Apan

Avskydde det jag såg av Farväl Falkenberg. När nu Jesper Ganslandt kommer med sin film Apan (2009) förstod jag dock på förhandsrapporterna att det här skulle vara något helt annat.

Vilket det visade sig vara. Egentligen går det inte att kommentera handlingen alls utan att avslöja för mycket. Filmen bygger på ett mysterium som bit för bit nystas upp. Det enda jag kan säga är att det börjar med att Olle Sarri vaknar upp nedblodad och efter att han tvättat av sig får man följa honom när han beger sig iväg... Han är för övrigt riktigt bra i huvudrollen som en man som mentalt befinner sig på ruinens brant. Det som är mindre bra är den skakiga handkameran som mer än något annat är irriterande. Man kan använda handkamera i viss utsträckning för att skapa stämning. Men det finns en gräns för hur långt man kan gå med det greppet och tyvärr går Apan över den gränsen.

Bortsett från det är Apan en rätt spännande och ganska obehaglig film som med sina ynka 80 minuter är väl värd att ge en chans.

:-)

They Fought for Their Motherland

They fought for their motherland är en Sovjetisk andra världskrigsfilm från 1975. Man får följa ett antal soldater i början av kriget under den stora reträtten undan de tyska anfallarna. Filmens tempo är långsamt och det händer inte så mycket. Då och då är det dock dags för att försöka stoppa ett tyskt anfall och då händer desto mer. Ryssarna gräver ner sig, en massa stridsvagnar och soldater anfaller och efter ett tag avblåses anfallet.

Det som förvånade mig var hur pass frispråkig filmen ändå är. Nu vet jag ytterst lite om filmklimatet i det forna Sovjet men mina fördomar säger mig att det borde varit ganska kallt. Här får man dock se prov på bristfälliga soldater, på ifrågasättande, på dåligt uppträdande och även (antydningar om) sex. Filmen är intressant samtidigt som den är på tok för seg. Det är mycket dialog och det är inget fel i sig men ofta känns det som att det går på tomgång.

(När det gäller film som utspelas under andra världskriget burkar jag kommentera förekomsten av stridsvagnar. I den här filmen är det mest tyska sådana man får se. Det ser ut som att man har byggd om T-34:or och det är inte helt klart vilken Panzer-modell de ska föreställa, om ens någon specifik?)

Omslaget (som jag tyvärr inte hittat någon vettig bild på) på denna import lovar restaurerad bild och visst, ofta är det en väldigt fin bildkvalitet (i 4:3) för att vara en så pass gammal film. Men vid minst lika många tillfällen är det hackiga (pixliga) kanter och det där med att det digitaliserats känns helt plötsligt inte som ett plus. Man har arbetat mycket med ljudet och filmen låter väldigt bra. Ibland känns det dock som man har arbetat lite för mycket med surround-effekter som nästan tar onödigt mycket plats.

:-I

The Men Who Stare at Goats

The men who stare at goats (2009) har flera stjärnor som levererar riktigt bra skådespeleri, den är väldigt snyggt fotad och den bygger på en kul idé. Ändå fungerar den inte alls som film.

Amerikanska armens hemliga projekt under 70-80-talet där de experimenterade med tankekraft och försökte göra såna saker som att gå genom väggar och just stirra på en get och därigenom stoppa djurets hjärta är intressant. Underhållande och fascinerande. Som grund för filmen finns en reportagebok och just en bok känns precis som det rätta mediet för att skildra detta bisarra fenomen. Men att försöka göra en film om det här och dessutom försöka klämma in en handling som utspelar sig i nutid blir precis så krystat som det låter. Det är inte roligt, det är bara konstigt.

Extramaterialet består av bortklippta scener, en kort dokumentär om filmen och en om de verkliga händelserna. Den sistnämnda är det som är mest intressant på den här skivan.

:-(

Bram Stoker's Dracula coins

Finns som sagt mycket på eBay. T.ex. två mycket läckra mynt i metall tagna från Bram Stoker’s Dracula. Scenen där dom syns mest är när Harker tar fram dom i klostret efter hans flykt från slottet. Den scenen är förvisso bortklippt från filmen men det är coolt i vilket fall...

:-)

King of Kong necklace

Satt nyligen och slöade på eBay och hittade denna fantastiskt onödiga produkt. Ett King of Kong-halsband i mässing där ena sidan pryds av Billy Mitchell och den andra av Steve Wiebe. För $5 plus frakt är det nu i min ägo!

