en cd med det fantastiska soundtracket samt en filmruta. Det tråkiga med den utgåvan var avsaknaden av extramaterial.

Hur som helst. Full metal jacket tillhör en av DOM DÄR filmerna som förändrade mitt sätt att se på film. Pretentiöst, visst, men så var det! Kubricks studie av krigets psykologi är inte bara en av de bästa krigsfilmerna utan även ett mästerverk i sig, om än lite svårsmält. Men det betyder inte att jag orkar skriva en avhandling om filmen och det känns inte som det finns någon riktig poäng. Googla och se vad mer välformulerade personer än jag har att säga. Det jag kan göra är att komma med ett kort instick om filmens välbekanta problem: Den börjar bättre än den slutar. Det är inget fel på filmens andra hälft men inledningen, träningslägret är så brutalt och överväldigande att filmen inte riktigt, riktigt hämtar sig när dom väl kommer till Vietnam. Vilket inte alls hindrar den delen från att innehålla hur många klassiska scener som helst.

Bildkvaliteten är vad den är, filmen är inte sprillans ny. Det är kul att se detaljer som man inte tidigare kunnat urskilja men det är ingen demoskiva. Och som med de andra Kubrick-filmerna som släpptes i samma veva är bilden till skillnad från DVD där den är i 4:3 här beskuren och presenteras i 1.85:1. Vad jag tycker om det har jag redan kort berört. Ett kommentarspår med några skådisar samt en författare är hyfsat intressant och halvtimmesdokumentären är strålande. Men borde det inte finnas mer att säga om en sån här film? Jag gillar inte motivet på framsidan som luktar väldigt mycket Apocalypse now och Plutonen vilka även de är två fantastiska filmer men med sina egna stilar. Antagligen beror detta på att det första släppet av Full metal jacket i Blu-ray hade originalmotivet på framsidan men den utgåvan höll så dålig kvalitet att den drogs in. För att sedan ersättas med denna så jag antar att det är en fördel med olika motiv för att kuna hålla isär de båda.

Full metal jacket är en av 80-talet absolut bästa filmer och det är ett nöje att äga den i HD!

:-D

Sökarna / Sökarna - Återkomsten

Ännu ett möte i vår kalkonklubb för svensk film, denna gång en double feature! Sökarna är väl en film som de flesta i min generation har sett vid ett eller annat tillfälle, dock inte jag. Var fullständigt ointresserad då som nu. Och uppföljaren som tydligen (?) kom 2006 har väl inga människor på jorden sett. Hittills.

Sökarna minns man ju mest för kontroversen med Liam och det där bankrånet eller vad det nu var. Jag var dock som sagt högst ointresserad och trodde att det hela handlade om någon slags lite för våldsam och rå film som antagligen var rätt usel. Det visade sig att jag trodde rätt i det mesta men vad som hade gått mig förbi (och antagligen alla puckon som såg och gillade den då) var hur pass speciell filmen är. Sökarna är nämligen inte alls den där gråa och råa filmen man trodde utan är en mycket märklig uppvisning i starka färger. Antagligen har herr Fridell försökt skapa någon slags A clockwork orange men det hela blev mest som en korsning mellan Stockholmsnatt och tv-serien Batman från 60-talet. Den där med Krasch! Boom! och Pow!

Men det ska man ändå ge filmen, att den är så märklig. Att den misslyckas med allt som en film kan misslyckas med känns nästan lite onödigt att poängtera, för det är klart att den gör. Jag orkar liksom inte hacka på dialog, klippning etc. etc. Mest av allt är jag fascinerad över att en så udda, överdriven och bitvis väldig rå (på fel sätt) film fick ett sånt genomslag? Vi snackar om en film där en häxa flyger förbi i inledningen, där omotiverade varningsskyltar pryder alla dekorer, där man kan sitta med en flådd mink (?) på axeln och där garderoben verkar vara tagen ur Burtons Kalle och chokladfabriken.

