Narnia - Prins Caspian

Spenderade nyårsdagen med Narnia – Prins Caspian istället för med Ivanhoe.

Om jag amatörpsykologiskt ska försöka analysera mig själv kommer jag fram till att den första Narniaboken är bland dom viktigaste kulturella influenserna i mitt liv. Den inverkan som den hade på en sexårig pojke när den höglästes på dagis går inte underskatta. Visst hade viss Astrid Lindgren såsom Ronja gjort intryck men det här var något helt annorlunda. Att kliva in i en magisk värld via en garderob, grymma häxor, lejonet som dör och återuppstår och så toppas det med ett gigantiskt fältslag mellan fantastiska varelser! Här tror jag grunden för ett intresse för fantasy lades.

Trots att boken gjorde ett starkt intryck som jag aldrig glömt har jag aldrig brytt mig om historien senare vilket är lite märkligt. Försökte kolla på tv-versionen men gillade det inte. Och filmatiseringen som kom för några år sen lyckades inte bjuda på den där nostalgiresan jag hade hoppats på. Det var för barnsligt och den kom dessutom i samma veva som när Sagan om Ringen satte ner skåpet. Sen kan man kanske tycka att det inte är så märkligt att det man gillar när man går på dagis kan upplevas som lite barnsligt i vuxen ålder... Å andra sidan tycker jag inte sämre om Star wars nu än vad jag gjorde på lågstadiet...

Hur som helst är nu uppföljaren här. Enligt förhandssnacket skulle Prins Caspian ha en ”mörkare” ton en den förra och vad vet jag, det kanske den har? Men det hjälper inte för det här är en barnfilm och jag har svårt att ta in det. Fast ännu mer än att störa mig på det barnsliga anslaget stör jag mig på dom fortfarande usla dataanimationerna av djuren. Dom är överlag helt katastrofala. Storyn finns inte så mycket att säga om. Det är lite tjo och tjim hit och dit. Pampiga vyer, enorma fältslag utan en droppe blod, ”roliga” skämtsamheter och illa dolda kristna referenser.

Bildkvaliteten är dock helt fantastisk, såklart! Bilden ovan ljuger dock eftersom jag inte sett någon 2-disc utgåva utan endast hyrversionen. Vars extramaterial bestod av ett kommentarspår. Tydligen.

Känns som att det är läge att ge upp om Narnia. Det är inget för mig, längre.

:-(