:-)

The Way of the Gun

Jag kan för mitt liv inte komma ihåg var någonstans jag blev tipsad om The way of the gun (2000)? Måste ha varit på en av alla dessa listor över 00-talets 100 bästa filmer som jag plöjde vid årsskiftet. Vilket är lite lustigt eftersom den inte alls platsar på min personliga lista.

Benicio Del Toro och Ryan Philippe spelar två misslyckade småskurkar som får för sig att kidnappa en höggravid Juliette Lewis. Det hela är lite oklart men det visar sig hur som helst att hon är surrogatmamma åt en superrik typ och det hela leder till utpressning. Haken är att den där typen är av den mer hårdföra sorten. Jakt och action följer.

The way of the gun är inte en särskilt bra film. Skådespeleriet är överdrivet på det där viset som kan funka om man exempelvis är Tarantino men här är det bara irriterande. Och det är noll kemi mellan huvudpersonerna. Å andra sidan är actionscenerna faktiskt riktigt bra och framförallt den väldigt blodiga slutscenen är riktigt läcker. Lite både och alltså.

Skivan innehåller osebara behind the scenes samt lika osebara promointervjuer. Finns även ett kommentarspår med regissören.

:-I

I Draculas klor

I Draculas klor (1958) vars engelska originaltitel är Dracula men som i USA bytte namn till Horror of Dracula är Hammers första Draculafilm. Grundberättelsen är tagen från Bram Stoker’s roman och som vanligt med filmatiseringar av denna bok har man gjort ett antal ändringar. Den störa storymässiga är att Harker åker till Draculas slott med syfte att ha ihjäl greven. Vilket för övrigt misslyckas och istället är det han som blir dödad.

Den gamle vampyren är mästerligt spelad av en iskall Christopher Lee och van Helsing görs av Peter Cushing.

Filmen är över 50 år gammal och agerandet är ofta lite väl teatraliskt. Och rekvisitan andas scen, inte film. Å andra sidan är det en tajt historia och det finns ett antal bra scener och coola idéer. Av vilka vissa snotts av Coppola till hans version av Dracula.

Det finns mycket skräp med namnet Dracula på omslaget men det här är inte alls en dålig film. Är man intresserad av ämnet är den helt klart sevärd.

:-I

Falskmyntarna

Har på sista tiden sett mycket film som baseras på verkliga händelser. Österrikiska Falskmyntarna (Die Fälscher) (2007) är ännu en sådan. Fokus ligger på världshistoriens största förfalskningsoperation som gick ut på att (mestadels) kompetenta fångar i koncentrationslägret Sachenhausen tvingas tillverka förfalskade pund- och dollarsedlar.

Filmen lyckas vara både spännande, hemsk och tänkvärd. Å ena sidan, den i sammanhanget privilegierade gruppen fångar får leva i en komfortabel fångenskap med förmånen att faktiskt få leva. Å andra sidan, verksamheten dom sysslar med förlänger och förstärker den regim som förtrycker dom. Intressant dilemma.

Extramaterialet består av en dokumentär på en kvart samt bortklippta scener. Omslaget bjuder på en variant av hakkorstricket som nästan känns ok. Lite billig kanske, men ändå.

:-)

Boogie Nights

Detta nysläpp av Boogie nights (1997) kom för två år sedan men det är först nu det blivit av att kolla in den. Omslaget är genialt och lyckas perfekt illustrera vad som är så bra med Boogie Nights. Titta noga på det, titta på var och en av figurerna och inse vilken fantastisk rollbesättning: Burt Reynolds, Don Cheadle, Julianne Moore, William H. Macy, John C. Reilly, Heather Graham, Philip Seymour Hoffman och så Marc Whalberg. Då har dom dessutom missat att inkludera Luis Guzmán och Philip Baker Hall.

Bäst av alla är nog ändå Wahlberg i huvudrollen som den välhängde Dirk Diggler, en ung kille som ger sig in i 70-talets porrfilmsbranch. Den enda invändningen är att filmen kanske är lite väl lång. Själv blev jag förvånad över det mörka slutet som jag lite hade förträngt.

Extramaterialet består av två kommentarspår, ett med regissören Thomas Paul Andersson och ett med ett antal skådisar. Provlyssnade lite på båda men det var faktiskt inte så intressant.

:-D

Monster - limited collector's ed. - steelbook ed.