Istället visar det sig att Sökarna – Återkomsten är den film jag trodde Sökarna var. Den där hårda, nakna skildringen av den undre världen. Tydligen är den inspelad under flera års tid vilket gör att den känns precis så osammanhängande som man kunde befara. Där man i fallet med Sökarna i alla fall kunde skratta åt taffligheterna och obegripligheterna finns här ingenting av värde. Det är segt, mörkt, obegripligt och Liam gör sitt bästa för att leverera sina repliker med en seghet värdig filmens tempo. Det enda minimalt underhållande är bilden som tillhör bland det sämsta jag sett. Är fullständigt övertygad om att den är inspelad med video och inte med riktig film. Vilken normal tv-sändning som helst har inte en så skräpig bild. Visserligen är det surround-ljud men ljudmixen är helt hopplös och man sitter och hela tiden och korrigerar ljudnivån mellan scener med hög musik och dom mumlande dialogerna.

Egentligen finns det ingen som helst anledning att se dom här filmerna. Möjligen skulle det kunna vara ett intressant experiment för den tonåring som såg Sökarna när den kom att göra ett återbesök och få sig en riktig chock. Uppföljaren finns det ingen som helst anledning för någon människa på jorden att uppleva. Seriöst, se inte den filmen!

:-=

Speed Racer

Bröderna Wachowski har nått den där statusen som innebär att man måste se och förhålla sig till allt dom har med att göra. När trailern till Speed racer dök upp blev jag både nyfiken och skeptisk. Uppenbarligen var det en film som i någon mening riktar sig till barn men samtidigt såg den så härligt urflippad ut med sina färger som inte liknade något jag tidigare sett. Och så var det ju som sagt Wachowskis som låg bakom. Den behövde inte vara så himla bra, men samtidigt kanske den kunde vara helt ok? Sakta men säkert sjönk dock mina förväntningar i takt med ju mer jag fick veta. Till slut var jag bara irriterad över att dom gjort en så usel film, trots att jag inte ens hade sett den.

Vilket jag nu har gjort, i Blu-ray. Och det var en svajig resa. Filmen har nämligen mycket stora både plus- och minuskonton. Det är en ”familjefilm” vilket tyvärr innebär att den är riktad till barn så den blir för mig väldigt svår att ta till sig. Dialogen är stolpig vilket är ok men sen finns en massa ”roliga” och ”busiga” grejer och lillebror i familjen är otroligt irriterande som lillgammal och just busig. Fast det här känns lite märkligt för mig att klaga på, jag menar, det är ju gjort för barn. En invändning som dock har större giltighet är hur pass seg den ändå är. Säkert tycker barnen att dialogscenerna är lika sega som jag tycker att actionscenerna är och visst är väl biltävlingarna själva poängen med filmen. Men det är verkligen för mycket. Bara det faktum att filmen är två timmar och en kvart säger väl allt. Så kul är det inte att se bilar åka runt, runt och runt. Det är segt.

Vad är det då som är bra med Speed racer? Svaret är världen och bildspråket. Att konstatera att den ”är snygg” är förvisso sant med samtidigt säger det ingenting. Det roliga med Speed racer är att det är en film som är väldigt intressant tack vare att den digitala tekniken levererar ett helt nytt bildspråk. Lite som första gången man såg Sin city eller Beowulf så sitter man och försöker ta in vad man ser för något egentligen eftersom man aldrig sett något liknande förut. Det första som slår en i Speed racer är färgerna som är så starka och konstlade att efter en kvart känns det som man har fått diabetes. Men det är snyggt! Det som är intressant är hur man jobbat med att filmen ska kännas som anime. Den har en slags 2-D känsla och emellanåt flippar allt ut i blinkande fartränder och psykadeliska rutmönster. Plus att bilarna och ibland även miljöerna har en tydligt dataanimerad look. Jag säger inte att jag nödvändigtvis gillar det men det är tydligt att man inte har misslyckats med en realistisk look utan att man medvetet har struntat i det. Dom här delarna är fascinerande och snygga och gör att filmen kan vara värd en sittning. Att en film ser intressant ut brukar för många inte räcka. Vilket jag tycker är märkligt för är en film snygg så är den och gillar man att titta på den aspekten kan väl det vara nog? Jag menar, ingen skulle väl påstå att en snygg tavla är poänglös bara för att den inte har någon story?

Bild- och ljud är optimala! Extramaterialet är dock en besvikelse. Två dokumentärer gjorda för barn och en där dom går igenom animationsteknikerna. Den sistnämnda är den mest intressanta men jag vill ha MER. En fet dokumentär om produktionsdesignen är egentligen vad jag ville ha, mycket mer än filmen i sig. På denna region A utgåva som jag lånat av TC ingår även ett slags spel samt en digital kopia av filmen som man kan titta på i en vanlig PC.

Är man 8 år gammal är Speed racer en höjdarrulle. För oss andra är den riktigt läcker vad gäller design och i övrigt mest trist.

:-I

Mad Men - season one

Tv-serien Mad men har översköljts med beröm. Lite väl mycket kanske, men visst ÄR det en bra serie! (Som tydligen redan har fått två uppföljande säsonger.)

Man får följa tillvaron på en reklambyrå i 50-talets New York och i fokus står den skicklige och mystiska Don Draper samt hans nyanställda sekreterare Peggy Olson. Det känns som att alla karaktärerna är mer eller mindre bristfälliga, det är oerhört sexistiskt och om man tyckte att det söps mycket i Dallas så är det ingenting mot här.

Det som är intressant men som tyvärr inte går att förmedla är den väldigt speciella känslan som serien har. Det känns nästan serietidningsaktigt med den smarta dialogen, de utmejslade rollerna och de färgstarka kläderna. Men det är en beskrivning som haltar eftersom just ”serietidning” lätt får en att associera till något annat än vad Mad men är. En styrka i serien är nämligen att även om det är 50-tal så känns det aldrig som någon slags kostymdrama. Tvärtom känns karaktärerna fullständigt trovärdiga och detta alltså trots det lite konstlade. Jag sa ju att det inte riktigt går att förklara... Så ta en titt, det är det värt!

Boxen innehåller 13 avsnitt a´ 45 minuter och lite extramaterial som jag inte kollat in. Frugan köpte denna på import så här finns ingen svensk text. Men en nordisk utgåva är tydligen på gång inom kort (både på DVD och Blu-ray). Bildkvaliteten är hur som helst riktigt bra och kartongen i papp är snygg, både vad gäller material och design.

:-)

Short Cuts

Håller på att lista de 20 bästa filmerna per årtionde, ett arbete som innebär att jag måste se om några gamla godingar för att avgöra huruvida dom platsar. Avslöjar dock ännu inget.

En massa superlativ är kanske inte särskilt underhållande läsning men det är inte mitt fel att Short cuts är en strålande film! Ett tag glömde man nästan bort det pga. alla filmer som följde och som beskrevs ”som en Short cuts”. Alla filmer med som innehöll fler än en berättelse beskrevs på det viset oavsett vilken kvalitet. Kändes det som i alla fall. Och jag antar att Short cuts var rätt unik när den kom. Det där upplägget med flera parallella berättelser som på olika vis knyts samman. Nu har den formen blivit vanlig men styrkan i Short cuts är att filmen inte alls blir sämre för det. Visst varierar kvaliteten något men överlag är skådespelarinsatserna lysande och berättelserna gripande. Kan inte ens välja en favorit.

Det här är någon slags ny utgåva och den ser väl ok ut för att vara dvd. Smakfullt omslag men var är extramaterialet som jag vet finns där ute någonstans?

Short cuts är en strålande film som förtjänar att ses om flera gånger!

:-D

2008

Ett av de främsta syftena med den här bloggen är statistik så jag tänkte att jag skulle försöka ge mig på någon slags sammanfattning av 2008. Inte ”filmåret 2008” som jag av olika skäl inte alls kan säga något vettig om, utan mitt eget filmår 2008.

Det är ingen exakt vetenskap (men nästan!) men jag konstaterar att enligt mitt Excel-ark har jag år 2008 skrivit om 152 filmer på den här bloggen. Vilket jag känner mig nöjd med eftersom det är en 50-procentig ökning jämfört med 2007. Sen är det väl inte helt hugget i sten när jag skriver om en film eller ej men huvudprincipen är att jag gör det när jag ser en film för första gången eller när jag ser en film i en ny utgåva. Med några undantag.