Monster (2003) är ingen solskenshistoria och vetskapen om att det handlar om saker som faktiskt hänt på riktigt gör inte saken bättre. Mycket har tydligen sagts om den i vanliga fall supersnygga Charlize Theron och hennes förvandligsnummer till en prostituerad lesbisk seriemördande baglady. Själv är jag mest imponerad över hennes skådesperi, hur hon lyckas vara så sårbar och fullständigt irriterande. Det är givetvis problematiskt med en film som tar en seriemördares perspektiv särskilt som det handlar om verkliga händelser. Men det filmen lyckas så bra med är att den balanserar det här med förklarandet. Man får viss förståelse men obegripligheten kvarstår. Man får sympatier för henne men ändå inte. Mest av allt lämnas man med en känsla av hopplöshet.

Extramaterialet består av en kort dokumentär. Jag har fått tag på en utgåva i plåtlåda och det är ju alltid en ljusglimt i detta mörker.

:-)

WWE - Royal Rumble 2010 - 2 disc set

Som sagt, wrestlingen behåller sitt grepp om mig... Har tidigare påpekat att Royal Rumble är årets favoritgala för mig och det vidhåller jag.

Årets show utmärker sig lite med att det var lite glesare i ringen, att det inte blev det där totala kaoset. Kvaliteten var dock utmärkt, CM Punk var otroligt underhållande i början och att Edge skulle komma tillbaka och dessutom vinna bjöd på en stor överraskning.

Utöver själva stöket och galans övriga matcher ingår tv-showerna som gick inför Royal Rumble samt även lite från en tv-show som följde. Bildkvaliteten är fantastisk!

:-)

WWE - The Rise & Fall of WCW

Wrestlingen har tydligen inte släppt greppet om mig... The rise and fall of WCW (2009) är en intressant utgåva som dokumenterar det förbund som framgångsrikt utmanade jätten WWF. Under några år på 90-talet var WCW faktiskt världens främsta wrestlingförbund! Sen gick allt åt skogen och det slutade med att de förlorade kampen och WWE (som WWF hunnit byta namn till) köpte upp och svalde WCW.

Utgåvan är på tre skivor varav den första är en tvåtimmarsdokumentär och nummer två och tre innehåller representativa matcher från WCW:s era (1988-2001) samt några från tidigare år. Dokumentären är helt klart det mest intressanta. Haken är snarast att det här är en så omfattande historia att berätta att det hade krävts mer tid. Och även om den berör vad som pågick bakom kulisserna är den kanske lite för försiktig i att belysa problemen. Men när det gäller matcherna är det en bra blandning. Kvaliteten är överlag bra och visar tydligt att WCW hade väldigt många högklassiga brottare!

:-)


The Death of WCW


Vill man veta mer om galenskaperna som ledde till förbundets sammanbrott kan man vända sig till den utmärkta boken The Death of WCW som är författad av två wrestlingjournalister. Jag har konsumerat vid sidan av DVD-boxen och finner den initierad samtidigt som den är väldigt underhållande skriven. Här räds man inte dräpande kritik! Rekommenderas!

:-D

The Informant!

Stefan Söderberg är tillbaka och ger oss The informant! (2009). Den baserar sig på verkliga händelser men att säga något om storyn vore att förstöra. Tematiskt påminner den om Insider med liknande företagshemligheter, utpressning, kartellbildning osv. Stilistiskt har filmerna dock inget med varandra att göra. Efter de seriösa Che återgår Soderbergh lite, men absolut inte helt, till den lite mer spektakulära tonen i hans Oceans-fimer.

Matt Damon är bra i huvudrollen som en rätt osympatisk läcka (så mycket kan jag avslöja). Filmen är ganska rörig men jag tror att det är ett medvetet grepp för att spegla hur storyn hela tiden tar oväntade vändor och det ska vara svårt att veta vad och vem man egentligen ska tro på? Tyvärr fungerar detta inte fullt ut vilket bitvis leder till att det är svårt att känna engagemang. Jag gillar filmer på temat och The Informant! är absolut inte dålig, den är bara lite svajig.

Men med musiken vet inte jag hur dom tänkte? Antar att svaret är att man ville göra något unikt och det har dom absolut lyckats med! En slags muzak på hög volym som bidrar till att man inte kan tänka på något annat än just den...

På skivan ingår bortklippta scener samt ett kommentarspår med Soderbergh som jag kände att jag inte ville ägna tid åt.

:-I

A Serious Man

A serious man (2009) är bröderna Coens senaste. Den känns lite mer allvarlig och nedtonad än den förra, Burn after reading. Det går inte att säga så mycket om handlingen annat än att vi får följa en akademiker av judisk börd vars liv verkar falla samman runt omkring honom och han verkar inte få något stöd. Varken hos sin familj, på sin arbetsplats eller hos de rabbiner som han besöker. Som vanligt med Coens sugs man in totalt i berättelsen, dom talar verkligen ett unikt filmspråk! Dessutom bidrar Michael Stuhlbarg till upplevelsen genom att leverera en suverän insats som den plågade Larry Gopnik.