Av de 152 filmerna jag sett (eller rättare sagt skrivit om) har 60 varit Blu-ray, två (!) på/från tv, fem bio, en HD-DVD och resten DVD. Det är lite intressant eftersom det känns som att jag övergått till mer Blu-ray än DVD men statistiken avslöjar att så inte är fallet.

Och vad gäller Blu-ray var 2008 ett intressant år. Dels tog formatet hem segern i det förödande formatkriget mot HD-DVD och dels började det på allvar kommersiellt lanseras som ett alternativ till DVD och började bli ett begrepp som vanligt folk känner till eller i alla fall hört talas om. (Sen tror jag iofs. inte att formatet kommer att slå ut DVD men det är en annan historia. Jag är väldigt nöjd med att kunna se mina favoritfilmer i HD!)

Årets släpp? Förutsägbart tråkigt är svaret The Dark Knight, såklart.

2009 tänker jag inte sia om. Star Wars och The Lord of the Rings i Blu-ray är givetvis det man går och suktar efter men på de fronterna är det än så länge knäpptyst.

The Bridge

Det gamla ”smäll upp ett stort hakkors på framsidan så att filmen sticker ut i videohyllan”-tricket funkade ännu en gång! Visste inget om denna tyska film som tydligen är en remake annat än att den tydligen skulle handla om några tyska soldater som ska försvara en bro mot jänkarna. Baksidan visade en Sherman så jag tänkte att detta kanske kunde vara lite påkostat? Det var den dock inte. Som vanligt med europeisk krigsfilm är budgeten begränsad men man har gjort vad man kunnat med dom medel man har haft att tillgå. Det ser helt ok ut förutom det obligatoriska dataanimerade flygplanet som av någon anledning alltid måste dyka upp.

Story: Ett gäng skolpojkar utses att försvara en bro under tyska reträtten i slutskedet av kriget och under filmen får man förutom deras kamp följa deras käbblande, funderande samt förhållande och konflikter med ortsborna och övriga militärer. Så kommer jänkarna till slut och allt brakar loss. Och angående Sherman-stridsvagnen jag nämnde så kommer den tyvärr i sällskap med någon senare modell som inte fanns under andra världskriget, jag tror det är en Patton. Vilket folk kanske inte orkar bry sig om men sånt gör mig vansinnig. Dialogen är emellanåt tyvärr rätt tramsig och striderna är rätt klumpigt regisserade och saknar känsla. Å andra sidan är det ett intressant upplägg och filmen innehåller ett antal bra scener.

Bildkvaliteten imponerar inte och det är bara stereoljud. Dessutom saknas extramaterial.

The Bridge är en intressant film som visar upp de tyska barnsoldaterna vilket är en sida av andra världskriget som man inte så ofta ser på film. Tyvärr känns den lite hafsigt gjord.

:-I

Battle Royale

Har hört mycket om Battle royale och såg fram emot att se den. Storyn är genial: I ett nära framtida Japan väljs varje år en skolklass ut, placeras på en ö och får i uppdrag att ha ihjäl varandra tills det bara finns en person kvar i livet, vinnaren. Dom förses med halsband med GPS och sprängladdningar som kan aktiveras om dom försöker fly, försöker ta av sig halsbandet eller slutligen om det finns flera kvar i livet än en. Dessutom får varje deltagare en slumpmässigt valt ”vapen” vilket kan vara allt från ett grytlock till en Uzi.

Handlingen är ganska uppenbar: Ett och ett har barnen ihjäl varandra på mer eller mindre spektakulära vis. Det känns lite som ett dataspel vilket det här med att alla har varsitt vapen som man kan samla på sig när man haft ihjäl någon förstärker. Men det är även en psykologisk studie över hur olika människor reagerar och hur pakter bildas och bryts.

Det är en bra och intressant film men tyvärr finns vissa problem. Som den onödiga vinkeln med klassläraren samt slutet i sig. Plus att tonen är så uppskruvad att stämningen aldrig blir så obehaglig som den skulle kunna vara.

Bildkvaliteten på den här utgåvan är verkligen usel, bitvis är den väldigt grynig. Extramaterialet består av en osebar ”on the set” dokumentär. Den är dock värd att ge några minuter för att spana in regissören Kinji Fukasaku som är en helt obeskrivlig snubbe. Den här utgåvan innehåller både en vanlig version och en director’s cut. Jag har bara sett den sistnämnda och vet inte vad skillnaden är annat än att den är längre.

Battle royale är inte en fullkomlig film men storyn är bra och det är något oemotståndligt med japanska skolflickor som mejar ner varandra med k-pistar...

:-)

The Godfather - The Coppola restaoration

Den här pjäsen dök upp för några månader sedan men jag har låtit den ta sin tid, jag ville inte missa något.

Men oj, var ska jag börja? Kanske med att jag såg Gudfadern för första gången på tv, den där versionen där man klippt ihop den första och andra filmen, som utspelar sig i kronologisk ordning och som dessutom innehåller bortklippta scener. Jag fastnade direkt. Sen har jag sett filmerna många gånger och äger dom på DVD. Tyvärr har kvaliteten varit sisådär så det är helt klart en lysande idé att släppa filmerna nu restaurerade både på DVD och Blu-ray!

Det är svårt att kommentera filmer som är så klassiska, för att inte säga mästerverk. Eller, jo, den första och andra ÄR de mästerverk som så ofta påstås. Berättelsen om familjen Corleones uppgång och fall är en fullständigt knäckande gripande historia. Vilket kan vara lite lätt att glömma. Filmerna är så djupt integrerade i vår kultur och har haft ett så enormt genomslag på framförallt genren i sig men även utanför att man kanske glömmer vad som finns bakom alla berömda citat och vad som blivit klichéer: Nämligen en otroligt väl berättad, spännande historia och ett smärtsamt familjedrama.

En kritik som ofta riktas mot Gudfadern är att den glamouriserar maffian och har för stort och romantiserande fokus på det här med vikten av familjen. Jag håller inte med. Visst ligger fokus på familjehistorien snarare än brotten men att det skulle vara romantiskt? Den andra filmen, som antagligen är den bästa, handlar ju om hur Micheal Corleone utvecklas till en totalt iskall person som faktiskt låter mörda sin bror. Och relationen med hans fru och hans syster ska vi inte tala om. Filmerna handlar snarare om hur han offrar sina familjerelationer för sin karriär. Och allt går ju faktiskt åt skogen till slut.

Hittills har jag egentligen bara berört de första två filmerna för visst är det så att den tredje är svagare. Men jag tycker ändå att det är en riktigt bra film! Jag kan inte begripa varför det slängts så mycket dynga på den i allmänhet och Sofia Coppolas insats i synnerhet. Visst, den sistnämnda är inte bra men SÅ sålig är den inte. Den lever inte upp till sina föregångare men hur skulle den kunna göra det? Jag tycker historien om Michael Corleones ånger och försök till botgöring och hela historien med korruptionen i Vatikanen är väldigt intressant.

Bildkvaliteten på filmerna varierar. Den tredje ser ok ut (men inte fantastisk) men tyvärr är jag besviken på de två första. I få scener känns det som att man tittar på HD. Antagligen går det inte att få bättre än så men det är ändå lite trist. Extramaterialet är dock helt fantastiskt! Till att börja med innehåller varje film ett kommentarspår med Coppola (dock inte nytt utan samma som på den gamla DVD-boxen). Ibland upprepar han sig och ibland tar han lite för långa pauser men med tanke på hur många timmar det handlar om är det ändå väldigt imponerande hur ofta det är så intressant att lyssna på! Det bästa är dock den fjärde Blu-ray skivan med extramaterial. Till att börja med innehåller den allt som fanns på den förra DVD-utgåvan vilket i sig inte var så lite. Men så ska det gå till när man släpper ut en box, inkludera rubbet! Framförallt innehåller den dock ett antal intressanta nyinspelade dokumentärer, i HD. Strålande! Förpackningen i hård kartong och text i relief är snygg även om den är lite väl klumpig eftersom den till skillnad från den amerikanska utgåvan innehåller fyra separata Blu-ray förpackningar.