Filmen har anklagats för mängden stereotypa judeporträtt och att Coens inte kommer undan dessa invändningar trots att de själva är judar. Och visst haglar klichéerna men jag tillhör dom som tycker att regissörerna faktiskt kommer undan, att klyschor kan vara underhållande eftersom jag gillar att besöka olika världar oavsett om dom är överdrivna eller rent av påhittade.

Bildkvaliteten är riktigt vass och det blir extra kul när det handlar om en film med så pass snyggt foto. Köpeversionen innehåller några dokumentärer men då jag hyrde kan jag inte närmare kommentera dessa.

A serious man kommer inte att räknas som en av Coens bästa filmer utan är en film som bjuder på en liten underhållande resa. Vilket inte är så illa.

:-)

Avatar

Efter att ha sett Avatar på bio var jag sugen på att se den på Blu-ray vilket jag härmed har. Mina åsikter om filmen i sig består: Jag tycker det är en rätt korkad och på tok för lång film men som är väldigt läckert gjord. Och jag kan för mitt liv inte begripa hur den kunnat bli SÅ framgångsrik?

Hur som helst. Hur står den sig då i 2D? Tja, Pandora är inte lika spektakulärt när den extra dimensionen försvinner. Å andra sidan är bilden klart skarpare och de frågetecken kring vilken typ av specialeffekter man använt i vissa scener har jag nu klart för mig. Just bildkvaliteten är faktiskt helt otrolig, fenomenal! Mer än så har jag inte att tillägga. Det kommer komma många mer spektakulära utgåvor av Avatar men jag känner inget behov av att se den en tredje gång.

:-I

Away We Go

Sällan men ändå återkommande får frugan för sig att hyra film som jag inte är bekant med och som visar sig vara helt osebar. Away we go (2009) är en sådan. Ett par ska få barn och börjar noja och åka omkring. Trodde det skulle vara mer drama men det här är bara blajkomedi. Inte på det där bra barnsliga viset utan på det där obegåvade. Sinnessjukt dåligt! Dialogen känns som den är skriven av en debutant som sett två amerikanska independentfilmer men ännu inte lämnat tonåren. I alla fall de första 20 minuterna. Hur resten av filmen är har jag ingen aning om…

24 Hour Party People

Konstigt filmval? Förvisso, men ibland blir det så. 24 hour party people (2002) är en biografisk film om Tony Wilson, en legendarisk figur inom Manchesters popscen under 80- och 90-talet. Även om man inte vet eller vill veta något om den tiden är det en fascinerande film. Vilket till stor del beror på Steve Coogans fantastiska porträttering av Wilson. Värt att påpeka är att det inte handlar om en traditionell biografisk film utan upplägget är en slags metafilm. Coogan talar konstant in i kameran och förklarar att det här alltså är en skildring av hans liv som man får följa. Såna upplägg riskerar fungera illa men här ger det filmen en ytterligare krydda!

:-)

Gangster / Kommer du med mig då

Club Kalkon har haft ännu en sammankomst och har avverkat två härliga filmer...


Gangster

Gangster (2007) fick med rätta mycket skit när den kom. Här skulle det göras häftig action på en högre nivå än de lite småtråkiga vanliga svenska polisfilmerna. Men det hela faller platt och gör det från en väldigt hög höjd.

Man förstår lite hur dom har tänkt, hur dom inspirerats av filmer såsom Gudfadern, Heat men även mer spektakulär action och hur dom velat skapa ett mystiskt Stockholm. Scenen när gangstern Michael Persbrandt har ett möte med polisen Kjell Bergqvist vill vara mötet mellan Pacino och De Niro i Heat vilket säger allt om hur misslyckat det här är. Man har slängt in en massa idéer som aldrig får någon vettig förklaring. Skådespelarinsatserna är med några få undantag otroligt usla och saknar noll trovärdighet... En fullständigt usel film som jag inte riktigt orkar med att lustmörda.

:-=


Kommer du med mig då

Med Gangster kan man ändå förstå ungefär vad de misslyckades med att uppnå men det är inte något som gäller Kommer du med mig då (2003). Herregud vilken obeskrivlig soppa! I botten finns en roman av Trogny Lindgren som jag inte läst och därför inte kan säga så mycket om. Däremot känns det som att vissa saker som inte fungerar alls i filmen hade kunnat funka lite bättre i bokform.

Vad filmen handlar om? Tja, det finns två huvudspår. Shanti Roney och Tuva Novotny hade något speciellt ihop när dom var små. Sen växer hon ifrån honom och blir exploaterad av den cyniska musikvärlden samtidigt som han stannar hemma i byn och... köper en tavla som han av någon anledning måste visa henne. Vad dom hade ihop när dom var små presenteras aldrig och varför han blir besatt av den där tavlan och varför hon måste få se den är obegripligt. Sen följer stympning av kroppsdelar och roliga sexscener blandat med superpretentiös stolpig dialog. Höjdpunkten är väl när två personer vars ansikten är täckta av bandage ska hångla med tungor som sticker fram mellan bindorna. Vad i helvete??? Och precis som med Angel blir skildringen av- och kritiken mot musikbranschen totalt missriktad då den levereras av någon som uppenbarligen inte vet något om den.

Det här är en av de sämsta filmer jag sett.

:-=

Officersfabriken

Vad är det här? undrar man när man står framför en på hyrhyllan. Ny tysk krigsfilm som måste hyras! Sen kommer man hem och inser att Officersfabriken (Fabrik der offiziere) är en tv-film från 1989 som släppts i ny förpackning.

Det utspelas på en officershögskola där ett mord utvecklas till en slags deckarhistoria. Inte mycket krig alltså. Det är välspelat och även om själva deckarmysteriet inte är så spännande är det en trevlig film. Jag gillar krigsfilmer som visar upp miljöer man inte sett förut så det känns kul med en officershögskola!

Omslaget är däremot obegripligt. Hakkorstricket har fullständigt spårat ur med jättesvastika och flaggor i bakgrunden. Det obegripliga handlar om att omslaget får en att tro att det handlar om något storslaget vilket det inte alls är. Det är i själva verket ett välspelat drama i det lilla och det är antagligen fler personer på omslaget än som var med i hela produktionen...

:-)

My Enemy's Enemy

My enemy’s enemy (2007) är en dokumentärfilm om Klaus Barbie, officeren som var känd som ”Slaktaren från Lyon” men som så många andra nazister efter kriget fick tjänst hos sina forna fiender. Det kalla kriget hade inletts och det fanns inte tid att uppehålla sig vid vad dessa herrar höll på med några år tidigare.

Dokumentären är intressant, spännande och obehaglig på det där viset som ämnet förpliktigar.

Att blanda in hakkors med andra symboler eller flaggor är normalt en väldigt billig variant av hakkorstricket. Fast i just det här fallet fungerar det eftersom det passar väl ihop med filmens tema.

:-)

Leningrad

Då utgivningstakten är enorm hinner man komma rejält efter om man undviker andra världskriget i ett halvår... Är lite osäker på nationaliteten på Leningrad (”Belägringen av Leningrad”, ”Attack on Leningrad”) (2009)? Det verkar vara någon form av rysk samproduktion? Huvudrollerna görs hur som helst av Gabriel Byrne, Mira Sorvino samt ett gäng ryssar.

De engelsktalande spelar journalister som av olika anledningar fastnar i belägringen. Att hitta fasor som ägde rum under andra världskriget är inte så svårt men i det sammanhanget framstår belägringen av Leningrad ändå som en av de värre. Vilket tyvärr den här filmen inte lyckas illustrera. Det finns scener som fungerar men överlag är det hafsigt genomfört. Och det är rätt förvånande att det är så totalt oengagerande.

Bra ljud med rätt suddig bild på denna Blu-ray. Men omslaget innehåller ett av de absolut värsta exempel på hur man kan missbruka hakkorstricket. Hur tänkte dom här??? Eller, jag vet exakt hur dom tänkte, dom tänkte att dom behövde få in ett hakkors oavsett hur vilket ju är vad hakkorstricket handlar om. Men titta på det här. Figurer i förgrunden och Leningrads ruiner i bakgrunden. En konventionell och fantasilös lösning men inget att fästa sig vid. Så hakkorsflaggan... Hade dom placerat den vid huset hade det åtminstone bara varit osannolikt. Jag menar, varför skulle tyska armén hissa en partiflagga i en stad som dom belägrar men inte har intagit? Men inte ens det har man gjort utan man har..? Ja, vad har man gjort? Ska det föreställa en flagga som sitter strax ovanför markhöjd? Varför då? Eller svävar flaggan där mitt bland ruinerna? Va???

:-(