Några av världshistoriens bästa filmer, i Blu-ray och med ett ton extramaterial. Behöver inte kommenteras mer än så.

:-D

Bedragaren

Nej, jag har inte sett en förhandsvisning av denna dokumentär som släpps på DVD om en månad utan jag såg den i förrgår när den sändes på SVT.

Storyn är för bra för att vara sann! Sakta nystas historien om en ungrare med många identiteter som blåst folk över hela världen upp. Att de svenska journalisterna började gräva i saken har sin bakgrund i att denne figur dykt upp i Malmö på 90-talet, påstått sig vara katolsk ärkebiskop med uppdrag från Vatikanen, skaffat sig inflytande, folks pengar och dessutom vigt ett antal par innan han försvann. Det hela blir bara bättre och bättre med historierna om hur han levt som ortodox diamanthandlande jude i Israel och att han utan att kunna simma tog det ungerska simlandslaget till OS-guld (och sen snodde kassan...).

Även om den svenska dokumentären ibland är lite märkligt och klumpigt berättad är historien i sig tillräckligt intressant och fascinerande ändå!

Bedragaren är en väldigt intressant historia om en extraordinär person samt berättar en hel del om mänsklig psykologi.

:-)

Broken Flowers

Broken flowers är ännu en sån där film som man inte såg när den kom, som man haft lite dåligt samvete för men som man alltid har bortprioriterat. Tills nu.

Bill Murray spelar en slags avdankad Don Juan som fått ett brev från någon av sina ex. som avslöjar att han har en son. Med hjälp av sin granne (Felix Leiter) tar han fram en lista på fyra misstänkta och beger sig på en turné för att träffa dom och luska i sanningen. Det är snyggt, det är skruvat, Bill Murray är trött och blasé och jag sitter och tänker på Lost in translation. Vilket känns lite enkelt eftersom han spelar en liknande roll och Broken flowers kom ett par år senare. Å andra sidan misstänker jag att Lost in translation faktiskt har påverkat castingen här. Ska sluta tjata om Lost in translation eftersom filmerna inte har så himla mycket gemensamt egentligen men faktum är att Broken flowers känns som en Lost in translation utan värme. Vilket inte är så illa! Det finns många bra scener och Bill Murray spelar en för honom perfekt roll. Å andra sidan är det lite själlöst och det som ska vara skruvat känns mest krystat.

Det är rätt sopig bildkvalitet trots att det är en rätt ny film och extramaterialet är lika ointressant som obefintligt.

Broken flowers är som en misslyckad korsning mellan Lost in translation (hur många gånger har jag nämnt den här?) och The royal Tenenbaums. Vilket trots allt faktiskt inte är så illa.

:-I

The Dark Knight - P(J)oker set (!)

Förbokade den här i somras och efter försening på försening är den i egenskap av julklapp till mig själv äntligen här! Det här pokersetet är EXAKT lika onödigt som det är coolt! Det är väldigt, väldigt onödigt och väldigt, väldigt coolt. Låt mig förklara varför.


Ok, väskan är kanske inte skitsnygg. Men den funkar och jag gillar ordvitsen!


Den innehåller två kortlekar varav den ena är en vanlig lek där vartenda kort på ett unikt vis har blivit jokerized. Tyvärr lyckas bilden ovan inte förmedla hur fantastiska och humoristiska många av dessa varianter är.


Sen blir det ännu bättre! En kortlek helt bestående av jokrar med samma motiv som användes i The Dark Knight. Jag var supernöjd att dom finns inscannade på Blu-ray utgåvan men att sitta med dom i handen är ju obetalbart! Vad man ska ha dom till? Ingenting. Men jag sa ju det, lika coolt som onödigt... Jag har alltid varit intresserad och fascinerad av kort, att spela, av design. Så dom här lekarna är verkligen kul!


Slutligen ingår några (vanliga) tärningar samt en drös marker. Jag vet inte så mycket om poker men dom känns tunga och härliga. Ser det som en bonus.

Det som gör den här väskan extra kul är att det är så bisarrt att den finns, att någon tagit fram denna produkt! Det ger hopp om mänskligheten.

:-D

Narnia - Prins Caspian

Spenderade nyårsdagen med Narnia – Prins Caspian istället för med Ivanhoe.

Om jag amatörpsykologiskt ska försöka analysera mig själv kommer jag fram till att den första Narniaboken är bland dom viktigaste kulturella influenserna i mitt liv. Den inverkan som den hade på en sexårig pojke när den höglästes på dagis går inte underskatta. Visst hade viss Astrid Lindgren såsom Ronja gjort intryck men det här var något helt annorlunda. Att kliva in i en magisk värld via en garderob, grymma häxor, lejonet som dör och återuppstår och så toppas det med ett gigantiskt fältslag mellan fantastiska varelser! Här tror jag grunden för ett intresse för fantasy lades.

Trots att boken gjorde ett starkt intryck som jag aldrig glömt har jag aldrig brytt mig om historien senare vilket är lite märkligt. Försökte kolla på tv-versionen men gillade det inte. Och filmatiseringen som kom för några år sen lyckades inte bjuda på den där nostalgiresan jag hade hoppats på. Det var för barnsligt och den kom dessutom i samma veva som när Sagan om Ringen satte ner skåpet. Sen kan man kanske tycka att det inte är så märkligt att det man gillar när man går på dagis kan upplevas som lite barnsligt i vuxen ålder... Å andra sidan tycker jag inte sämre om Star wars nu än vad jag gjorde på lågstadiet...

Hur som helst är nu uppföljaren här. Enligt förhandssnacket skulle Prins Caspian ha en ”mörkare” ton en den förra och vad vet jag, det kanske den har? Men det hjälper inte för det här är en barnfilm och jag har svårt att ta in det. Fast ännu mer än att störa mig på det barnsliga anslaget stör jag mig på dom fortfarande usla dataanimationerna av djuren. Dom är överlag helt katastrofala. Storyn finns inte så mycket att säga om. Det är lite tjo och tjim hit och dit. Pampiga vyer, enorma fältslag utan en droppe blod, ”roliga” skämtsamheter och illa dolda kristna referenser.

Bildkvaliteten är dock helt fantastisk, såklart! Bilden ovan ljuger dock eftersom jag inte sett någon 2-disc utgåva utan endast hyrversionen. Vars extramaterial bestod av ett kommentarspår. Tydligen.

Känns som att det är läge att ge upp om Narnia. Det är inget för mig, längre.

:-(

The Bank Job

Extremt komprometterande foton på diverse höjdare exempelvis någon i brittiska kungahuset finns i utpressningssyfte inlåsta i ett bankvalv. Myndigheterna agerar bakom täckmantel genom att leja några småskurkar att utföra ett inbrott i banken för att komma åt fotona. Och allt ska tydligen basera sig på verkliga händelser.

Låter det lite för bra för att vara sant? En googling visar att ”based on actual events” i detta fall är rätt löst... Rånet ägde förvisso rum men vem som utförde det och vad som stals har tydligen aldrig kommit fram vilket lett till att det skapats många teorier kring det hela. Och konspirationsteorier är ju alltid kul. Men oavsett sanningen är The Bank job en klart underhållande film! Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig och den är lite svår att beskriva. Det känns lite som en blandning av Ocean’s eleven och Thief kanske? Det är inte en komedi men den har ett komiskt anslag. Men den är inte 100% seriös men är ändå spännande jordnära. Och att bero på Thief tror jag skaparna har tittat på den både några gånger för skildringen av de tekniska aspekterna av rånet känns bekanta.

Bildkvaliteten på denna Blu-ray får dock inte godkänt, det ser för det mesta ut som en bra DVD. Varför den nordiska utgåvan till skillnad från den brittiska inte innehåller något extramaterial är helt obegripligt?

The Bank job var något av en överraskning. En riktigt underhållande bankrånsfilm som dessutom får en att spekulera lite.

:-)